Hotade och sällsynta växter och djur

Vissa djur och växter är så hotade att det inte räcker att skydda dem i naturreservat eller genom fridlysning. För dessa arter finns speciella åtgärdsprogram.

Ungefär fem procent av Sveriges djur och växter är hotade. Det innebär att över 2000 arter riskerar att försvinna. För flera arter räcker det inte med att de blir fridlysta eller skyddas i ett naturreservat för att de ska kunna leva vidare. De hotade arterna behöver speciella åtgärder för att överleva. Därför har Länsstyrelsen olika program med åtgärder för att hjälpa de hotade arterna. Åtgärdsprogrammen tas fram nationellt av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.

Vårt arbete med åtgärdsprogram

Länsstyrelserna arbetar med ungefär 200 åtgärdsprogram för cirka 340 arter och sju naturtyper. Dessa arter behöver speciella åtgärder som till exempel slåtter eller naturvårdsbränning. Åtgärderna behöver göras på den plats i landskapet där arten eller miljön finns, inte bara inom naturreservat. I varje åtgärdsprogram beskriver vi den hotbild som finns mot arterna och de åtgärder som ska göras för att förbättra för arternas livsmiljöer.

Länsstyrelsen genomför åtgärderna tillsammans med markägare och verksamhetsutövare. Vi samarbetar även med frivilliga organisationer, Trafikverket, Skogsstyrelsen och olika skogsbolag. Utan dessa samarbetspartners och deras ekonomiska bidrag skulle vi aldrig kunna genomföra alla nödvändiga åtgärder. Åtgärderna och samarbetet är alltid frivilligt.

Hjälp till att rapportera arter

Vissa arter är så sällsynta och så dåligt kända att vi behöver inventera för att se var de finns innan vi börjar med åtgärder. Alla fynd Länsstyrelsen hittar registrerar vi i Artportalen. Artportalen är en webbplats för observationer av Sveriges växter, djur och svampar. Du kan hjälpa till med att rapportera sällsynta (och vanliga) arter. Allmänhetens rapporter är mycket viktiga. Här kan du göra en stor insats!

Artportalenlänk till annan webbplats

Vill du rapportera in fynd av musslor? Musselportalen är ett öppet rapporteringssystem för stormusslor som förekommer i svenska sjöar och vattendrag.

Musselportalen länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Hur arbetar vi med åtgärdsprogram för hotade arter i Halland?

Ett åtgärdsprogram är ett vägledande dokument som kan beröra en eller flera arter eller en hel naturtyp. Programmet innehåller konkreta förslag på vilka åtgärder som behövs för att bevara de hotade arterna, vem som ska genomföra de olika åtgärderna och hur detta arbete ska finansieras. Åtgärderna bygger på kunskap om arten och dess livsmiljö, samt om de hot som finns mot artens fortsatta existens.

Arbetet med åtgärdsprogrammen är ett stort åtagande som inte bara involverar länsstyrelser och andra myndigheter. Markägare och arrendatorer har självklart en viktig roll för att programmen ska bli framgångsrika, likaså kommuner, naturvänner och ideella föreningar.

Vi vill genomföra de åtgärder och insatser som behövs för att rädda arterna kvar i Sverige. Om du vill göra en insats, tveka inte att kontakta någon av oss som jobbar med hotade arter! Vi kan ge dig råd och hjälp och ibland även bidra ekonomiskt till praktiska åtgärder.

Åtgärder för att gynna hotade arter i Halland

För att gynna länets hotade arter arbetar vi med åtgärder i olika miljöer. Du kan läsa mer om vårt arbete under respektive rubrik:

För inte så länge sedan sågs sand- och grustäkter som fula och sterila sår i landskapet. Men idag vet vi att täkterna har höga naturvärden. Här finns nämligen många djur och växter som trivs i miljöer som utsätts för regelbunden markstörning. År 2009 gjordes en inventering av länets täkter och då hittades 1 500 arter varav nästan 60 var rödlistade.

Hur kommer det sig att arterna finns här?

Öppna marker som hela tiden utsätts för störning, där sanden rörs om och växtligheten avlägsnas är lämpliga miljöer för många arter. Detta gynnar särskilt arter som är konkurrenssvaga eller trivs bland gles vegetation. Mikroklimatet blir ofta varmt på dessa platser eftersom den nakna marken värms upp av solens strålar i vindskyddade lägen. Många insekter bygger sina bon i sanden och letar efter föda bland kärlväxterna som växer i täkten.

