Östersunds rådhus

I Östersund, som växte snabbt i slutet av 1800-talet, blev byggandet av ett rådhus en viktig symbolhandling. I rådhuset skulle både stadens styrande organ och domstolen finnas. Ursprungligen fanns även arrestlokaler.

Historik

Östersunds rådhus uppfördes mellan åren 1909–12 efter ritningar av arkitekt Frans Bertil Wallberg. Byggmästare var Johan August Hellström. I rådhuset har den nordeuropeiska tegelarkitekturen förenats med den jämtländska byggnadstraditionen. Den då aktuella nationalromantiska stilen ansågs passa bra för att uttrycka ett modernt samhälle, som vilade på en fast och stark jämtländsk tradition. Lökkupolen har medvetet utformats för att ge associationer till jämtländska klockstaplar.

Före funktionalismens genombrott byggdes råd- och stadshus ofta som slott eller herrgårdar med gamla brukliga maktsymboler. Råd och stadshus placerades centralt i städerna med ett klocktorn som viktig symbol, som gav en utmärkande silhuett i stadsbilden.

Olika tiders uttryck

Rådhus, stadshus och kommunalhus har i olika tider utformats för att uttrycka olika saker. När rådhusets tillbyggnad uppfördes 1970, skulle helt andra samhällsideal uttryckas i arkitekturen. Om- och tillbyggnaden är, liksom rådhuset självt, ett uttryck för sin tids värderingar. Den representerar en tid då omvandlingen i stadskärnorna gick fort och ofta genomfördes med mycket liten hänsyn till äldre bebyggelse.

Nya behov

Kommunsammanslagningarna och en växande offentlig sektor skapade ett behov av nya ändamålsenliga lokaler för förvaltningen. Byggnader för städernas styrande organ uppfördes på flera håll under efterkrigstiden i en arkitektur, som uttrycker något helt annat än sekelskiftets monumentalbyggnader. I rådhusets tillbyggnad, nämndhuset, finns inga gamla maktsymboler eller övriga symboler, som antyder byggnadens funktion. Nämndhusets utformning och placering mellan rådhuset och länsbiblioteket uttrycker rationalitet, effektivitet och demokrati.

Åren omkring 1970 genomfördes en omfattande om- och tillbyggnad av rådhuset.