Alafors

Illustration över hur Alafors såg ut år 7000 före Kristus.

Bilden visar högsta strandlinjen 7000 före Kristus. De röda områdena är öarna som först stack upp ur havet när inlandsisen drog sig tillbaka.

Alafors, som ligger i Älvsåkers socken, började sin historia som en skärgård. När inlandsisen hade dragit sig tillbaka var trakten ett havsområde med många öar. Allt under 90 meter över nuvarande havsnivå var hav.

För 10 000 år sedan hade området förvandlats till ett fjordlandskap. Då var havsnivån tio meter över den nuvarande. Fjorden hade havskontakt västerut mot Särö och söderut förbi Kungsbacka stad.

Jägarstenålder

(Från istidens slut för mer än 10 000 år sedan – 4000 före Kristus). I nära anknytning till det som varit fjordlandskapets stränder finns det många spår av människorna som då levde som jägare och samlare i den här trakten. Man har hittat flintredskap i de mer höglänta områdena i Alafors.

Bondestenålder

(4000 – 1800 före Kristus). Havsstranden växlade under denna period och stod mellan 20 och 10 meter över nuvarande nivå. Det finns spår från stenåldersbönderna på flera platser i Alafors, nära den historiska bytomten. Fynden består mest av flintredskap, men man har också hittat keramik från bondestenåldern. Stenåldersfolket begravde sina döda i stenkammargravar. Ett spår av detta är en hällkista norrut i Alafors nära Lunnaliden.

Bronsålder

(1800 – 500 före Kristus). Det är svårt att hitta spår av boplatser från bronsåldern. I stället är de tydliga lämningarna av gravar som är bronsålderna minnen i landskapet. Högarna lades alltid högt för att synas på långt håll. Inom Alafors inägor finns inga rösen, men det finns en stensättning vid Lunnaliden. Det finns också spår av bronsåldersmänniskornas rituella liv i form av älvkvarnar (skålgropar). Tre stycken finns på en berghäll i södra delen av byn.

Järnålder

(500 före Kristus – 1050 efter Kristus). Från järnålderns tid finns spår av åkermark och röjningsrösen öster om ridhuset. Dessa kan vara flera tusen år äldre men de är åtminstone tvåtusen år gamla. Det är tänkbart att det bott en järnåldersfamilj i ett långhus på Alafors historiska bytomt redan under denna period. Strax nordost om bytomten har man hittat två arabiska mynt från 900-talet. De är bevis för handelskontakter under forntiden.

Medeltid

(1050 – år 1525). Kyrkan i Älvsåker är det tydligaste minnet från medeltiden. Den är byggd i romansk stil och uppförd kring år 1200. En kvarn kan ha anlagts i ån under medeltiden och kanske existerade byn som en ensamgård.

Fotografi av den äldsta befintliga kartan över Alafors, 300 år gammal.

Den äldsta kartan över Alafors är mer än 300 år gammal.

Äldsta kartan 1691

Den äldsta kartan över Alafors är mer än 300 år gammal. Den visar att det då fanns tre hus på bytomten.

Landsbeskrivningen för Alafors

Landsbeskrivningen från 1729 är en ögonblicksbild av befolkning och förhållanden på landsbygden vid en period när Halland nyligen blivit svenskt. Landshövdingen ville inventera området för att se hur mycket skatt som kunde tas ut framöver. Landsbeskrivningen är ett slags folkräkningsdokument som berättar om livsvillkor och ägarförhållanden på denna plats för snart 300 år sedan.

Sammanlagt bodde 30 vuxna personer i byn Alafors 1729. Barn under 15 år räknades inte med i beskrivningen. Olika livsvillkor och öden skymtar i sammanställningen av fakta. En gård delas av två bönder där den ene beskrivs som bättre bemedlad medan den andre är fattig. En annan gård har de utfattiga invånarna nyligen drabbats av en tragedi då en av brukarna har drunknat.