Likheter med det gamla kulturlandskapet

Täktmiljön kan jämföras med det gamla halländska odlingslandskapet för ungefär 200 år sedan. En stor del av landskapet bestod då av hedar som sköttes med regelbunden bränning och bete. Över hedarna gick talrika vägstråk. Sammantaget gjorde detta att grus och sand ständigt låg blottad i landskapet genom slitaget från fötter, klövar, hovar, vagnshjul och ljungbränning. Detta var ett paradis för marklevande insekter och många kärlväxter.

Idag när över 95 procent av ljunghedslandskapet försvunnit, har istället många av de arterna som levde där tagit sin tillflykt till miljöer som grustäkter, vägslänter, banvallar och skjutfält. I täkterna hittar vi alltså en rest av den rika biologiska mångfald som fanns i det halländska kulturlandskapet.

Hur ser en gynnsam täkt ut?

Det är flera orsaker till att arter trivs i täktmiljöer. För insekter är lokalklimatet viktigt och täkter erbjuder ofta vindskyddade och solexponerade sandiga sydsluttningar, vilket utgör lämplig boplats för många kräsna arter. Det är också av stor betydelse om det finns en variationsrik flora som erbjuder pollen och nektar under hela säsongen.

Höga sandbrinkar med lämplig struktur gynnar bobyggande backsvalor. Tillgång på död ved nyttjas av vedlevande insekter vilket också kan locka till sig insektsätande fåglar. Grunda, öppna och fiskfria dammar är boplats för groddjur och en hel del vattenknutna kärlväxter och insekter som skalbaggar och sländor, vilket bidrar ytterligare till mångfalden.

Hotet mot täkterna

Naturgrus är en ändlig resurs. I Sveriges miljömål har vi slagit fast att täkterna ska fasas ut och inga fler brytningstillstånd ska medges. Detta betyder att det är särskilt viktigt att ta vara på de värdefulla täktmiljöer som finns kvar idag och förhindra dem från att växa igen. Det största hotet mot de arter som lever i dessa miljöer är nämligen att täkterna växer igen när verksamheten på platsen upphör.

Efterbehandla på rätt sätt

Tidigare har täktägare varit tvungna att återställa täkten i ett skick som liknade den som var innan brytningen började. Detta har bland annat inneburit att matjord lagts på och träd och gräs planterats. Med den kunskap vi har idag vet vi att en stor mångfald går förlorad om täkterna efterbehandlas på detta viset. Värdefulla sand- och grusblottor försvinner helt enkelt från landskapet.

För att vi ska kunna bibehålla och öka de höga naturvärdena som finns i täkterna bör efterbehandlingen därför ske på ett sätt som gör att de inte växer igen. Områdena måste fortsätta att vara öppna och vegetationen hållas nere genom olika former av markstörning. Det kan handla om slyröjning, bränning och ridning.

Billigt och bättre för alla

Att efterbehandla på ett sätt som gynnar den biologiska mångfalden är inte bara billigare för täktägaren som slipper köra dit matjordsmassor, plantera träd mm när verksamheten upphör. Det är också en vinst för täktens arter som kan fortsätta leva kvar i området. Vid några täkter i länet har man även gjort området mer tillgängligt för friluftslivet. De öppna och artrika miljöerna passar nämligen alldeles utmärkt att strosa runt i.

För dig som vill läsa mer:

Det kryllar av liv i täkten
En informationsbroschyr om täktens naturvärden. Här kan du också få råd om hur du kan tänka när det är dags för efterbehandling. 

Höga naturvärden i grus- och sandtäkter i Hallands län
En inventeringsrapport som redovisar vilka artfynd som gjorts i länets täkter. Rapporten ger också råd om hur man kan förstärka naturvärden i täkterna, både generellt men också specifika råd för enskilda täkter. Mycket intressant läsning!

Gamla, grova och ihåliga träd utgör viktiga livsmiljöer för hotade och missgynnade arter. Var du än hittar dessa träd kan du vara säker på att de bär på en rik mångfald av liv. Orsaken är framförallt att träden erbjuder många olika levnadsmiljöer. De kan till exempel vara knotiga, ha skrovlig bark, döda vedpartier eller vara ihåliga.

