Fornlämningar och fornfynd

Länsstyrelsen ansvarar för fornlämningar och fornfynd i länet. Kontakta oss om du till exempel planerar ett arbete som riskerar att påverka en fornlämning.

Länsstyrelsen ska se till att fornlämningar i länet blir bevarade och inte kommer till skada. Alla fornlämningar har ett automatiskt skydd genom kulturmiljölagen. Det gäller både de fornlämningar som vi redan känner till och de som ännu inte har upptäckts.

Kontakta Länsstyrelsen om du

  • planerar ett arbete som riskerar att påverka en fornlämning
  • har hittat ett fornfynd
  • vill använda en metallsökare
  • upptäcker en skada på en fornlämning
  • vill ha råd om hur du kan skydda och vårda en fornlämning.

Tillstånd för ingrepp i eller vid en fornlämning

Du behöver ett tillstånd från Länsstyrelsen innan du startar ett arbete som riskerar att påverka eller förstöra en fornlämning. Till exempel om du ska

  • bygga ett hus
  • anlägga en väg
  • gräva ned en kabel
  • anlägga en plantering.

I första hand ska du planera arbetet så att du undviker fornlämningar. Vår utgångspunkt är att fornlämningar ska bevaras, men vi kan i vissa fall ge tillstånd till ett ingrepp.

Vad säger kulturmiljölagen om fornlämningar?

Kulturmiljölagen säger att du behöver tillstånd från Länsstyrelsen för att

  • rubba
  • ta bort
  • gräva ut
  • täcka över
  • ändra eller skada en fornlämning.

Tänk på att ett markområde runt varje fornlämning också är skyddat. Om du är osäker på hur stort det skyddade området är kan du kontakta Länsstyrelsen. Även en nyupptäckt fornlämning har ett omedelbart skydd.

Ansöka om tillstånd

Fyll i blanketten och skicka in din ansökan i god tid innan det planerade arbetet är tänkt att starta. En ansökan ska innehålla uppgifter om:

  • vilket arbete du planerar
  • hur stort markområde som kommer att påverkas (exempel: 10 x 20 meter stort och 1,0 meter djupt)
  • vem som är fastighetsägare
  • fastighetsbeteckning

Du behöver också bifoga en översiktskarta och en detaljerad karta som visar vilket markområde som påverkas. Kartorna kan du göra med hjälp av Länsstyrelsens karttjänst.

Fornlämningsärenden i skog

Kulturmiljöer i skogen kan bli skadade av skogsmaskiner i samband med avverkning och markberedning. Du bör alltid samråda med Länsstyrelsen inför bränning, åtgärder på befintlig väg, askåterföring och gödsling. Du behöver tillstånd för:

  • markberedning
  • plantering
  • nyanläggande av väg
  • skyddsdikning
  • stubbskörd

Från och med den 1 september 2019 behöver du som markägare kontakta oss för att samråda om fornlämningar och vid behov söka tillstånd när du planerar arbeten i skogen. Det räcker alltså inte längre med att göra en ansökan via Skogsstyrelsens e-tjänst, du behöver också kontakta oss i de fall som fornlämningar berörs.

Har du hittat ett fornfynd?

Den som hittar ett fornfynd är i vissa fall skyldig att rapportera det till Länsstyrelsen eller till polisen. Det är sedan Riksantikvarieämbetet som beslutar om staten ska lösa in fornfyndet och i så fall vilken ersättning och hittelön upphittaren får.

Vad säger kulturmiljölagen om fornfynd?

Ett fornfynd är ett föremål som saknar ägare och som påträffas vid en fornlämning eller på en annan plats och kan antas vara från någon tid före 1850. I Kulturmiljölagen står det att staten har rätt att lösa in fornfynd som

  • helt eller delvis består av guld, silver, koppar, brons eller annan legering med koppar
  • består av två eller flera föremål som kan antas ha blivit nedlagda tillsammans.

Kontakta oss

Om du har hittat ett fornfynd som staten har rätt att lösa in ska du anmäla det till Länsstyrelsen eller till polisen. Om fyndet hör till en fartygslämning kan du även välja att kontakta Kustbevakningen. Du som är upphittare kan då bli skyldig att lämna ifrån dig fornfyndet mot ett kvitto och att uppge var, när och hur du påträffade det.

