Steninge

När inlandsisen för cirka 13000 år sedan lämnade området avsattes morän på vissa ställen och detta är den bästa åkermarken, den som har brukats sedan stenåldern. I lägre partier, som marken neråt Skintan, finns finare grovmo och sand. De områdena odlades upp först sent på 1800-talet, det var först då som plogen kom till Halland. På samma berg finns också gravar från brons- och järnålder i form av stensättningar och rösen. Odlingsspåren kan följas åtminstone från 2000 fKr och framåt.

Geologisk karta över Steninge.

Geologisk karta över Steninge.

Jägarstenålder (12000 fKr–4500 fKr)

Från den här allra äldsta forntiden finns det inga kända fynd i trakten.

Bondestenålder (4500 fKr–1800 fKr)

I moränåkrarna har det gjorts fynd av flintyxor och andra redskap från yngre stenålder för omkring 5000 fKr som visar att folk bodde här då. Fynden ger ledtrådar som tyder på att det rör sig om fasta bosättningar och inte bara att folk har vistats i området. Det kan ha rört sig om åtminstone några gårdar, med människor som var relativt bofasta och som brukade små åkrar och hade betesdjur.

Bronsålder 1800–500 f Kr

Det finns gravar från bronsåldern i form av rösen på Steningeberg. Eftersom bronsålderns människor ofta bodde inom synhåll från gravhögarna fanns det troligen flera gårdar i anslutning till dessa.

Järnålder 500 fKr–1050 eKr

Stensättningarna på Steningeberg och dess sluttningar mot söder tyder på att det fanns lite fler gårdar under järnåldern än under bronsåldern. På Steningeberg finns även spår av mer än tusen år gammal odling. Den marken kallas fossil åker och spåren de tydligaste spåren är röjningsrösen och terrasskanter.

Medeltid 1050–1525

Kyrkan byggdes under medeltiden och man kan förmoda att Steninge, Hulabäck, Skipås och Äskeredstorp var de äldsta, kanske tidigmedeltida, gårdslägena. Dessa har sedan fram till 1800-talets skiften delats upp på söner och nyetableringar har flyttat ut, Nortorp, Bäckagård, och blivit den mångfald av gårdar och torp som fanns när åkerbrukandet och åkerarealerna var som störst på 1940-talet.

Karta över fornminnen i Steninge

Steninge är en fornlämningsrik trakt. De röda markeringarna visar några av alla de fyndplatser och fornminnen som finns här. Gröna markeringar visar på torplämningar.

Landsbeskrivningen

Landsbeskrivningen är ett slags ”folkräkning” som upprättades när Halland ganska nyligen blivit svenskt och kungamakten ville ha en uppfattning av skatteförmågan i de nya landområdena. Bygden inventerades på arbetsför befolkning, gårdarnas försörjningsförmåga med mera. Eftersom den är så detaljerad har landsbeskrivningen blivit ett dokument som ger en bra ögonblickskildring av byar och socknar i det sena 1720-talet.

Beskrivning av Steninge 1729

Landsvägen till Halmstad gick utmed stranden genom Steninge socknen men här fanns ingen gästgivargård. Däremot fanns här två skräddare och en skomakare. Socknen hade inget hospital eller fattighus. Det innebar att de fattiga bodde i byarna och i backstugorna.

Säteri

Här fanns ett säteri benämnt Skiepåhs. Det var ett helt hemman som enligt anteckningarna inte var annorlunda byggt än ett bondehemman. Det fanns inga andra sockenallmänningar förutom den för hela socknen samfällda magra fäladsmarken bland mossar, berg, tuvig ljungmark med kärr och moras. Här fanns heller inga metaller, bergarter, nyttiga stenar eller någon annat märkvärdigt.

Tyget gav skattepengar

Lin och ull köptes från städerna. Steningeborna tillverkade tyg som de kunde sälja till Boråsborna för att kunna betala skatt. Även salt, järn, lim och särskilda hushållssaker köptes från städerna. Steningeborna höll boskap för husbehov – uppfödningen räckte inte till försäljning.

