Aktuella vädervarningar i Jämtlands länJust nu är det flera vädervarningar i länet. Läs mer om dem på SMHI:s webbplats.

Mål, strategi och prioritering för arbetet med förorenade områden

Nationella och regionala mål styr tillsammans med förutsättningarna för det förorenade området vilka strategier och prioriteringar som tillämpas. Här finns även länets prioriteringslista över områden.

Nationella miljömål

Arbetet med förorenade områden bidrar till att uppfylla flera olika nationella miljömål. Enligt miljökvalitetsmålet "Giftfri miljö" ska förorenade områden vara åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller miljön.

Preciserade mål saknas för förorenade område men övergripande mål för berörda myndigheter är att alla prioriterade förorenade områden i ska vara åtgärdade innan år 2050. Förorenade områden som prioriteras är de som bedöms innebära störst risk för människors hälsa eller miljön. Dessa har tilldelats riskklass 1 (mycket stor risk) och riskklass 2 (stor risk).

Arbetet med förorenade områden berör även andra miljökvalitetsmål såsom ”God bebyggd miljö”, ”Levande sjöar och vattendrag”, ”Hav i balans” och ”Grundvatten av god kvalitet”.

De nationella miljömålen har lyfts in i de regionala målen för arbetet med förorenade områden.

Agenda 2030

Agenda 2030 är gemensam agenda för en hållbar utveckling som FN tagit fram och som alla FN:s medlemsländer har skrivit under. Agendan innehåller 17 globala mål och 169 delmål. Den utgör en handlingsplan för en hållbar framtid för jorden och dess invånare. Hållbarhetsbegreppet delas in i tre delar:

  • ekonomisk hållbarhet,
  • social hållbarhet och
  • ekologisk hållbarhet.

Arbete med föroreningar och förorenade områden kan relateras till flera av de globala hållbarhetsmålen:

  • Ingen hunger (mål 2),
  • Hälsa och välbefinnande (mål 3),
  • Rent vatten och sanitet (mål 6),
  • Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt (mål 8),
  • Hållbara städer och samhällen (mål 11),
  • Hållbar konsumtion och produktion (mål 12),
  • Hav och marina resurser (mål 14) samt
  • Ekosystem och biologisk mångfald (mål 15).
Hänsyn till Agenda 2030-målen görs i både länsstyrelsens och kommunernas dagliga arbete.

Regionala mål

Nationella miljökvalitetsmål har brutits ner på regional och lokal nivå vid flera tillfällen. I december 2016 publicerades det regionala åtgärdsprogrammet Så når vi miljömålen i Jämtlands län (Åtgärdsprogram inom miljömål | Länsstyrelsen Jämtland Länk till annan webbplats.).

Giftfri miljö är ett av sju prioriterade miljömål i åtgärdsprogrammet, där en av de uttalade utmaningarna är att minska antalet förorenade områden. Regionala och lokala insatser för att minska antalet förorenade områden sker genom information, bidragsprojekt, tillsyn, tillsynsvägledning och som ansvariga parter.

Andra utmaningar och åtgärder som beskrivs i åtgärdsprogrammet rör exempelvis miljögifter. Då handlar det om att:

  • få mer kunskap om förekomst av miljögifter,
  • minska exponeringen hos människor och
  • minska utsläppen till i synnerhet sjöar och vattendrag.

Kopplat till miljömålet God bebyggd miljö lyfts bland annat utmaningen Effektivisera resursanvändning och minska avfallsproduktion och energianvändning i bebyggelse, med bland annat målet att förebygga avfall. Här lyfts stärkt regional samverkan för att förebygga exempelvis schaktmassor som en del i målåtgärden.

Det regionala åtgärdsprogrammet håller på att skrivas om och ska vara klart under 2023.

Naturvårdsverket har tagit fram övergripande nationella mål för länsstyrelsernas operativa tillsyn och tillsynsvägledning angående förorenade områden. Länsstyrelsen ska:

  • genom tillsynen bidra till att ansvaret för prioriterade föroreningsskador utreds och att föroreningsskador med ansvarig part avhjälps i enlighet med gällande mål för Giftfri miljö.
  • erbjuda tillsynsvägledning till kommunerna i den utsträckning och omfattning att dessa ges förutsättningar för att kunna bedriva tillsyn avseende föroreningsskador.