Gamla träd = stora värden

Få miljöer i naturen har så stora biologiska och kulturhistoriska värden som gamla och grova träd. Generellt kan man säga att ju äldre ett träd blir, desto artrikare blir det. Man räknar till exempel med att över 1 500 arter är knutna till gamla ekar. Det kan röra sig om lavar som växer på barken, vedsvampar som orsakar röta i trädens innandöme, skalbaggar som gräver gångar i veden eller fåglar och fladdermöss som bygger bo i trädets håligheter.

Även efter att trädet har dött fortsätter det att vara ett hem för många arter. Då död ved är en akut bristvara i dagens landskap är det därför extra viktigt att spara större döda grenar och hela stammar till glädje för exempelvis skalbaggar och andra insekter.

Hoten mot träden

I det halländska kulturlandskapet finns det idag många gamla, grova och ihåliga träd, men dessa utgör ändå bara en spillra av det som tidigare funnits. Jämför vi med vad som fanns på Linnés tid återstår kanske bara någon procent av de gamla grova träden.

Att antalet träd har minskat så kraftigt har flera orsaker. I tätortsnära områden hotas bland annat träden av avverkning när grönytor ska exploateras, träden är murkna, eller när vägar ska byggas. Istället för att säkerhetsbeskära träden, vilket kan vara en bra lösning vid många tillfällen, huggs de ner. Det största hotet mot särskilt skyddsvärda träd är dock att många marker i kulturlandskapet växer igen när betet upphör. Speciellt gäller detta ekar, som inte är särskilt konkurrenskraftiga och behöver mycket ljus för att växa sig riktigt stora. Betesdjuren håller markerna öppna så att dessa träd inte beskuggas och konkurreras ut av uppväxande sly.

Dessa miljöer tycker vi är särskilt viktiga

I arbetet med skyddsvärda träd har fem miljöer pekats ut som särskilt viktiga eftersom dessa hyser många av de grova träd som finns kvar i vår omgivning. De är:

  • Områden med grova och gamla ekar
  • Gårdsmiljöer
  • Parker och kyrkogårdar
  • Alléer och andra vägnära träd
  • Hamlade träd

Hur definieras ett särskilt skyddsvärt träd?

Med särskilt skyddsvärt träd menar vi såväl levande som döda träd som uppfyller något av följande kriterier:

  • Jätteträd – träd grövre än 1 meter i diameter (eller en omkrets på 3,14 meter) på det smalaste stället under brösthöjd
  • Mycket gamla träd – gran, tall, ek och bok äldre än 200 år. Övriga trädslag äldre än 140 år.
  • Grova hålträd – träd grövre än 40 centimeter i diameter (eller en omkrets på 125 meter) i brösthöjd med utvecklad hålighet i huvudstam.

Vad kan du göra?

Allmänhetens kunskap och intresse är en viktig del i vårt arbete med skyddsvärda träd. Här följer några tips på vad du kan göra för att gynna träden och dess rika mångfald:

  • Om du känner till gamla träd som vi har missat i våra inventeringar kan du gå in på Trädportalenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster och registrera dessa. Underlaget är viktigt för oss och andra som jobbar med gamla träd i landskapet.
  • Vill du göra en insats men saknar gamla träd i din trädgård? Tänk på att även döda träd är viktiga för många växter och djur. Cirka 70 procent av Sveriges hotade insekter lever i död ved under någon del av sin livscykel. Om du lämnar kvar murkna träd och stubbar i din trädgård har du inte bara naturliga skulpturer och sittplatser utan små mikrosamhällen där insekterna trivs. Och bli inte förvånad om även hungriga småfåglarna hittar dit och gör dig sällskap.
  • Träd ska inte avverkas om det finns alternativ. Särskilt inom parker, kyrkogårdar, gårdsmiljöer, alléer och tätorter kan stabilisering och beskärning vara lämpliga åtgärder. Om du ändå vill avverka ett gammalt grovt träd bör du först göra en anmälan om samråd enligt 12 kap 6 § Miljöbalken till Länsstyrelsen då det riskerar att väsentligen ändra naturmiljön. Mer information finns hos Naturvårdsverketlänk till annan webbplats
  • Även döda träd är livsavgörande för många växter och djur. Spara döda träd som högstubbar. Lämna gärna kvar döda grenar och andra träddelar som faller till marken eller sågas ned. De kan också placeras i en faunadepå, en hög av döda träd och grenar av olika tjocklek som placeras solbelyst.
  • Ska du gräva nära träd? I Länsstyrelsernas broschyr "Skydda träden vid arbeten" finns tips om hur du kan bevara träden.
  • Tänk långsiktigt vid skogsbruksåtgärder och spara lämpliga träd som kan ta över och bli nästa generations grova naturvårdsträd.

