Suseån

Suseån omfattar en sträcka utmed Suseåns dalgång. Ån har arbetat sig ner i kustslättens sediment och bildat vackra slingrande former. Det är en upplevelse att glida fram genom reservatet på en kanot i Suseån. Däremot är reservatet inte lämpligt att besöka till fots på grund av de stora betesdjuren som går där.

Suseån anses ha stort geologiskt, arkeologiskt och landskapsmässigt värde. Området omfattar en sträcka om 2,5 kilometer och markerna längs med ån hålls öppna med bete. Naturreservatet har en parkering och informationstavla men är i övrigt inte anpassat för ett rörligt friluftsliv till fots. Därför finns ingen stätta, grind eller liknande som leder in till betesmarken från parkeringen.

Öppet beteslandskap

Inom reservatet har ån arbetat sig ner i kustslättens sediment och bildat vackra slingrande former. I anslutning till ån förekommer restberg av sydsvensk gnejs. Bergen är delvis bevuxna med ekskogar, både av örtfattig hedtyp och rikare ängstyp. De öppna markerna utmed ån utgörs av kultiverad betesmark med inslag av naturlig torrängsvegetation. Floran är artrik och mindre hackspett häckar troligen här. Andra fågelarter som man kan se regelbundet är forsärla, kungsfiskare och strömstare.

Rester från järnåldern

I samband med omfattande grävarbeten har flera förhistoriska boplatsområden avslöjats i den halländska jorden. Ett av dessa är Mostorp 5:1 vilket upptäcktes 1987 i samband med en grustäkt. Tyvärr hade då delar av boplatsen hunnit föras bort i grusmassorna och stora delar hade banats av från matjord. Anläggningar i form av stolphål, härdar och gropar hade blottlagts. Överallt kunde anläggningar iakttas, dock mest i de högst belägna delarna. Undersökningen gav ganska få fynd men enligt en preliminär datering tror man att det här låg en boplats från äldre järnåldern (ca 500 före Kristus - 400 efter Kristus).