Vi på Länsstyrelsen har tagit fram övergripande och mer preciserade mål för vårt arbete med förorenade områden. Målen utgår från Länsstyrelsens olika ansvarsområden och grundar sig på nationella och regionala miljömål och de nationella tillsynsmålen.

Det övergripande målet för tillsynen är att se till att ansvarig part för förorenade områden utför utredningar och åtgärder. Med utgångspunkt att alla förorenade områden med mycket stor eller stor risk åtgärdas till år 2050 har följande delmål preciserats för de områden som Länsstyrelsen har tillsyn över:

  • Minst 50 procent av förorenade områden med mycket stor risk (riskklass 1) är utredda till 2030 och 100 procent är utredda till 2040.
  • Minst 25 procent av förorenade områden med mycket stor risk (riskklass 1) är åtgärdade till 2030 och 75 procent är åtgärdade till 2040.
  • Minst 25 procent av förorenade områden med stor risk (riskklass 2) är utredda till 2030 och 75 procent är utredda till 2040.
  • Minst 25 procent av förorenade områden med stor risk (riskklass 2) är åtgärdade till 2035 och 50 procent är åtgärdade till 2040.

Det övergripande målet med Länsstyrelsens tillsynsvägledning till länets kommuner är att bidra till att öka antalet utredningar och åtgärder på föroreningsskadade områden. Detta gäller både med och utan ansvariga. Två preciserade mål har satts upp för detta arbete:

  • Under en 2-årsperiod ha enskilda möten med samtliga kommuner för tillsynsvägledning. Vid dessa möten tydliggörs bland annat vilka förorenade områden som kommunerna har tillsynsansvar över.
  • Minst en gång om året erbjuda utbildningstillfällen eller seminarier inom förorenade områden för länets kommuner.

Genom förmedling av statliga medel ska Länsstyrelsen bidra till att förorenade områden där ansvar saknas, både utreds och vid behov åtgärdas. Två preciserade delmål har satts upp för det bidragsrelaterade arbetet:

  • Länsstyrelsen ska uppmuntra kommuner till ansökningar om statlig finansiering för utredningar och åtgärder av föroreningsskador.
  • Länsstyrelsen ska minst vartannat år lämna in en ansökan om statlig finansiering för utredning eller åtgärd.

Det övergripande målet med Länsstyrelsens arbete med databasen EBH-stödet är att hålla EBH-stödet uppdaterat och kvalitetssäkrat. Syftet är att information om förorenade områden i länet kan tillgängliggöras för intresserade samt möjliggöra prioritering av förorenade områden i länet och uppföljning av genomfört arbete.

Det övergripande målet med samverkan är att Länsstyrelsen ska samverka internt och externt för att bidra till öka antalet utredda och åtgärdade förorenade områden. Följande preciserade mål har satts upp för detta arbete:

  • EBH-gruppen ska bidra med information och kunskap om förorenade områden internt för att ge tvärsektoriell handläggning i exempelvis planärenden och vattenärenden. EBH-gruppen ska även genom denna samverkan ta in information och kunskap om förorenade områden eller information som kan ha påverkan på förorenade områden.
  • Länsstyrelsen ska verka för fortsatt samverkan med kommuner, andra länsstyrelser, expertmyndigheter och andra nätverk inom förorenade områden för kunskaps- och erfarenhetsutbyte.
  • Länsstyrelsen ska fortsatt delta i gemensamma projekt med andra myndigheter för att bidra till att öka antalet utredda och åtgärdade förorenade områden. Detta gäller i den mån tid och resurser finns.

Strategi och prioriteringar

Arbetet med förorenade områden är omfattande och resurskrävande. Vi behöver därför använda rätt strategier och prioritera att arbeta med rätt förorenade områden.

I dag sker arbetet ofta utifrån den så kallade EBH-processen, som är ett stegvist förfarande från att ett förorenat område identifieras till att det är åtgärdat. Processen kan ni se i figuren nedan. Ibland behöver steg göras om i processen. Exempelvis om det kommer fram nya uppgifter eller om förutsättningarna ändras. I processen ingår också att utreda om det finns någon ansvarig för föroreningarna. Ansvarsutredning görs löpande under hela processen men framför allt inför utredning och inför åtgärd.