Nr 1: Ett skattehemman, som brukades av två åbor, en hustru, en flicka och en piga. Till gården hörde två mycket förfallna manhus, två kåltäppor, stengärdesgårdar. Man hade lite tillgång till fiske och ett kvarnställe – men ingen kvarn. Skog och mossar samfällt, ringa och skrint bete. Mulljord, åkern ger 1-2 korn. Det noteras att gårdens folk var ”fattiga”.

Nr 2: Ett kronohemman som försörjde två åbor, två hustrur, en flicka, en dräng och tre hjon. Gården var ett hemman vid landsvägen med två behållna manhus. Här fanns en kålgård med sten ikring, en backstuga och stengärdesgårdar. Åkern var liten med grund lera, och beskrivs som ”skrin”. Man odlade havre. Ängen var mycket tuvig och mossgången. Något spridd och vidlyftig.”Kvarn och fiske intet”. Här fanns en liten samfälld skog med gran och tall. Sockenskog samt en samfälld torvmosse. Utmarken var mycket skrin med berg, mossar och ljung. Människorna på gården beskrivs som utfattiga, en åbo hade nyligen drunknat.

Nr 3: ¼ förmedlat hemman (med nedsatt skattskyldighet), ¾ kronohemman, två åbor, en hustru, en flicka och två hjon. Två behållna manhus, två kålgårdar med sten ikring och en skvaltkvarn.

Nr 4: ¼ förmedlat hemman (med nedsatt skattskyldighet), ¾ kronohemman, en åbo, en hustru, en pojke och två hjon. Till gården hörde två manhus varav ett förfallet och ett behållet, två kålgårdar, skvaltkvarn, och fiske i ån.

Nr 5: ½ förmedlat hemman (nedsatt skattskyldighet), ½ kronohemman. En åbo, en hustru, en dräng och två hjon bodde på gården. De hade ett behållet manhus, kålgård och en skvaltkvarn ”till ringa nytta”.

Nr 6: Ett utsocknes frälsehemman (ägt av Hjulhammar). Här bodde två åbor, två hustrur och ett hjon. Här fanns två manhus som behövde repareras, en kålgård och tillgång till ålfiske. Den ena åbon var fattig, den andre mer förmögen.

Storskifteskartan

På storskifteskartan från 1768 ser man de sex gårdarna som landsbeskrivningen berättar om. Det bor tio åbor i byn (det var vanligt att flera åbor delade gård). Något som ser ut som en fägata leder från byn över Kungsbackaån – men betesmarken låg österut. På kartan ser man också två planterhagar och en kalvhage öster om bytomten. I ängsmarken väster om ån är något som kan vara en gravhög inritad på kartan. Vägen har samma sträckning som tidigare.

Storskifteskartan.

På storskifteskartan från 1768 ser man de sex gårdarna som landsbeskrivningen berättar om.

Karta från Lagaskiftesreformen 1840

På kartan från laga skiftes-reformen finns här endast fyra gårdar, men 13 brukare. Förklaringen är att man på kartan även ritade in de förändringar som skiftet skulle föra med sig.

Karta från 1841

Men på denna karta är fler gårdar utritade på bytomten. Så det var fler 1841, men den första kartan visar hur det skulle bli efter skiftet. Stenvalvsbron (markerad med röd ring) byggdes 1822. Namnet Bastelyckan kan indikera att huset har varit en linbasta. (För torkning av lin.)

1926 års karta

Nu finns här 13 gårdar, vilket blev resultatet av laga skiftet 1841. Nu stämmer kartan och verkligheten överens!

1926 års karta

1920-talets häradskartor ger ofta ”facit” efter skiftesreformerna. Här ser man på ett strukturellt plan hur bebyggelsen och markanvändningen förändrats radikalt. Gårdarna sprids ut och den kollektiva bygemenskapen försvinner. På skissen här under ser man tydligt hur utspridd en by kunde bli. Gården längst till höger har flyttats långt från sina forna grannar.