För dig som vill läsa mer:

Åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd hos Naturvårdsverket
länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Vägledningen Fria eller fälla hos Riksantikvarieämbetetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Denna vägledning för avvägningar vid hantering av träd i offentliga miljöer har tagits fram i samarbete mellan länsstyrelserna och flera andra myndigheter och föreningar.

Checklista för trädvårdsplan

Länsstyrelserna har tillsammans tagit fram checklistor för vad man bör tänka på när man upprättar en trädvårdsplan

Träd i kulturlandskapetPDF

En tvåsidig broschyr om träd i kulturlandskapet och deras värden.

Så här sköter du träd i kulturlandskapet

Du som äger eller sköter om gamla, grova eller ihåliga träd i kulturlandskapet spelar en nyckelroll för att dessa träd och alla arter som lever på dem ska kunna finnas kvar även i framtiden. I denna broschyr ger vi råd om hur man kan sköta träden. Broschyren riktar sig både till markägare och andra som är intresserade av träd och trädvård.

Se filmen "Låt gamla träd leva"

Välkommen att upptäcka mångfalden hos kulturlandskapets trädmiljöer – en del av det svenska natur- och kulturarvet. Filmen finns i tre versioner. Klicka på länken nedan för att se respektive film. Filmen öppnas i en mediaspelare i nytt fönster.

Se trailer till filmen Låt gamla träd leva (5 minuter)
länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Se kortversion av filmen Låt gamla träd leva (10 minuter)
länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Se filmen Låt gamla träd leva (25 minuter)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Arter som är knutna till marker som slåtterängar, torra sandhedar och ljunghedar lever idag under ett starkt hot. En gång var dessa miljöer utbredda, men under de senaste seklerna har de minskat kraftigt och finns idag bara kvar som små frimärken i landskapet. De kvarvarande miljöerna riskerar dessutom att slås ut i takt med att kvävenivåerna stiger och igenväxningen fortgår.

Odlingslandskapet

Odlingslandskapet har genomgått en dramatisk förändring under de senaste 100 åren. Det gamla bondesamhällets småskaliga och varierande brukningsmetoder har ersatts av ett modernt jord- och skogsbruk. Detta har lett till mindre variation i landskapet och att både arter och naturtyper har minskat. Ett stort antal arter finns idag endast kvar i fragmenterade små restförekomster och ibland i miljöer som inte längre hävdas. Utan riktade insatser kommer dessa arter inte att finnas kvar i landskapet på sikt.

Havsnära strandängar

Flera svenska vadarfåglar har minskat drastiskt i antal under senare år. En jämförande inventering som gjorts i Halland med fem års mellanrum visar att varje art i genomsnitt har minskat till hälften på tio år. För att öka arealen lämplig häckningsmark arbetar vi med att ta bort ogynnsamma strukturer som träd, buskridåer och andra höga föremål från strandängarna och kringliggande jordbruksmarker. Höga föremål kan nämligen användas som utsiktsposter av borövare som kråkor. Vi jobbar också med att ta bort tornfalksholkar inom och i närheten av häckningsområden för vadare.

En annan åtgärd är att restaurera marker som inte brukas på ett sätt som gynnar vadarfåglar. Här ingår också att anlägga små vattenhållande områden, så kallade skonor. Minskad predation på bon och ungar är också en viktig åtgärd för att öka häckningsframgången. Här bedrivs periodvis skyddsjakt på bl.a. räv, mård, mink och kråkor. Skyddsstängsel i from av elstängsel sätts också upp runt vissa betesmarker med täta bestånd av vadare för att stänga ute däggdjurspredatorer som räv och grävling.

Kustnära sandmiljöer

Även arter i kustnära sandmiljöer är hårt trängda. Hotet kan bestå i både för mycket och för lite störning. På sandstränderna kan badlivet utgöra ett för hårt slitage för djur- och växtlivet. För vissa sällsynta arter, som fältpiplärka och martorn, har detta troligen varit en bidragande orsak till att de har minskat. I den innanförliggande kustheden är dock problemen de omvända. Här har alltför lite markstörning lett till att marken växer igen och att ytorna med öppen sand krymper.