Bild för att illustrera EHB-processen

EBH-processens steg från att ett potentiellt förorenat område identifieras och till att det inventeras, utreds, åtgärdas och följs upp. Processen kan vara komplicerad och är inte alltid linjär,, då steg kan få tas om när ny information framkommer eller förutsättningarna på platsen ändras.

Nationella projekt för identifiering och inventering genomfördes främst under 1990-talet och fram till år 2015. I dag finns ungefär 86 000 potentiellt förorenade områden (objekt) identifierade i Sverige. Cirka 27 000 har inventerats. Nya områden, branscher och typer av föroreningar tillkommer varje år och därför sker fortsatt viss inventering. Även kommunerna som tillsynsmyndighet inventerar fortsatt en del objekt, som inte prioriterades i de nationella inventeringsarbetena.

I samband med att de nationella inventeringsarbetena påbörjades utvecklade Naturvårdsverket en metod för arbetet, Metodik för inventering av förorenade områden (MIFO). När inventeringen görs enligt metodiken är slutresultatet en sammanvägd bedömning av riskerna med eventuella föroreningar från tidigare eller nuvarande verksamheter i form av en riskklass i fyra grader, från mycket stor risk till liten risk. Riskklassningen används som en prioritering av vilka förorenade områden som är mest angelägna att arbeta vidare med, där riskklass 1 (mycket stor risk) och riskklass 2 (stor risk) prioriteras.

Vidare arbeten med utredning och eventuella åtgärder om behov finns kan initieras på olika sätt, exempelvis genom att:

  • Tillsynsmyndigheten ställer krav på den som bedömts vara ansvarig för föroreningsskadan enligt 10 kap. miljöbalken om undersökning och/eller åtgärd.
  • En exploatör eller liknande som planerar att genomföra ett arbete (exempelvis grävning) i ett förorenat område utreder inför eller i samband med arbetena.
  • Länsstyrelsen och/eller kommun söker statlig finansiering för att undersöka eller åtgärda föroreningsskada när ansvar enligt 10 kap. miljöbalken saknas.

Tillsynsmyndigheterna i länet bedriver arbetet med förorenade områden på två sätt:

  1. Egeninitierad tillsyn på prioriterade objekt med riskklass 1 och 2.
  2. Händelsestyrd tillsyn utifrån inkommande ärenden, exempelvis påträffade föroreningar i samband med olika arbeten (exempelvis grävningar), detaljplaner, tips och klagomål från allmänheten.

Andelen händelsestyrd tillsyn är ofta större än andelen egeninitierad tillsyn i länet. För att lyfta och stärka den egeninitierade tillsynen på prioriterade objekt har Naturvårdsverket i den nationella strategin för miljöbalkstillsyn för åren 2022–2024 lyft nedanstående åtgärder för arbetet med förorenade områden:

  • Naturvårdsverket samordnar tillsammans med länsstyrelsen tillsynsvägledningsinsatser av prioriterade förorenade områden. Fokus på strategiskt arbete, prioriteringsmetodik och ansvarsutredning.
  • Naturvårdsverket stödjer länsstyrelserna i framtagande av ett nationellt handläggarstöd för att stötta kommuner att ta fram ansvarsbedömningar och ansvarsutredningar.
  • Tillsynsmyndigheter upprättar fastställda handlingsplaner eller motsvarande styrdokument för arbetet med tillsyn av prioriterade förorenade områden.

Mer information om den nationella strategin för miljöbalkstillsyn finns på Naturvårdsverkets webbsida: Nationella strategin för miljöbalkstillsyn Länk till annan webbplats..

Några kommuner i länet har redan idag handlingsplaner eller motsvarande strategiska dokument som beskriver hur arbetet med förorenade områden ska bedrivas. Där beskrivs exempelvis hur många prioriterade objekt som kommunen avser att arbeta med per år. Arbetet kan innebära att det ställs krav mot ansvarig om att genomföra inventering, provtagning eller åtgärder på objekt, eller att ansvaret utreds för att få underlag om vem som krav kan ställas mot.

