Slåtthornet

Här i skogen i natur­reservatet Slåtthornet gick boskap och betade ända fram på 1950-talet. Efter några år som gräs­mark övergår marken igen till skog. Idag står gamla granar och tallar i den täta grönskan. En rad ovanliga blommor och svampar växer här. De trivs i jordar som innehåller mycket kalk.

Bild på mogna trolldruvor

Trolldruvans mogna bär är giftiga. Foto: Länsstyrelsen Västernorrland

Du kan se rester av gamla gärdesgårdar, stängsel av trä här. Det betyder att djur har betat i skogen.

Vi vet också att det funnits fäbodar här. Fäboden var en plats där man var på sommaren med sina djur. Man använde betesmarkerna på längre av­stånd från gården. Betet här var viktigt eftersom betesmarken i byn inte räckte till.

Hö från myrarna blir foder för vintern

Man behövde verkligen ta hand om allt. Ute på de fuktiga myrar­na växte gräs och det skördade man för att ha som foder under den långa vintern.

Efter skörden lämnades höet kvar i ängslador på eller intill slåttermarken. När det blev vinter kunde höet köras hem till gården med häst och släde.

För att gräset och örter skulle växa bättre brändes mark i skog­en ibland. Det kallas svedje­bränning.

Kalkbarrskog

Marken i reservatet är rik på kalk. Den fina barrskogen trivs riktigt bra här eftersom det finns mycket näring. Den är typisk för just den typ av berggrund som finns här och kallas kalkbarr­skog.

Det är en mycket ovanlig typ av skog som vi på Länsstyrelsen vill bevara.

På marken i kalkbarrskogen kan du se blåsippa och trolldruva. Också tibast, kransrams och finbräken växer fint här.

Skog som fått växa i fred

För folket i byn härintill, Haxäng, har skogen alltid varit viktig. Till exempel fick man både virke att bygga med och ved att elda med.

Under en lång följd av år, i flera generationer, har skogen i res­ervatet skötts fint. Man har fällt skog men bara valt ut några få riktigt fina träd åt gången. Resten har fått stå kvar. Det kallas att plockhugga.

En sådan skog kallas för kontin­uitetsskog. Här har alltså alltid funnits gamla träd, oavsett om några har huggits ned. Det har räddat många typer av arter.

Numera avverkar man oftast alla träd på ett område. Det kallas att kalavverka. Slåtthornet har aldrig varit kalavverkad och det är en ovanlighet.

Spännande namn på ovanliga svampar

Svamparna Jämtlandsspindling och odörspindling växer här. De är beroende av att träd fått växa fritt och länge utan att människan påverkat särskilt mycket.

Svamparna är så kallade mykorr­hizasvampar. De får näring från trädens rötter. De skulle inte klarat av att fortsätta leva om man hade kalavverkat här.

Föreskrifter

Välkommen till Slåtthornet. Tänk på att det inom reservatet inte är tillåtet att:

  • fånga, störa eller skada däggdjur, fåglar, grod- och kräldjur, liksom att skada deras bo och lekplatser eller samla ägg
  • plocka och samla in arter av olika slag, med undantag av bär och matsvamp
  • klättra i boträd eller medvetet uppehålla sig närmare rov­fågel­bo, lya eller gryt än 100 meter
  • göra åverkan på mark, block, växt­lighet, torrträd eller annan död ved
  • framföra motordrivet fordon i terräng.

Andra regler gäller om du vill bedriva någon form av verksamhet i området, se aktuellt reservatsbeslut för fullständiga före­skrifter. Det kan också finnas andra lagar att ta hänsyn till, exempelvis rennäringslagen.

Serviceinformation

  • Informationstavla

Kontakt

Fakta

Beslutsår: 2012

Storlek: 23 hektar

Kommun: Östersund

Förvaltare: Länsstyrelsen Jämtlands län

Skyddsområde: Naturreservat

Mer information