Detta har gjort att livsutrymmet för sandhedens djur och växter också har krympt. Det kan handla om exempelvis konkurrenssvaga örter som skuggas ut när vegetationen sluter sig, eller insekter som bygger bon i den öppna sanden och söker nektar och pollen bland blommorna i närheten.

Varför växer sandmiljöerna igen?

Sandmiljöerna växer igen av flera olika anledningar. Hävden av kusthedar har på många ställen upphört vilket lett till att markerna inte längre utsätts för markstörande aktiviteter som bete, tramp och brand. Kustdyner har till stora delar fjättrats med sandbindande vegetation som sandrör, tall och bergtall - ett resultat av ett missriktat skyddstänkande. Dessutom har den starkt invasiva arten vresros spritt sig i dynerna och trängt bort djur och växter som naturligt finns här.

Det gödande kvävenedfallet påskyndar dessutom igenväxningen. Från miljöövervakningens sida har man sett en tydlig ökning av kvävegynnade gräs som bergrör, rödsvingel och rödven och mossor som hakmossa och väggmossa i sandmarkerna.

Många åtgärdsprogram berör dessa miljöer

Halland har en lång kust med många sandiga marker och betade strandängar. Flera av de åtgärdsprogram som vi arbetar med berör just denna typ av miljöer. Tyvärr är många marker under stark igenväxning, bland annat på grund av att kvävenedfallet är stort här i Sydsverige. För av ska nå framgång i arbetet behövs därför stora insatser. Nedan följer några exempel på halländska arter som har åtgärdsprogram:

  • Fältpiplärka
  • Sydlig kärrsnäppa
  • Strandpadda
  • Strandsandjägare
  • Klockgentiana
  • Alkonblåvinge
  • Martorn

Åtgärder

Åtgärder som genomförs för att gynna de hotade arterna och deras livsmiljöer är till exempel röjning av igenväxande sandmarker för att återskapa mer öppna sandytor, återupptagen hävd av kusthedar och slåtterängar samt naturvårdsbränning.

För dig som vill läsa mer:

Nytänkande kring sandmiljöer

Under flera hundra år var sanden ett gissel för dem som bodde nära den halländska kusten. Mycken möda lades ner på att binda sanden. Idag är problemet det omvända och vi behöver släppa sanden loss – för blommor och bins skull! I denna artikel kan du läsa om hur detta går ihop.

Unika ginsthedar i södra Halland hyser landets alla hotade ginstfjärilar

Inventeringar, skötselåtgärder och uppföljningar har utförts inom åtgärdsprogrammet för nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar I rapporten beskrivs åtgärderna och den nya kunskap vi fått om såväl restaurering som om det fascinerande fjärilssamhället knutet till dessa ginstmiljöer.

Hallands sandkust – en plats för både människa och natur

Under 1800-talet påbörjades insatser för att begränsa sandflykten genom att så in sandgräs och plantera bergtall. Åtgärderna var så framgångsrika att vi idag har ett omvänt problem - sanden ligger alltför stilla och många djur och växter som lever i dessa marker har svårt att klara sig. I broschyren beskrivs åtgärder som genomförs i kustnära sandmarker och varför de behövs.

Skötsel gynnar biologisk mångfald på kustnära sandmarker

Länsstyrelsen jobbar med att restaurera igenväxande kustnära sandmarker. Denna rapport beskriver de höga naturvärdena som finns i länets kustnära sandmarker och vilka skötselåtgärder som genomförts genom arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter.

Vi förknippar ofta skogen med svamp- och bärplockning, men här hittar man också sällsynta arter med namn som rombjätteknäppare, gammelekklokrypare och violgubbe. Skogen är dessutom en viktig exportvara, men det är det intensiva och storskaliga skogsbruket som är anledningen till att många skogsarter idag har det illa ställt.

Lämpliga skogar har försvunnit

De hotade skogsarterna förekommer idag bara i små och isolerade rester om man jämför med deras tidigare mer sammanhängande utbredning. Orsaken till att arterna har minskat är att de lämpliga miljöerna helt enkelt har försvunnit eller fragmenterats. Det storskaliga skogsbruket har inneburit kalhyggen, dikningar, skogsbilvägar, skogsgödsling och gett upphov till likartade unga skogar där både natur- och kulturvärden fått stryka på foten. Överlag har skogarnas kvaliteter försämrats. Det råder till exempel ofta brist på död ved och gamla träd samtidigt som naturliga störningar såsom brand och översvämningar är ovanliga.

