Publiceringsdatum:

Senast uppdaterad:

DNA-analys visar att vargen som omfattas av skyddsjakt är ny i Halland

Varg

Genrebild. Vargen på bilden har inget med nyheten att göra. Foto: Mostphotos

Den 12 oktober startade en ny serie av vargangrepp mot får i Halland. Till och med den 20 oktober hade Länsstyrelsen besiktigat fem angrepp på olika fårbesättningar i Varbergs- och Falkenbergs kommun. Vi skickade in prov för DNA-analys och svaret visar nu att vargen G200-19 är känd sedan tidigare men är helt ny i Halland.

Individ G200-19 är en hona som föddes i Tönsen 1 reviret, strax söder om Bollnäs, i Gävleborgs län.

– Att en tik genomför långa vandringar är ganska ovanligt. Det har varit hondjurens kortare förflyttningar som styrt vargens utbredningsområde i Skandinavien. Vanligen hittar de ett lämpligt område ganska nära sitt födelserevir. Unga hannar rör sig oftare långa sträckor. Därför har det nästan uteslutande varit hannar som besökt södra Sverige tidigare. Att även tikar kan röra sig långt vet vi sedan tidigare. Det är dessa långvandrare från Finland/Ryssland som har gett uppkomst till det nuvarande vargbeståndet i Sverige, berättar naturvårdshandläggare Martin Broberg.

Honans väg till Halland

Varghonan G200-19 blev känd första gången den 25 oktober 2019 då ett spillningsprov hade samlats in av en jägare i Tönsen 1 reviret. Jägarens bedömning var att spillningen var från en valp.

Under mars 2020 hade G200-19 lämnat sitt födelserevir och vandrat söderut mot Sandviken. Nästa gång hon gjorde sig till känna var i maj då hon var i Laxå kommun vid Tivedens nationalpark. Därefter vet vi genom ytterligare DNA-fynd att hon under sommar och höst har fortsatt sin vandring genom södra Sverige via Alingsås, Gnosjö, Osby, Kristianstad och Gislaved i nämnd ordning. Från Gislaved gick hon till Falkenberg och Varberg.

Den senaste rapporten med bekräftat DNA är från den 18 oktober i Varberg. Därefter vet vi just nu inget mer. Prov från det senaste angreppet den 20 oktober har ännu inte analyserats. DNA från G200-19 har främst samlats in från platser där det skett angrepp mot får. Honan har konstaterats angripa tamdjur vid så många tillfällen att beslut om skyddsjakt har utfärdats i länen Skåne, Jönköping och i Halland i olika omgångar.

Mer om beslutet om skyddsjakt i Hallandlänk till annan webbplats

Genetiken och dess betydelse

Varghonan G200-19 är en andra generationens avkomma, så kallad F2, från en immigrerad varghanne som varit etablerad i två olika revir, Galven och Prästskogen. Denna hanne var reproduktivt framgångsrik och tiken i Tönsen 1 reviret var en avkomma, F1, från denne. Totalt finns det idag cirka 25 stycken F2:or som är ättlingar till denne hane. Med anledning av det relativt höga antalet F2:or från denne immigrant bedöms dessa avkommor i dagsläget inte vara genetiskt viktiga för den skandinaviska vargpopulationen.

– DNA-tekniken, tillsammans med mycket arbete, har lett till att vargens stamtavla har kartlagts i Skandinavien. Detta gör att i princip alla dagens vargar kan härledas till föräldraindividerna och till det revir där de fötts, vilket är unikt. Kostnaden för tekniken har minskat och det innebär att det nu görs fler analyser. De senaste åren har tekniken bland annat används till att skatta vargbeståndets storlek. Då all information sparas tillsammans med en platsangivelse blir det även möjligt att följa individers rörelser, berättar naturvårdshandläggare Martin Broberg.

Kontakt