Karta över Steninge från 1728.

Karta från 1728, året innan Landsbeskrivningen gjordes. I Hulabäck syns fyra gårdar, fyra mindre byggnader och ett båtmanstorp i utkanten av inägomarken. Ett båthus i Storaskärsbukten är också utmärkt på kartan från 1728/1812. Platsen för Skipås säteri är oklar, möjligen har det legat på den plats som blev en del av Stensjö säteri. ©Lantmäteriet

Hulabäck och Skipås

Enligt jordeboken från 1646 upptog Hulabäck vid den tiden två hela skattehemman, ett kvarts kronohemman och ett halvt frälsehemman vid denna tid. Enligt samma källa omfattade Skipås två halva kronohemman 1646.
1729 fanns enligt landsbeskrivningen 18 skattförda och 10 skattfria personer i Hulabäck (barn under 15 år togs inte med i beskrivningen).

1 Huhlabäck Bengt Nilssons gård var ett halvt kronohemman och ett halvt förmedlat hemman (med sänkt skatteplikt) och brukades av två bönder med hustrur. Det fanns en son över 15 år på gården, ett kvinnligt tjänstehjon och ett inhyseshjon. Båda bönderna har presterat båtsmän.

Av byggnader noterades en manhuslänga i gott stånd och en i bristfälligt, tre uthuslängor och två uthus. Det finns två kålgårdar och de är omgärdade av sten- och risgärden, men gården saknar fruktträd och humlegård.

Åkern bestod av grusjord och en del mullblandad jord. Ängen utgjordes av kärr, moras och lite gräsvall. På ängen växte björk, pors, vide och en del ung ek. Det fanns beteshagar till fyra kor. Utmarken är mager och består av tuvig ljungmark bland berg. Gården har ingen skog eller torvmosse. Tillgång till sillfiske och landvadsfiske.

2 Huhlabäck. Nils Swens gård var ett halvt kronohemman och ett halvt förmedlat hemman och brukades av tre bönder med hustrur. Det fanns ett manligt tjänstehjon och tre inhyseshjon. Alla tre bönderna hade presterat båtsmän. Av byggnader noterades tre manhus och fem små uthus. En kålgård fanns och den var omgärdad av sten, utan fruktträd eller humlegårdar. Åker, bete och äng var som för Hulabäck No 1.

3 Huhlabäck. Andersgård var ett halvt utsocknes frälsehemman och brukades av en bonde och hans hustru. Det fanns ett kvinnligt tjänstehjon och ett inhyseshjon.

4 Huhlabäck. Hanses gård var 1/8 kronohemman och 1/8 förmedlat hemman och brukades av en bonde med hustru. Det fanns ett inhyseshjon. En båtsman presterades.

Av byggnader noterades manhus och ett uthus. En kålgård fanns och den var omgärdad av sten och ris, utan fruktträd eller humlegårdar. Åkern bestod av torr grusjord. Ängen var ljungmark med lite gräsvall, bevuxen med enar. Betesmarken var mager med ljung och tuvor bland berg. Ingen skog eller torvmosse. Landvadsfiske, inga andra härligheter.

Hulabäcks backstuga. Här bodde båtsman Erik Lillia och två inhyseshjon.

Hulabäcks backstuga. Bostad för en gammal änka och ett inhyseshjon.

Skipås

Det bodde sammanlagt tre skattförda och fyra skattefria personer i Skipås 1729. Allt enligt Landsbeskrivningen.

Skiepåhs säteri. Gården var ett helt frälsehemmantal.