Många arter beroende av hävd

Man kan tro att det bästa för skogens arter vore om skogen fick sköta sig själv, utan några mänskliga ingrepp. Men nästan all skog i Sverige är påverkad av människan. Historiskt kan det handla om att man nyttjat skogen till det man behöver, som ved, virke, bete och fodertäkt. Marker som har kvar denna form av småskaligt nyttjande sedan generationer tillbaka har ofta höga naturvärden och en rik biologisk mångfald.

Vad gäller de lövskogsdominerade markerna i Syd- och Mellansverige så är floran och faunan många gånger knutna till en speciell hävd och skötsel. Idag växer till exempel många bestånd med gamla träd igen för att hävden upphört. Det hotar de arter som är knutna till de gamla träden. Ekar är speciellt ljuskrävande och kvävs på sikt av igenväxning.

Granen - en stark konkurrent

I våra lövskogar har vi också ett problem med inväxande gran. Tack vare sin starka ställning i produktionsskogarna har granen mycket lätt för att sprida sig. På många håll kan den helt utkonkurrera lövträden. Även de vanliga lövträden, men framför allt ädla lövträd, har mycket höga naturvärden knutna till sig och därför måste man ibland hjälpa dessa träd på traven i naturvårdsarbetet. Detta görs runt om i många halländska lövskogsreservat. Här avverkas inväxande gran eftersom lövskogarnas naturvärden annars kan gå förlorade.

Hotade arter och miljöer i Halland

Exempel på hotade arter och miljöer i det halländska skogslandskapet som berörs av åtgärdsprogram är:

  • Brynia
  • Rikkärr
  • Bokporlav
  • Bokblombock
  • Rombjätteknäppare
  • Gropig blombagge
  • Gammelekklokrypare
  • Igelkottstaggsvamp
  • Violgubbe

Bevara, återskapa och informera

För de flesta av de hotade arterna i skogslandskapet gäller det i första hand att bevara och även återskapa arternas numera sällsynta livsmiljöer. En annan del i åtgärdsarbetet är att skaffa sig mer kunskap om arterna genom exempelvis inventeringar, samt att sprida information till markägare och andra berörda om var de hotade arterna finns och vad man kan göra för att gynna dem.

Det här kan du göra!

Om du vill värna de skogar som är rika på liv och spår av tidigare generationer kan du ta kontakt med Skogsstyrelsen eller Länsstyrelsen. Det finns möjligheter att söka bidrag från Landsbygdsprogrammet för att göra naturvårdsåtgärder i skogen. Det finns även möjlighet att skydda skogen som naturreservat och biotopskydd på lång sikt, eller genom naturvårdsavtal och frivillig avsättning på kort sikt.


I vårt faktablad om bokskogsarter finns fler tips på vad du som markägare eller förvaltare kan göra för att hjälpa hotade arter

Sverige är ett av världens sjö- och vattendragsrikaste länder, inte minst Halland är känt för sina många åar. Vårt lands stora tillgång på sötvatten gör därför att vi har ett stort internationellt ansvar för dessa miljöer. Trots att situationen för sötvattenmiljöer successivt förbättrats på många håll, från en mycket allvarlig situation med övergödning och försurning, är situationen fortfarande bekymmersam.

Fortsatta hot mot sötvattenmiljöer

Sjöar och vattendrag har under de senaste 200 åren blivit utsatta för en omfattande exploatering. Markerna har dikats ut och sjöar har sänkts. Vattendragen har rätats ut, rensats, dämts upp och bebyggts med vattenkraftverk. Samtidigt har vi haft stora problem med försurning, övergödning och kräftpest i våra vatten. Detta har inneburit att flera arter knutna till vatten har påverkats negativt. Stormusslor och filtrerande sländor har till exempel slagits ut när vattendrag torrlagts eller slammat igen. Fiskar som lax, ål och havsnejonöga har inte lyckats ta sig förbi vandringshinder eller dött i vattenkraftsverkens turbiner. Kräftpesten har gjort att flodkräftan försvunnit på många ställen.