Länsstyrelsen är regional tillsynsvägledande myndighet gentemot länets kommuner. Länsstyrelsen i Jämtlands län utgår bland annat från den miniminivå som länsstyrelserna tagit fram för tillsynsvägledning och som finns att läsa på EBH-portalen: Länsstyrelsernas miniminivå för tillsynsvägledning Länk till annan webbplats..

Strategin för länets tillsynsvägledning är att finnas tillgängliga på det sätt som kommunerna behöver utifrån deras behov och resurser. Tillsynsvägledning sker därför via alla kanaler såsom telefon, e-post, samverkansträffar, kommunbesök med mera.

De övergripande prioriteringsgrunderna utgår från Naturvårdsverkets nationella plan för efterbehandling. Arbetet i länet utgår från ett flertal prioriteringsgrunder baserade på nationella mål, Naturvårdsverkets prioriteringskriterier samt egna lokala och regionala förutsättningar och mål.

Generellt prioriteras förorenade områden/objekt med riskklass 1 (mycket stor risk) och riskklass 2 (stor risk). Andra prioriteringsgrunder i länet är:

  • Objekt som innebär ett akut och allvarligt hot mot människors hälsa, mot naturområden med stora skyddsvärden eller mot betydande vattenförsörjningsintressen.
  • Objekt med prioriterade föroreningar, där akut risk föreligger och föroreningarna riskerar att spridas till omgivningen.
  • Riskklass 1- och 2-områden vid yt- och grundvattenförekomster, speciellt där miljökvalitetsnormer för vatten riskerar att överskridas.
  • Objekt som är sårbara för naturolyckor och som kan få negativa konsekvenser vid klimatförändringar.
  • Områden som riskerar ackumulerad effekt från flera föroreningskällor.
  • Objekt med mycket stor lokal påverkan av föroreningar och som relativt lätt kan åtgärdas på ett kostnadseffektivt sätt.
  • Objekt med markanvändningskonflikter, som ska exploateras eller som är akuta ur ansvarssynpunkt, till exempel vid bostadsbyggande eller verksamhetsnedläggning.
  • Objekt där undersökning och åtgärder utformas för att ge teknikutveckling som kan leda till exempelvis effektivare saneringar eller mer hållbara saneringar.

Prioriteringslista

Länsstyrelsen presenterar varje år en lista över de mest prioriterade områdena i länet. Vid en del områden på listan har föroreningar redan hittats medan det för andra områden bara finns en misstanke om att verksamheter har skapat föroreningar.

Listan är ett prioriteringsredskap för oss som kan förändras från år till år och kan inte ses som en slutlig lista över länets mest förorenade områden. Förändringar i listan kan ske på grund av ändrad markanvändning, undersökningar, skyddsåtgärder, sanering eller andra omständigheter som gör att länsstyrelsen bedömer att ett område ska tas bort eller läggas till på listan.

Nedan redovisas de i dagsläget mest prioriterade objekten i länet, med en kort beskrivning av respektive objekt och varför de bedöms vara prioriterade. Den fulltaliga prioriteringslistan kan ni hitta här:

Prioriteringslista över förorenade områden i Jämtlands län Pdf, 169 kB.

Sulfitfabriken i Hissmofors var i drift 1899–1979, men revs år 1980. Idag bedrivs sågverksamhet på området. Området ligger intill Indalsälven. Vid sulfitfabriken producerades pappersmassa och sulfitsprit. Området är idag framför allt förorenat med stora mängder kisaska. Kisaskan är ett ämne som innehåller höga halter av exempelvis metallerna zink, bly, koppar, kadmium, kobolt och arsenik. Kisaskan är en restprodukt från rostningen av svavelkis som gjordes för att framställa svavelsyra som användes i sulfitprocessen. Kisaskan har både deponerats inom området och använts som utfyllnad och ogräsbekämpning. Inom området finns även barkdeponi och industrideponi.

Flera undersökningar har gjorts inom området. Undersökningarna visar att föroreningarna innebär hälsorisker för de människor som utnyttjar delar av området. Det finns också risker för miljön genom exempelvis spridning av metaller till Indalsälven. Föroreningar har spridits från massafabriken och finns i sediment i Indalsälven nedströms fabriksområdet.

