Gräsbäckkojan

Här i Gräsbäckkojans naturreservat hittar du spår efter inlandsisen. Här finns också gammal tallskog, rester av flottarleder och fäbodar. Ån Gönan slingrar sig vackert genom land­skapet. Det är ett spännande område på 160 hektar eller ungefär lika stort som 225 fotbollsplaner.

Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län

När inlandsisen smälte skapades långsträckta höjder – åsryggar. Du kan också se hur inlandsisen gjort fördjupningar i marken. Det kallas dödisgropar.

Sand mitt i skogen

I sydöstra delen av natur­reservatet finns ett helt fält med fin sand. Sandkornen transport­erades hit av vinden när inlands­isen drog sig tillbaka och flyg­sandfältet bildades.

Inlandsisen är alltså förklaringen inte bara till sandområdet utan också alla höjder, dalar och gropar du ser här i Gräsbäck­kojan.

Gammal tallskog

Här växer gammal tallskog. Många av träden är 150 år gamla.

I norr finns områden med riktigt gamla träd, som en urskog. Här hittar du också många döda träd och stubbar. Några står fort­farande, andra ligger på marken.

Detektiv i skogen?

Många av tallarnas stammar är skadade. Det beror på värme från skogsbränder som gjort att barken fallit av och veden kommit fram. Trädet läker sedan skadan och såret växer igen. Skadan kallas brandljud.

Hur kan du se att det varit skogs­brand här fyra gånger på 150 år? Titta närmare på tallstubbarna. Några av dom har fyra skador – brandljud – på stammen. Det har alltså brunnit i skogen minst fyra gånger under den tid de levt.

Att flytta tungt timmer

Ån Gönan som rinner i östra delen av Gräsbäckkojan användes för att transportera virket. Det flöt – eller flottades - i det rinnande vattnet för att säljas till sågverk vid kusten.


Tittar du kommer du att se spår efter den här tiden. Flottarna som arbetade med timret rörde sig längs med ån allteftersom timret flöt fram. De behövde någonstans att bo för en natt eller två.

Därför byggdes enkla kojor som nätt och jämnt skyddade mot väder och vind. Det finns två sådana flottarkojor strax utanför reservatet, Gräsbäckkojan och Näcktjärnsstugan.

Vid Gönan kan du också se stockar här och var som lämnats kvar av flottarna. Invid ån finns det spår av hur man byggt för­stärkningar i trä så att stockarna kunde flyta bättre.

Slingrande å

Gönan slingrar och kröker sig fram som en orm i landskapet. Den formen kallas meander.

Ån ändrar sig hela tiden. Träd som står i krökarna längs menadringens väg ramlar. Ibland tar vattnet genvägar istället för att ringla sig. Då bildas sjöar som nästan har formen som en falukorv, så kallade korvsjöar där kröken gick tidigare.

Långa grunder av sand skapas under vattnet och ibland blir de områdena torra och öppna. Här kan insekter överleva som trivs i sand och som annars har svårt att klara sig.

Bergart ger näring

Du kan också hitta växter som behöver mycket näring. Tibast är ett exempel och den växer längs med Gönan. Tibast hämtar näring i marken som innehåller en speciell bergart, olivindiabas, som fallit sönder till stoft.

Fäbodar


Vi vet att det i närheten av naturreservatet har funnits fäbodar men inte så många också in på 1900-talet.

Det var svårt att hitta tillräckligt med foder för djuren i skogen eftersom det inte fanns så mycket gräs och örter att äta.

Därför finns inte så många lämningar kvar.

Föreskrifter

Välkommen till Gräsbäckkojan. Tänk på att det inom reservatet inte är tillåtet att:

  • plocka och samla in arter av olika slag, med undantag för bär och matsvamp,
  • göra åverkan på mark, block, växtlighet, torrträd eller annan död ved,
  • elda, annat än med medhavd ved, samt
  • framföra motordrivet fordon i terräng.

Andra regler gäller om du vill bedriva någon form av verksamhet i området, se aktuellt reservatsbeslut för fullständiga före­skrifter. Det kan också finnas andra lagar att ta hänsyn till, exempelvis rennäringslagen.

Serviceinformation

  • Informationstavla
  • Parkering

Kontakt

Fakta

Beslutsår: 2017

Storlek: 1,57 km²

Kommun: Härjedalen

Förvaltare: Länsstyrelsen Jämtlands län

Skyddsområde: Naturreservat

Flottning

I mitten av 1800-talet förvandlades de norrländska skogarna till guld. Sverige var då världens största exportör av sågade produkter. Alla vattendrag användes för flottningen. De stora älvarna liknade varje vår och sommar långsamt framflytande virkesfloder
på väg ner mot kusten.

Där väntade de nyanlagda sågverken. Vid sågverkens kajer låg ett myller av segelfartyg som förde trävarorna vidare ut till kunderna i hela Europa.

Mer information