Försurning

Glädjande nog minskar antalet försurade sjöar och vattendrag kontinuerligt i Sverige. Det beror bland annat på att det sura nedfallet har minskat, men också på långvariga kalkningsinsatser. Det har dock visat sig ta lång tid innan växter och djur återvänder till tidigare försurade vatten. Den här positiva utvecklingen kan tyvärr motverkas av ett allt effektivare skogsbruk. Om granplanteringar ersätter lövskog, eller om det sker ett ökat uttag av biomassa, till exempel timmer och ris, så kan det medföra lokala försurningar.

Övergödning

I Halland går arbetet med att minska övergödningen framåt, men såväl utsläpp av fosfor, kväve och kväveoxider är fortfarande för höga. Övergödningen förändrar förändrar successivt växtligheten vilket leder till att arter som är anpassade till näringsfattiga miljöer trängs undan. I havsmiljön är övergödning ett av de allvarligaste hoten. Den orsakar bland annat algblomning, som leder till att vattnet blir grumligt, tångbältena minskar och artsammansättningen förändras. I värsta fall uppstår syrebrist på bottnarna. Även många sjöar och vattendrag är kraftigt övergödda, och effekterna är i stort sett samma som i havet.

Rikkärren växer igen

Ett rikkärr är en våtmark med rik flora av till exempel orkidéer och andra växter. Tidigare hävdades de flesta rikkärren med bete eller slåtter. Detta gjorde att kärren hölls öppna, vilket gynnade både sällsynta mossor och växter. Idag hävdas ungefär hälften av de kända rikkärren i Hallands län. En hel del av rikkärren är också påverkade av diken, vilket gör att träd och buskar täcker en allt större andel av kärrytan.

För att rikkärren inte ska utarmas på sina typiska arter är det viktigt att restaurera kärrens hydrologi genom att lägga igen diken och att röja bort träd. Det är också viktigt att hävden på en del av kärren påbörjas, så att en del av arterna som är knutna till denna miljö kan räddas. 

Hotade arter i Halland

Några exempel på hotade arter i Hallands sötvattenmiljöer som berörs av åtgärdsprogram. Klickar du på namnet hittar du detaljerad information om arten hos Havs- och vattenmyndigheten.

Så kan du hjälpa till

Åtgärder för att förbättra utsikterna för de hotade arterna i sötvattenmiljöer kan till exempel vara kalkning, återställning av vattendrag och anläggning av våtmarker och småvatten. Om du äger eller brukar mark i anslutning till ett vattendrag, undvik att rensa i vattnet samt att röja bort träd och buskar längs kanterna. Dessa skapar gynnsamma förhållanden för de arter som lever i vattendraget.

För dig som vill läsa mer:

Inventering av havs- och flodnejonöga i Halland 2008

Resultat av rikkärrsinventering i Halland 2007-2008

Översiktsinventering av större vattensalamander i Hallands län

Barmarksinventering av utter i Hallands län

Inventering av stinkpadda 2005

Flodpärlmussla och andra stormusslor

Inom ÅGP-arbetet i Halland har vi jobbat med flodpärlmusslan. Denna mussla finns bara kvar i några få vattendrag, och i de flesta fall rör det sig om gamla bestånd som inte föryngrar sig. Nedanstående rapporter ger en övergripande bild av stormusslornas status i Halland och beskriver också vilka åtgärder som behövs för att förbättra deras tillstånd.

Utsättning och flyttning av flodpärlmussla i fyra halländska vattendrag

Flodpärlmussla i Hallands län - en kompletterande inventering

En inventering med åtgärdsförslag för stormusslor i Stensån 2007

Flodpärlmussla i Hallands län 2005 -en fördjupad inventering

Flodpärlmussla i Hallands län 2004 - en översiktlig inventering

Flodpärlmussla i Hovgårdsån 1984-2004

I Sverige varierar förhållandena i havet och de kustnära områdena från närmast oceanlika i Skagerrak till nästintill limniska i Bottenviken. Men i såväl Östersjön, Västerhavet och angränsande kuster är trycket stort, och den biologiska mångfalden hotas av övergödning, överexploatering och överfiske. Trots att en betydande del av vår biologiska mångfald finns i havet är kunskapen om de marina ekosystemen samtidigt bristfällig.

Övergödning

Ett överskott av näringsämnen i havet kan resultera i en ökad algtillväxt och igenvuxna stränder. Nedbrytningen av det organiska materialet kan sedan leda till syrebrist i områden där vattenutbytet är begränsat, som exempelvis i de djupare delarna av Kattegatt och centrala Östersjön.

