Publiceringsdatum:

Senast uppdaterad:

Ramsarkonventionen fyller 50 år

Vy över våtmark i Getterön

Bild över Getterön, det första Ramsarområdet i Halland och som än idag är väl värt ett besök med sina många fågelarter.

Idag fyller Ramsarkonventionen (eller våtmarkskonventionen/Convention of wetlands) 50 år. Ramsarkonventionen har under sina första 50 år haft stor betydelse för att viktiga miljöer har uppmärksammats och bevarats i Halland och runt om i världen.

Konventionen har fått sitt namn efter platsen där överenskommelsen blev till, i staden Ramsar, Iran. Målet med konventionen är att skapa ett nätverk av värdefulla våtmarker. I Halland finns det fyra sådana områden.

- Överenskommelsen slöts 1971 och är den första moderna konventionen som rör biologisk mångfald. I början var det i stor utsträckning en konvention för fåglar, men numera är det mer till skydd för naturtypen våtmark, säger Lars-Åke Flodin, från Naturvårdsenheten på Länsstyrelsen i Hallands län.

Att ett område hamnar på listan över Ramsarområden innebär inte att det har något lagligt skydd utan att det är ett område som är utpekat som viktigt och som myndigheterna i respektive land lovat att förhindra exploatering i.

Fyra Ramsarområden i Halland

I nuläget finns det 2400 Ramsarområden i världen varav 68 i Sverige och fyra i Halland. Från norr till söder är de Halländska områdena Getterön, kuststräckan mellan Träslövsläge och Morups tånge, Fylleån och Tönnersjöheden-Årshultsmyren.

Getterön var först ut i Halland

Först ut att bli ett Ramsarområde i Halland var Getterön. Detta mycket fågelrika område var välkänt och fanns redan med på föregångaren till Ramsar-områdena, som kallades MAR-list. Den svenska regeringen skrev under Ramsar fördraget 1974. De övriga halländska Ramsar-områdena har tillkommit senare. Kuststräckan mellan Träslövsläge och Morups tånge upptogs på listan år 1989, Fylleån och Tönnersjöheden-Årshultsmyren år 2001. Den största delen av Ramsarområdenas areal i Halland har efter hand blivit skyddad som naturreservat och detta skyddsarbete har underlättats av den avgränsning och beskrivning som har utförts i arbetet med Ramsarområdena.

- Getterön och kusträckan mellan Träslövsläge och Morups tånge är kända för sitt rika fågelliv. Dessvärre har antalet häckande vadare och änder minskat kraftigt under de senaste årtiondena. Arter som brushane, rödspov och sydlig kärrsnäppa har helt försvunnit från Halland. Även tofsvipa, större strandpipare och rödbena har gått tillbaka kraftigt, berättar Lars-Åke Flodin.

större Strandpipare står på en sten i vattnet

Bild på större Strandpipare, en art som har gått tillbaka kraftigt de senaste årtiondena

Orsak till minskning av vissa fågelarter

Förlust av lämpliga miljöer och störningar av friluftslivet är en del av orsaken till minskningarna. Ökad predation från bland annat räv och kråkfågel har lett till att ett otillräckligt antal ungar blir flygfärdiga. En förutsättning för att trenden ska brytas så att man även i framtiden kan se tofsvipor, rödbenor och strandpipare längs våra kuster är att vadarfåglarna får goda möjligheter att reproducera sig.

Ramsarkonventionen fortfarande mycket viktig

- Det är således viktigare än någonsin att lämpliga miljöer skyddas och bevaras. Ramsarkonventionen har under sina första 50 år haft stor betydelse för att sådana viktiga miljöer har uppmärksammats och bevarats i Halland och runt om i världen, säger Lars-Åke Flodin.

Områdena är, trots den negativa utvecklingen för häckande fåglar, väl värda att besöka. Det finns stora mängder av rastande och övervintrande fåglar. bland de häckande vadarna går det faktiskt riktigt bra för den graciösa skärfläckan.

skärfläckan

Bild på skärfläckan, en häckande vadare som det går riktigt bra för.

Kontakt