Hylteberg

Hylteberg och grannbyarna ligger i landskapet Småland men i Hallands län.

I den här trakten har man inte hittat några spår från stenåldern men den verkar ha varit bebodd från bronsåldern och framåt.

Karta över fornminnen.

Några fornminnen och kulturhistoriska lämningar i landskapet som nämns i texterna.

Bronsålder (1800 fKr – 500 fKr)

I ådalgången finns fyra bronsåldersrösen (1). De är mellan 9 och 15 meter i diameter och drygt en meter höga. Mindre gravar, som kallas för stensättningar, finns på östra och västra sidan om Sörsjöns sydspets (2). De är från yngre bronsålder eller tidig järnålder. Det har säkert funnits boplatser i närheten av gravarna; bronsålderskulturernas folk levde med monumenten över förfäderna inom nära synhåll.

Järnålder (500 fKr – 1050 eKr)

Stensättningarna som nämns i förra stycket kan vara från järnåldern. Det finns också en stenkrets – en grav från senare delen av järnåldern (3).

Medeltid (1050 – år 1525)

På Åkers utmark finns ett område benämnt ”Ödegärdena”, söder om bytomten (4). Så kallas ofta mark som övergavs under pesten på sent 1300-tal. Det kan handla om ett medeltida gårdsläge. Det kan ha funnits kvarnar i åarna redan under medeltiden. Den första dokumenterade sågkvarnen i Sverige nämns i Vadstena klosters jordebok.

I Halland fanns det kvarnar i Tvååker under 1200-talet. Där användes vattenkraften främst i samband med järnframställning.

Kvarnarnas historia

Det fanns en sågkvarn och en skvaltkvarn på 1700-alet på Hyltebergs sida av ån. Förmodligen är det kvarnarna som bidragit till att Åbygget ligger här. Namnet ger i sin tur ledtråden till att Åbygget är från 1600-talet så kvarnarna kan ha gammalt ursprung.

Här fanns kvarnar på 1700-talet

I ett protokoll från 1744 gällande rannsakningar om kvarnar står (med något moderniserat språk): ”no 13 säteriet Hylteberg och Brunnsbacka äger tillsammans hälften var av en sågkvarn uti deras emellan ägorna gående bäck. I denna kan årligen skäras tio–tolv brädor.” Detta syftar troligen på kvarnen på Hyltebergs sida. Ännu idag kan man se grundstenarna ligga kvar där kvarnen har stått.

Virke från Brunnsbacka till gruvor i Storbritannien

Brunnsbacka kvarn upphörde på 1930-talet men vi har inget startdatum. Vad vi vet är att skatte- och kronobönder 1835 fick rätt att uppföra husbehovskvarnar. Och på 1860-talet blev sågningen fri (från statens påverkan). I Brunnsbacka sågades bjälkar, brädor och pitprops. Dessa skeppades ut från Halmstad. Troligen fanns uppsamlingsplatsen i Bygget, för transport med järnvägen till Halmstad. Pitpropsen gick till gruvor i Storbritannien.

Teckning av Brunnsbacka sågkvarn

Brunnsbacka sågkvarn, Hyltebergs såg år 1900. Teckning: Per Lindroos

Laga skifte

Vid laga skiftet skiftades utmarken till Hylteberg 1824. Torpen Linneberg och Åbygget hade sina inägor på utmarken, medan resten av den fördelades i tre avlånga skiften till de tre gårdarna.

Karta över Hyltebergs utmark 1824

Hyltebergs utmark som den såg ut 1824, inför laga skiftet. ©Lantmäteriet

Inägorna till Hylteberg skiftades 1827: Då blev inägorna uppdelade i tre lika delar, en till vardera gård som inte behövde flyttas.

Karta över Hyltebergs inägor 1827

Hyltebergs inägor 1827. ©Lantmäteriet

Åker 1851

Åkers marker skiftades 1851: Marken delades upp i block till de fyra gårdarna. En gård flyttade ut en bit åt nordöst.