1691
1768
1842
1920-tal
Häradskarta från 1920

Kartor: ©Lantmäteriet, Geodatasamverkan – ©Länsstyrelsen Halland.

Kontakt

Serviceinformation

Karta över Alafors 

Alafors ligger norr om Kungsbacka, mellan Anneberg och Lindome

Ort- och platsnamn

Äldsta skrivna belägget är från 1365. Då skrevs namnet Alefos. Namnet syftar på trädet al och forsen i Kungsbackaån.

Den gamla vägen
Gamla landsvägen förbi Alafors upp mot Lindome är förmodligen den urgamla färdsträckan som använts ända sedan inlandsisen smälte bort och havsviken försvunnit.

Ord och begrepp

Förhistorien: tiden innan det finns skriftliga källor. I Sverige är det tidig medeltid vid 1100-talet som markerar övergången till den historiska tiden men gränsen mellan arkeologi och historia inte är knivskarp. Stenålder, bronsålder och järnålder räknas till förhistorien.

Pionjärvegetation: det första som etableras och växer upp efter ett kalhygge eller skogsbrand. Björk, al och asp är vanliga som pionjärer medan ädellövträden i regel kommer senare.

Åbo: i äldre tid allmän benämning på jordägare som själv bebodde och brukade sin jordegendom.

Hemman: äldre benämning för jordbruksfastighet med visst mantalsvärde. På 1500-talet motsvarade varje sådant hemman oftast en bondgård av sådan storlek att dess brukare kunde försörja sig och sin familj på avkastningen av jorden och betala den skatt som åvilade egendomen. Bland annat i områden med goda nyodlingsmöjligheter ökade med tiden hemmanens ekonomiska bärkraft. Till följd av hemmansklyvning ökade antalet brukningsenheter per hemman, och på 1700- och 1800-talen var det inte ovanligt med fyra eller fler separata bondgårdar på ett hemman.

Landsbeskrivningen: Hallands landsbeskrivning är en detaljerad redogörelse socken för socken över förhållandena i Halland 1729, gjord på order av landshövding Wilhelm Bennet. Den bestod av fyra volymer på totalt omkring 4 000 sidor. Originalet finns i Landsarkivet i Lund.

Skrint: ”mager”, ”klen”, ”gles”, ”dålig” när det gäller växtlighet och skörd.

Spår av det gamla landskapet

Kartöverlägg från 1768

Kartöverlägget är avritat från 1768 års karta.

Värdefull natur i byn

Det finns värdefulla och skyddsvärda träd vid Ekekullen, öster om Mariedal (en ek och en björk) och vid kvarnen (en al och en alm).

Ett ängs- och betesmarksobjekt finns vid Ekekullen, öster om Mariedal.

Delar av detta är pionjärvegetation inom de värdefulla naturtyperna artrik torr-frisk låglandsgräsmark med bland annat stagg och ängsvädd, torr hed. Tidigare har här funnits backsippa. Denna hotas troligen av igenväxning.

 

Fotografi över Ekängen.

Det som var backe och äng på 1700-talet är fortfarande värdefulla naturtyper i dagens landskap. På Ekängen öster om Mariedal växer bland annat två stora ekar som listats som värdefulla.

Värdefulla arter

Alafors kvarnmiljö och delar av gamla bykärnan är med i Kulturmiljövårdsprogrammet över länet.

Runt Alafors kvarnmiljö finns hotade rödlistade arter och djur och växter som är speciella för just denna del av Sverige.

Här finns guldlocksmossa på alm. I ån växer sipperkrypmossa, kvarnbäckmossa och klobäckmossa. Man har också funnit bäcksländor här. I ån finns fisken havsnejonöga och här finns bra lek- och uppväxtplatser för lax och havsöring. Den rödlistade växtarten rödlånke är funnen i närheten. Mindre hackspett häckar i alarna. Norr om Dala korsar en bäck byns marker och detta är en värdefull bäckmiljö enligt Skogsstyrelsen.