Delar av området har sanerats men mycket arbete kvarstår. För att genomföra ytterligare efterbehandlingsåtgärder krävs ekonomiskt stöd från staten. Ansökan om statlig finansiering håller på att tas fram.

Massafabriken i Äggfors var i drift mellan åren 1915–1971. Verksamheten var en mekanisk massafabrik (träsliperi). 1971 revs de många av byggnaderna och ett företag som återvann skrot startade. Den nya verksamheten innebar maskinell återvinning av aluminium, koppar och bly i kabel, dataskrot och järnhaltigt material. Mellan åren 1971–1975 gjordes detta genom att man brände loss plasten på kablarna. Därefter gjordes det med maskin - granuleringsverk. Verksamheten bedrevs fram till 1997. Andra verksamheter har bedrivits på området efter det. Exempelvis har det tillverkats plankor av smält hårdplast och trä samt tillverkning av träpallar.

Några mindre undersökningar har genomförts inom området. Undersökningarna har visat att det finns flera olika föroreningar i marken i området. Exempelvis metaller som koppar, nickel, bly och zink. Även giftiga ämnen som PCB, oljeprodukter, PAH:er och dioxiner finns. Föroreningarna finns också i grundvattnet. Sediment i sjön Själdren utanför fabriksområdet innehåller mycket träfiber från massafabriken. I sedimenten finns också föroreningar från både massafabriken och skrotåtervinningen.

Ytterligare undersökningar av det tidigare fabriksområdet och sedimenten behöver göras. Arbetet behövs för att kunna bedöma vilka riskerna med föroreningarna är och hur åtgärdsbehoven ser ut.

Från slutet av 1890-talet och fram till slutet av 1930-talet tillverkades bland annat träkol och tjära vid AB Carbos kolugnsanläggning i Grötingen, Bräcke kommun. Via en träränna har restprodukter från tjärtillverkningen letts ut direkt i sjön Grötingen. Området har hög känslighet och högt skyddsvärde. Skälet är att det bor människor alldeles intill området. Dessutom är vattendraget Gimån – som ligger väldigt nära – ett så kallat Natura 2000-område. Det betyder att Gimån är ett värdefullt naturområde som har ett särskilt skydd.

Flera undersökningar har gjorts inom området. De visarvisar att marken och grundvattnet är förorenade av PAH:er (polycykliska aromatiska kolväten), oljeprodukter, bly och koppar. I grundvatten påvisas mycket höga halter av BTEX – ett samlingsnamn för kemikalierna bensen, toluen, etylbensen och xylen. I sedimenten i sjön Grötingen utanför det tidigare fabriksområdet finns tjära i fri fas. Sedimenten innehåller mycket höga halter av PAH, oljeprodukter samt förhöjda halter av metallerna koppar, bly och zink.

Undersökningarna visar att det finns ett stort behov av att sanera området. Kompletterande utredning pågår med Länsstyrelsen som huvudman, för att bedöma riskerna och ta fram åtgärdsförslag. Ekonomiskt stöd för att göra åtgärder behöver sökas av staten. Vid åtgärder behöver huvudmannaskapet överlämnas till Bräcke kommun eller SGU (Sveriges geologiska undersökning).

Tidigare sågverksamhet och tillverkning av fiberskivor i Pilgrimstad har lett till att det i sedimenten i Revsundsjön finns en så kallad fiberbank på botten utanför fabriksområdet. Fiberbanken består av träfibrer som släpptes ut från tillverkningen. Fiberbanken är tunn och har en yta på cirka 37 000 kvadratmeter. Det motsvarar en yta av cirka fyra stora fotbollsplaner. Fiberbanken ligger på en svag sluttning mot söder och övergår gradvis till fiberrika sediment. Undersökningar har visat att det kommer upp gas från fiberbanken. Det finns också en del rester av gamla konstruktioner och sjunkna stockar, sjunktimmer, i sjön.

Undersökning av fiberbanken och sedimenten gjordes av SGU (Sveriges geologiska undersökning) inom projektet Fiberbankar i Norrland under åren 2014–2016. Analysresultat visar höga halter av framför allt olika organiska ämnen. Exempelvis finns miljöfarliga bekämpningsmedel som HCH, DDT och HCB. Andra miljöfarliga ämnen som finns är PAH, PCB och dioxin. Även ämnet metylkvicksilver förekommer i relativt höga halter.

