Hundra år av kvinnlig rösträtt

Idag för 100 år sen, 24 maj 1919, klubbades beslutet om kvinnlig rösträtt. Det var en storartad framgång. Sedan sekelskiftet 1900 hade svenska kvinnor från alla partier och samhällsklasser tillsammans drivit kravet på kvinnlig rösträtt.

En av förgrundsfigurerna var journalisten Elin Wägner, som på bilden här intill visar de 30 band med 350 000 namn som samlades in till stöd för kvinnors rösträtt.

Men hur förändrades kvinnors liv med rösträtten? Vi vet att vägen till verklig jämställdhet skulle bli lång. Än idag är det stora skillnader i livsvillkor mellan kvinnor och män, också i Sverige. Men 100-årsjubiléet måste ändå firas i triumfens tecken. Aldrig tidigare i historien har kvinnors liv förändrats så radikalt till det bättre.

Decennierna efter rösträtten följde ett pärlband av reformer.

1923 fick kvinnor rätt till statliga ämbeten. 1928 öppnades läroverken. 1939 blev det förbjudet att avskeda gifta kvinnor. 1960 infördes principen om lika lön för lika arbete. 1964 blev p-pillret lagligt. Året därefter förbjöds våldtäkt inom äktenskapet. 1975 fick kvinnor rätt till abort.

Varje steg gjorde skillnad, men de avgörande reformerna kom på 1970-talet.

Då införde Sverige särbeskattning. Det gjorde det mycket mer lönsamt för gifta kvinnor att yrkesarbeta. Då infördes också föräldraförsäkring, den första i världen. Män fick rätt till ledighet som pappor. Och då togs principbeslut om att bygga ut barnomsorg och äldreomsorg.

Sammantaget betydde reformerna att Sverige fick en internationellt unik samhällsmodell, en ”tvåförsörjarmodell”. Män skulle inte längre ha huvudansvar för försörjningen och kvinnorna för barnen. Nu skulle ansvaret delas lika. Regelverk som utgick från idén om mannen som familjeförsörjare skulle tas bort. Sist avskaffades änkepensionerna, 1990.

Var står vi idag, 40 år efter de stora jämställdhetsreformerna?

Klart är att många utmaningar återstår, från mäns våld mot kvinnor till ojämlika villkor i arbete och föräldraskap.

Men kanske mest anmärkningsvärt, ur historiskt perspektiv, är att lagstiftning för ett jämställt föräldraskap ännu inte är på plats.

Föräldraförsäkringen är en individförsäkring, knuten till förvärvsarbetet. Ändå finns fortfarande möjlighet att överlåta ledighet, föräldrar emellan. Detta har lett till att kvinnor tar ut drygt 70 procent av föräldraledigheten. Samtidigt jobbar kvinnor mer deltid än män och har lägre löner, lägre inkomst och lägre pensioner än män. Skillnaderna mellan kvinnor och män är särskilt påtagliga i Halland. I Halland är kvinnors inkomst till exempel bara 74 procent av mäns, den lägsta nivån i landet.

100 år efter den kvinnliga rösträtten återstår tveklöst mycket att göra, om vi tycker att kvinnor och män bör har samma rättigheter och möjligheter, inte bara i lagstiftningen, utan också i levande livet. Samtidigt finns det skäl att påminna om den enastående resa mot frihet som svenska kvinnor upplevt sedan 1919. Det kan sporra oss att våga mer, också idag.

Lena Sommestad, landshövding