Att använda metallsökare kräver tillstånd

För att skydda våra fornlämningar är det enligt kulturmiljölagen förbjudet att använda metallsökare utan tillstånd från Länsstyrelsen. Vi ger endast tillstånd som gäller för ett begränsat område, och aldrig i områden i anslutning till fornlämningar.

Pilgrimsleder

Under medeltiden sökte sig stora skaror pilgrimer till Olof den heliges grav i Nidarosdomen i Trondheim. Det vi benämner som pilgrimsleder i dag är uråldriga vägar med sikte på Nidaros, men även andra platser av betydelse. Mycket långa sträckor av de gamla vägarna har under senare år röjts och markerats.

Nedan beskriver vi några av dem.

S:t Olavsleden sträcker sig mellan Selånger i Medelpad till Trondheim i Norge. Strax efter Borgsjö, i västlig riktning, passerar pilgrimsleden den jämtländska länsgränsen.

Leden följer till stora delar den historiskt belagda Stora vägen, som sträcker sig mellan östkusten i Sverige till västkusten i Norge. Leden har använts av många genom årens lopp, varav pilgrimer är några av dem. Enligt tradition var det på denna väg som Olav den helige själv använde på sin väg mot Stiklestad.

Romboleden brukar allmänt sägas börja i Köping i Västmanland. Leden går bland annat via Ludvika, Mora i Dalarna, in genom Härjedalen och vidare mot Trondheim.

I Härjedalen passerar leden både små och större orter, bland annat Snösvallen, Rombovallen, Ljusnedal, Funäsdalen, Hedningsgärdet, Bruksvallarna, Ramundberget och Ljungdalen.

I Skarvdörrspasset passeras den norska gränsen. Här sammanstrålar Romboleden och Jämt-Norgevägen och är samma led den sista biten mot Trondheim.

Rombolandet var namnet på de öppna mälarlandskapen där den kyrkliga makten hade sitt säte under medeltiden. Att resa från ”Rombolandet” till dåvarande Nidaros kunde vara praktiskt men besvärligt och farofyllt.

Jämt-Norgevägen tar sin början i Jämtkrogen med Trondheim som slutmål. Jämt-Norgevägen kan ses som en avstickare, en alternativ väg till Trondheim från S:t Olavsleden.

Leden passerar Gällö, Revsund, Hackås, Oviken, Storsjö Kapell och Ljungdalen. I Skarvdörrspasset passeras den norska gränsen och via bland annat Selbu och Mostadsmark innan man slutligen når Trondheim.

Indalsleden består av gamla vägar och stigar som använts under tusentals år. Leden gör en avstickare från S:t Olavsleden och har precis som den sin början i Selånger i Medelpad.

Inlandsleden passerar den jämtländska länsgränsen vid Forsstrand i Bispgården. Indalsleden passar de pilgrimer som önskar kombinera lätt vandrade och spännande kulturhistoria. Östjämtland erbjuder allt detta, och dessutom naturupplevelser med djupa skogar, djupa dalar och vindlande vattendrag.

Med sin början i Kårböle tar leden sedan vägen över Ytterhogdal, Överhogdal, Klaxåsen, och Klövsjö, för att sedan ansluta till Jämt-Norgevägen i Oviken via Åsarna och Berg.

Kårböleleden användes främst av pilgrimer, men även forbönder och andra handelsresanden har rest efter dess vägar och stigar i långa tider. En av de mer kända pilgrimer som sägs ha vandrat utmed Kårböleleden är den heliga Birgitta som tillsammans med sin man tog denna väg till Olof den heliges grav i Nidaros.

Mer information hittar du på Riksförbundet Pilgrim i Sveriges webblänk till annan webbplats

Pilgrim i Sverige är ett nationellt samordningsorgan för främjande av pilgrimsleder och vandring i Sverige.

Kontakt

Katarina Johansson

Kulturmiljöhandläggare

Olle Hörfors

Antikvarie/Arkeolog