Färgmarkerat kartöverlägg

Kartöverlägget kan hjälpa till att göra bilden tydligare av hur platsen såg ut på 1800-talet. Gul: åker, röd: äng, grön: bete (utmark). Husen är markerade med ringar. Pilen pekar på fägatan. ©Länsstyrelsen i Halland

Åker, äng och utmark

Vid de tidigast dokumenterade markbeskrivningarna ligger de äldsta åkrarna i anslutning till gårdarna och omges av slåtterängar där foder togs till djuren vid slåttern. Enligt 1800-talskartorna var det mycket liten andel åker i inägomarken, högst en tiondel. Vanligen är det 30 procent åker och 70 procent äng.

Skog på utmarken – återigen

Åkrarna var mindre och mer uppdelade än idag, med smala ängar emellan. Utmarken användes till bete. Före 1800-talet var utmarken troligen skog med tall och lövträd, men på 1800-talets kartor syns att den var mest mosse och ljung. Idag har den öppna utmarken åter blivit skogsmark.

Ängen blev betesmark och utmarken växte igen

Laga skiftet i mitten av 1800-talet och även andra jordbruksreformer innebar att de bättre ängarna odlades upp. Åkerarealen ökade. Man slutade ta hö från blöt eller stenbunden mark och odlade i stället foder på åkermark. En del av ängarna blev betesmarker i stället.

Betet koncentrerades efterhand till hagmarker och betesvallar under början av 1900-talet. Utmarken slutade användas som betesmark. Den växte igen eller planterades till skog. Mellan 1850 och 1950 ökande den halländska skogsarealen från 100 000 till 195 000 ha.

Även hagmarken överges

Under 1960-talet övergavs även många stenbundna hagmarker och ersattes helt av gödslade, kultiverade betesmarker. Ytterligare hagmarker planterades eller växte igen med björk och gran. Stora delar av odlingslandskapet blev antingen skog eller åker. I den här trakten växte även åkermarken igen så att andelen åker återigen blev liten.

Fler vill restaurera

På senare tid har dock intresset för att restaurera betesmarker ökat i Halland. Både utmark och gammal inägomark, som varit äng eller beteshage, har återställts på många håll i länet de senaste tio åren. I gränsen mellan utmark och inäga ligger idag oftast öppna betesmarker kvar på gammal utmark. Längre bort från gårdslägena är utmarken ofta skog men även här finns marker som är lämpliga att restaurera till betesmark.

Kontakt

Serviceinformation

Grafikkarta över Hylteberg

Hylteberg ligger öster om Hyltebruk och norr om Unnaryd. Nära gränsen till Småland.

Ort- och platsnamn

Hylteberg: Hylta betyder skogsdunge. Ortnamnet Hylteberg är alltså ”Skogsdungen på berget”.

Åker: Namnet kan komma av att det på platsen var ovanligt mycket åker för trakten.

Åbygget: Namn med efterledet ”-bygget” betecknar ofta avstyckade ägor från en by eller gård. Ändelsen är regional och anses ha ursprung i 1600-talet. Gården som bildades var ofta torpliknande.

Ord och begrepp

Förhistorien: Tiden innan det finns skriftliga källor. I Sverige är det tidig medeltid vid 1100-talet som markerar övergången till den historiska tiden men gränsen mellan arkeologi och historia inte är knivskarp. Stenålder, bronsålder och järnålder räknas till förhistorien.

Åbo: I äldre tid allmän benämning på jordägare som själv bebodde och brukade sin jordegendom.

Åborätt: Juridisk term som innebar rätten att på viss tid eller livstid bruka någon annans jord.

Kronohemman: Jordegendom som ägdes av kronan/staten och som brukades av en kronobonde med åborätt. Kronobonden hade nybyggnads- och underhållsskyldighet liksom annan landsbo.

Skattehemman: Gård där bonden betraktar jorden som sin egendom och betalar skatt till kronan/staten för den uppodlade arealen. Systemet går tillbaka till tidig medeltid.

Manhus: Ungefär ”mangårdsbyggnad”. Byggnad på en lantgård där människorna bor, till skillnad från stallar, ekonomibyggnader, uthus och vagnslider mm.