Det finns risk att föroreningar från fiberbanken och de fiberrika sedimenten sprids till vattnet i sjön. I och med att området ligger nära tätorten har det en stor känslighet och skyddsvärde. Fler undersökningar behövs för att bedöma hur stora riskerna är med de föroreningarna i fiberbanken och sedimenten. Om riskerna bedöms vara stora kommer det behöva göras åtgärder.

I projektet Fiberbankar i Norrland som genomfördes av SGU (Sveriges geologiska undersökning) under åren 2014–2016 undersöktes bottensediment. Det skedde bland annat utanför och nedströms de nedlagda massafabrikerna i Äggfors och Hissmofors.

Utanför och nedströms Äggfors massafabrik undersöktes botten i sjöarna Själdren och Ockesjön. Fiberrika sediment påträffades men ingen fiberbank. Däremot fanns det mycket sjunka timmerstockar och bark på botten. Analysresultaten visade förhöjda halter av olika organiska ämnen. Exempelvis finns miljöfarliga bekämpningsmedel som DDT och HCB. Andra miljöfarliga ämnen som finns är PAH och PCB Även ämnet metylkvicksilver finns. Vattenmiljön nedströms Äggfors har bedömts ha ett högt skyddsvärde.

När det gäller Indalsälven undersöktes botten från Hissmofors ned till strax öster om Lit. Stora ytor med fiberrika sediment har påträffats, dock ingen fiberbank. De fiberrika sedimenten innehöll mycket höga halter av äldre bekämpningsmedel som DDT, HCB och HCH. Även halterna av PAH, PCB och metylkvicksilver var höga.

Samtliga av dessa fiberrika sediment har i dagsläget bedömts innebära risker för framför allt miljön. Fler undersökningar behövs för att bedöma hur stora riskerna är och om det kommer behöva göras åtgärder. Innan undersökningar kan genomföras behöver ansvaret för föroreningarna utredas. Man behöver bland annat titta på om föroreningarna endast kommer från massafabrikerna i Äggfors respektive Hissmofors eller om andra verksamheter kan ha bidragit till föroreningarna.

Lasses kemiska tvätt var en kemtvätt som var i drift under åren 1937 – 1967 vid korsningen mellan Thoméegränd och Storgatan i centrala Östersund. Verksamheten omfattade kemisk tvätt, färgning, pressning samt renovering av klädesplagg och övriga textilier. Klorerade lösningsmedel som trikloreten användes i verksamheten. Lösningsmedlen användes för att ta bort fett, olja och vax.

Översiktliga undersökningar har gjorts i området. Dessa har visat att marken där kemtvätten tidigare låg är förorenad med mycket höga halter av klorerade lösningsmedel. Även i grundvatten och porgas (luft i marken) förekommer klorerade lösningsmedel. Provtagning har även gjorts av inomhusluften i det bostadsrättshus som ligger på platsen idag. Förhöjda halter har påvisats. Dessa halter ligger under de riktvärden som säger att det finns risk för människors hälsa.

Detaljerade undersökningar pågår under 2022–2024. Dessa kommer ge ett bättre underlag för att bedöma vilka risker som finns med föroreningen och vilka åtgärdsbehov som finns.

Centralt i tätorten Bräcke fanns under åren 1896 – 1937 ett gasverk. Där tillverkades oljegas och acetylengas för belysning i tågvagnar och för påfyllning av gastransportvagnar. Gaserna lagrades i separata behållare, så kallade gasklockor. Mycket stora mängder tjära, koks och kalkslam bildades som restprodukter. Byggnaderna från verksamheten är i dag rivna. Området ligger nära bostadshus och Natura 2000-området Bräckefjärden i Revsundssjön. Den södra delen av fjärden är ett vattenskyddsområde.

Flertalet undersökningar har genomförts i området. De visar att det i området finns höga halter av föroreningar. Exempelvis PAH :er och oljekolväten i både marken och grundvattnet. Föroreningarna hittar man oftast lite längre ned i marken. Där det gamla oljegasverket stod finns föroreningar närmare markytan. Risker kan finnas för människors hälsa men den frågan behöver utredas vidare. Risker kan också finnas för miljön genom den spridning av föroreningar som sker via grundvatten.

