Spåmansloken

Välkommen till natur­reservatet Spåmans­loken. Här finns det många vackra gamla aspar och tallar. Bland­skogen kring de små sjöarnas blanka vatten är som en orörd oas. Här i det mer eller mindre orörda Spåmans­­loken trivs fåglar, insekter och svampar riktigt bra. Spetsar du öronen hör du hackspettarnas trumvirvlar.

Dra på dig stövlarna och ge dig ut i detta fina naturreservat. Det är rejält fuktigt. Här och var sjunker fötterna ner i den sump­iga myrmarken och däremellan finns det flera små sjöar, lokar.

Omkring det finns flera områden med torrare delar där tallarna växt sig höga. Du hittar också många riktigt gamla och grova aspar.

Lyxhem för insekter

I de magnifika stora lövträden trivs många olika slags växter och varelser. Eftersom träden fått växa relativt ostört under mycket lång tid finns det också döda träd här. Det är rena lyx­tillvaron för många olika insekter, svampar och lavar.

Där trivs också hackspettar och andra fåglar.

Lite hjälp på traven

Vi på Länsstyrelsen har lagt en plan för hur vi sköter natur­reservatet. Vi vill att asparna och tallarna ska fortsätta växa sig stora och gamla. Nya träd ska också få chans att växa till sig.

Vi gör allt detta för att bevara alla de olika slags arter som finns här idag.

Hemligheten med Spåmansloken

Namnet Spåmansloken kommer från att man i gamla tider kunde förutse eller sia väder utifrån hur mycket vatten det var i den lilla sjön, loken, under en viss tid på året.

Skogsfruns hem

I de gamla trädstammarna som sakta bryts ner och förmultnas trivs många ovanliga svampar. På trädstammarna växer bland annat rynkskinn. Det ser verk­ligen ut som ett rynkigt skinn som ligger som det vore klistrat tätt mot veden.

I lövträden växer många olika lavar. En riktigt ovanlig är den blekskaftad nållaven. Den risk­erar att utrotas. Här i Spåmans­loken är det därför en högtids­stund att se just den laven. Det är det enda stället så långt norrut som man sett den.

Har du tur kan du också sen en annan riktig ovanlighet – den vackra orkidén skogsfru.

Tider som flytt

I reservatets västra kant kan man fortfarande se en gammal stig. Den användes förr av de som bodde i Lillsjöhögen härintill och skulle till kyrkan i Lit.

Under 1700-talet skördade man vinterfoder här. Det var också ett bra ställe att låta boskapen beta under sommaren.

Här i Spåmansloken kan du också se rester av en byggnad. Vi på Länsstyrelsen tror det en gång i tiden varit en lada.

Jakt på stenåldern?

Nära den södra lilla sjön, loken, finns många gropar på en rätt stor yta. Det är resterna av ett fångstgropssystem. Vi vet inte exakt hur gamla groparna är.
Det är en av våra allra äldsta jaktmetoder och har använts sedan stenåldern.

Groparna grävdes där man visste att bytesdjuren ofta gick. Ofta var det i smala dalar och passager mellan berg eller sjöar. Ibland kunde det vara längs älvar eller bäckar dit djuren gick för att dricka.

Fångstgroparna ligger en bit från varandra. Då de användes var mellanrummen tilltäppta med stängsel och groparna täckta med ris för att inte synas. Fångst­groparna var grävda som en tratt med trång botten. Det vilda djuret föll ner och fastnade i en slags låda. Den låste fast djurens fötter. När det vilda djuret fallit ner, stod det där det var, tills jägaren kom.

Vi vet inte men det kan hända att djuren drevs ner i fångstgroparna med hjälp av hundar.

Jakt med fångstgrop förbjöds i lag 1864.