Överfiske

Överutnyttjandet av havets resurser är ett hot mot miljön i praktiskt taget hela Östersjön och Västerhavet. Fisket har blivit så intensivt att den framtida verksamheten hotas. Frånvaron av fisk kan också orsaka stora förändringar i balansen hos djur- och växtsamhällena. Fiskerinäringen har därför en stor inverkan på den marina miljön både på artnivå och på ekosystemnivå. Vid sidan av olika typer av fiskereglering, exempelvis genom internationella konventioner, behövs en fortsatt utveckling av selektiva redskap och fiskemetoder som inte förstör bottnarna.

Åtgärder för havet

Generellt sätt är många marina och kustnära naturtyper i stort behov av övergripande åtgärder för att inte försämras ytterligare. Det handlar till exempel om att minska övergödningen, giftutsläpp, minska exploateringen av kustmiljön och begränsa överfisket.

I det nationella miljömålet "Levande hav i balans" ingår att inrätta fler skyddade områden, så kallade marina naturreservat, samt fiskefredade områden. Många studier pekar på att mångfalden av fisk och andra arter ökar i och omkring sådana fredade zoner.

Få havslevande arter i åtgärdsprogrammen

För att miljömålet ska uppnås krävs övergripande åtgärder, medan möjligheten att göra artspecifika insatser bedöms som relativt liten. Därför är arbetet med åtgärdsprogram för havslevande arter begränsat.

De havslevande arter som ingår i åtgärdsprogram som berör Halland är tumlarelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, kransalger, ålgräsängarlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster och havsnejonögalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Nya kunskaper om havet

Länsstyrelsen arbetar med riktade medel för att utöka kunskaperna om de halländska marina miljöerna och för att skydda värdefulla områden genom bildande av marina naturreservat. Genom olika inventeringar inhämtas kunskap som ligger till grund för urvalet av de havsområden man vill skydda. Inventeringarna har bland annat visat att utsjöbankarna i Kattegatt är biologiskt mycket rika miljöer och utgör refuger för arter som försvunnit från kustnära områden i Västerhavet.

Övervakning av havsmiljön

Länsstyrelsen utför sedan 1993 mätningar av vattenkvalitet och växtplankton längs Hallandskusten enligt ett regionalt program för samordnad kustvattenkontroll. Kontrollerna ger en uppfattning om den nuvarande näringssituationen i kustvattnet samt speglar förändringar i kustområdet sett i ett längre tidsperspektiv.

En annan del i kontrollprogrammet är årliga undersökningar av bottenfaunan på 13 stationer längs kusten. Dessa undersökningar ger ett mått på miljöförhållandena på botten.

För dig som vill läsa mer

Havet.nu som drivs av Havsmiljöinstitutet är en naturlig startpunkt för alla som vill veta mer om havets miljö och forskning om havetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Vad händer i Halland?

Totalt berörs Halland av omkring 50 åtgärdsprogram. Eftersom vissa åtgärdsprogram omfattar flera arter finns det i Halland cirka 90 arter som direkt berörs av åtgärdsprogram. Ännu fler arter påverkas positivt av de åtgärder som utförs. Länsstyrelsen i Hallands län har det nationella koordineringsansvaret för 11 åtgärdsprogram. Det innebär att vi samordnar utförandet av åtgärder och ansvarar för att programmen tas fram och uppdateras.

Följande program koordinerar Halland (länkarna går till Naturvårdsverket där du hittar åtgärdsprogrammen för respektive art): 

Kontakt

Elisabeth Thysell

Naturvårdsenheten

Ansvarområde inom ÅGP: sötvatten

Erik Wallentin

Naturvårdsenheten

Ansvarområde inom ÅGP: sötvatten

Hans Bjuringer

Naturvårdsenheten

Ansvarområde inom ÅGP: sötvatten

Jeanette Erlandsson

Naturvårdsenheten

Ansvarområde inom ÅGP: övergripande, marint

Jessica Gunnarsson

Naturvårdsenheten

Ansvarområde inom ÅGP: sandmarker, täkter, rikkärr

Lena Alness

Naturvårdsenheten

Ansvarområde inom ÅGP: odlingslandskapet, skyddsvärda träd, skog

Sara Bergquist

Naturvårdsenheten

Ansvarområde inom ÅGP: rapporter, webb