Skvaltkvarn (skvalta): Mindre kvarn med strömmande vatten som kraftkälla. Skvaltans vattenhjul ligger horisontellt i vattnet och är kopplat till en horisontellt liggande kvarnsten. Tekniken kommer från Mellanöstern och kan spåras tillbaka till vår tideräknings början. I norra Europa är skvaltkvarnar kända sedan 600-talet och har varit i bruk ända in på 1900-talet.

Pitprops: Virke som användes till gruvstöttor.

Signalarter: Växter och djur som indikerar att miljön är en skog med höga naturvärden. En eller flera signalarter är ofta tecken på ett avvikande skogsområde som kan vara nyckelbiotop.

Nyckelbiotop: Område med en speciell naturtyp av stor betydelse för skogens flora och fauna och som har förutsättning att hysa hotade och rödlistade arter. Ett skogsområde kan vara en nyckelbiotop på grund av en speciell skogshistoria eller på grund av sällsynta ekologiska förhållanden.

Fossil åkermark: Mark som tidigare har brukats på ett ålderdomligt sätt och därför kan betraktas som fasta fornlämningar. Det finns fossil åkermark eller som de också kallas, fornåkrar, bevarade från bronsåldern och framåt.

Torptät trakt

På 1800-talet och början av 1900-talet fanns många torp utspridda på byarnas marker (nr 9 på kartan över fornminnen). Torparna hade inte någon egen mark att odla på eller ha djur på men säteriet behövde arbetskraft liksom sågarna.

Torpen har nog tillkommit efter laga skifte, 1841, som tidigast (förutom soldattorpet och Åbygget) eftersom de inte finns med på kartan som gjordes inför den reformen. Namnen som torpen har fått passar också in i andra halvan av 1800-talet och tidiga 1900-talet.

Små förändringar av gårdslägen

Kartorna visar att gårdarna i Hylteberg och Åker inte har flyttats i nämnvärd utsträckning.

Hylteberg
1827: Två gårdar i norr och en gård i södra delen av bytomten.
2013: Läget är detsamma.

Åker
1851: Fyra gårdar låg samlade på bytomten.
2013: Tre gårdar är kvar på bytomten och en är utflyttad åt nordöst.

Intressanta byggnader

Länets byggnadsinventering har gått igenom byggnader som byggdes före 1950. Inventeringen är en vägledning till värdefulla gårdar, bostadshus och ekonomibyggnader. Husen har klassificerats på skalan ABC där A innebär det högsta kulturhistoriska värdet. Dessa byggnader är med i inventeringen:

  • Hylteberg 1:8 dubbelradhus, klass B
  • Hylteberg 1:3 dubbelkammarstuga, klass C
  • Hylteberg 1:9 dubbelkammarstuga, klass C
  • Åbygget, Hylteberg 1:5 funkisvilla, klass C

Bra vatten

I bäcken som rinner från Sörsjön växer flytsäv som är ett halvgräs. Den är ett tecken på bra vattenkvalitet. Annars hotas bäcken av ökat näringsinnehåll, slam och annat som kan komma, antingen med luftföroreningar eller vid dikning.

Spår av det förflutna

Om man vet var man ska leta efter kan man hitta många ledtrådar i landskapet till hur människor har levt och hur markerna har använts.

Här är några exempel:

  • Gårdarnas äldre träd som ofta står ensamma eller i alléer kan vara mycket gamla. Många träd är också planterade under slutet av 1800-talet eller kring förra sekelskiftet. De är viktiga inslag för den biologiska mångfalden.
  • Murar och odlingsrösen är också spår efter hur människor har organiserat sitt jordbruk och delat upp mark mellan åker, äng och utmark.
  • Med hjälp av de gamla kartorna kan man hitta gamla, övergivna gårdslägen, rester av ängsmark, gamla träd och blommor igenvuxna åkrar, vägar, grindar (eftersom stenstolparna kan stå kvar) samt rester av kålgårdar som varit de gamla gårdarnas köksträdgårdar och grönsaksodlingar.