Fler undersökningar och åtgärder behövs för att kunna säga vilka åtgärder som behövs för att minska riskerna. Under hösten 2023 kommer kompletterade undersökningar att genomföras.

Östersunds gasverk låg i centrala Östersund och var i drift 1914–1951. Tillverkningen skedde genom torrdestillation, upphettning, av stenkol. Där fanns 10 ugnar. Inom området fanns även flera andra byggnader och anläggningar. Man hade också stora högar av koks som användes i ugnarna. Anläggningarna är rivna och i dag finns kontorslokaler på området. Delar av området är också obebyggt. Det finns planer och tankar på att bebygga området med bostäder inom några år.

Flertalet undersökningar har genomförts inom området som visar att det finns mycket höga halter av PAH:er och oljeföroreningar. Föroreningarna finns både i marken och grundvattnet. Även det giftiga ämnet cyanid har påträffats. Risker finns för människors hälsa och miljön. Åtgärder behöver göras för att minska riskerna. Fastighetsägaren tänker bygga bostäder på området vilket ställer höga krav på de åtgärder som ska göras.

Åtgärdsförberedelser håller på att färdigställas. Ansökan om bidrag för att genomfåra åtgärder har lämnats in till Naturvårdsverket under 2023. Planen är att påbörja åtgärdsarbete våren 2024.

Under åren 1916 till 1947 fanns en sulfitfabrik i Ulriksfors utanför Strömsund. Under 1930-talet fanns även tio kolugnar. På 1940-talet hade man också en försöksanläggning för tillverkning av fosforsyra från apatit. Apatit är ett mineral som finns i vissa stenar. Efter att massafabriken stängdes fanns en fabrik som tillverkade textil och färgade tyger på området. Textilfabriken fanns från 1948 till 1955. I dag finns det bland annat kontor och en förskola på området.

Flera undersökningar har gjorts i området och i den nedströms liggande Fångsjön. Resultaten från undersökningarna visar höga halter av föroreningar i form av arsenik, bly och PAH:er i marken. I grundvattnet finns inte så mycket föroreningar. Risken att föroreningarna sprider sig är därför ganska liten. Sediment i Fångsjön innehåller mycket träfibrer och PAH:er som troligen kommer från massafabriken. Det finns uppgifter om att det år 1944 och 1947 dog många fiskar i Fångsjön. Fiskarna innehöll höga halter av kvicksilver. Även i vattnet var det hög halt av kvicksilver. Kvicksilvret kan ha kommit från massafabriken.

Strömsunds kommun har beviljats bidrag för att genomföra åtgärdsförberedelser under 2023–2024. En ansökan om statlig finansiering för själva åtgärderna kommer lämnas in till Naturvårdsverket under 2024/2025.

Utanför Ytterån låg fram till 1918 Gunnarsviks sågverk. När sågen lades ned gjordes den om till en tjärfabrik där trätjära tillverkades, fram till slutet av 1940-talet. Ytterligare en tjärfabrik byggdes i området på mitten av 1940-talet, den lades ned i slutet av 50-talet. Vid tjärfabrikerna tillverkades trätjära. Olika tillverkningsprocesser användes i de olika fabrikerna.

Undersökningar i området har visat att både vid gamla och nya tjärfabriken finns föroreningar i form av framför allt PAH:er, aromatiksa kolväten och terpener. Föroreningarna finns både i marken och i grundvattnet, i direkt anslutning till de gamla fabriksbyggnaderna. Spridning till Storsjön verkar inte ske i någon större omfattning i dagsläget.

Föroreningarna har bedömts behöva åtgärdas. Eftersom ingen ansvarig för föroreningarna finns utifrån 10 kap miljöbalken krävs statlig finansiering för att genomföra åtgärderna. Det saknas i dagsläget huvudman för åtgärderna.

Kontakt

Dela sidan:

Landshövding

Marita Ljung

Besöksadress

Residensgränd 7

Postadress

831 86 ÖSTERSUND

Organisationsnummer

202100-2452

Följ oss