4 I Skiepåhs backstuga eller Mossastugan bodde tre backstugehjon. Två av dem var skattförda.

5 Skiepåhs backstuga. Påll Anderson, I stugan bodde två backstugehjon, varav en var skattförd.

6 Söndregårds backstuga. Här bodde två backstugehjon.


Hulabäck och Skipås efter laga skifte 1840–42

Skiftesreformen innebar att Hulabäck delades i flera arrenden. Det blev stora förändringar:

  • Torpen Täppet, Nyborg, Annelund och Bräcketorpet bildades och fick lite jord.
  • Hulabäck 1:2 flyttades till gårdsläget för gårdarna 3 och 4.
  • Hulabäck nr 2 ligger kvar även om fastigheten är uppdelad på flera gårdar.
  • Från nr 2 avstyckades Steninge glasbruk med grustaget.
  • Fler arrenden är Mannakull, Hagen och Landsvägstorpet.
  • Hulabäck nr 3 flyttades från sitt ursprungliga läge och delades upp i Berga, Aspeslätt och Nylyckan som flyttades ut till utmarken.
  • Hulabäck nr 4 delades också upp och flyttade till utmarken norrut.
  • Skipås säteri skiftades 1841/42 (gemensam ägovidd för 1:2 och 2:2 och 3:2) och flyttades till den gamla betesmarken som nu är åker. Torpen delades genom arrende, två av dem kallas Kullatorpet respektive Nytäppet.
Kartöverlägg för Skipås

Kartöverlägget från 1800-talskartan som läggs över en modern karta ger en bild av Skipås förr och nu. ©Länsstyrelsen i Halland

Kartöverlägg över Hulabäck.

Kartöverlägget från 1728 års Hulabäck över en modern kartbild. ©Länsstyrelsen i Halland

Markanvändningen

Hulabäcks inägor låg i dalen mellan bergen. Stora delar av nuvarande åkerområde var tidigare ängsmark på våt eller kärraktig gräsvall, qvabbig (lös, dallrande) hängdy med pors och sumpig kärrvall med vide. På slänterna var det torr och stenig mark med ek- och enbuskar eller ung ek och hasselbuskar. Ett område var oduglig mosse och ett annat kärraktig ljungmark som inte dög till annat än bete. En fårhage är markerad.

Ängen blev åker

Åkrarna var små och samlade kring byn och i torrare slänter i dalen. Under senare delen av 1800-talet odlades äng och delar av utmarken upp till åker. Torra och steniga marker användes till bete men tätnade till skog.

Mossmark odlades upp

I Skipås fanns 1809 små hägnader med äng och några få åkrar till torpen samt några större åkrar där säteriet troligen låg. Tre större beteshagar är markerade på kartan. Det mesta var annars mosse och berg. Mossmarken och ängarna odlades till största delen upp i slutet av 1800-talet.

Kartöverlägg från 1960-talet

Man ser på 60-talskartan att utmarken blivit skog och bostadsområden. ©Lantmäteriet

Utmarken blev skog och bostadsområden

Utmarken var samfälld i socknen. 1812 var hela socknens kuststräcka och bergsområde obebyggd så när som på ett båthus.

Tång som gödsel

Från området närmast stranden hämtade bönderna tång för att gödsla åkrarna. Öster om tångupptagningsplatsen fanns två större flygsandsområden, mindre ljungmark, mosse och bergsområden (Högakulls-, Agaleds-, Della-, Ljungvägeberget). Här betade boskapen. Utmarken odlades delvis upp till åker.

Från torp till villor

Torpbebyggelsen och markuppdelningen efter laga skifte blev början till dagens bostadsområden.

Från flygsand till park med tennisbana – området förändras

Området söder om Hulabäcksvägen anges som flygsandsområde på 1812-års karta. Platsen har använts som bete. Senare har det vuxit igen och efter laga skifte 1840 blev det bebyggt. På häradsekonomisk karta från 1920-talet finns här en park med gångstigar och tennisbana. Skog, park och tennisbana syns på 1960-talskartan.


Utmarkskarta över Steninge, Nortorp och Äskered från 1793

Utmarkskarta över Steninge, Nortorp och Äskered 1793. ©Lantmäteriet

Steninge, Nortorp och Äskered

De äldsta skriftliga uppgifter vi har är beskrivningar av gårdarna från år 1729 i Landsbeskrivningen, dessa kan kompletteras med vad den äldsta kartan visar. För Steninge byar är de äldsta kartorna från början av 1800-talet. Förändringar gick långsamt före skiftesreformerna. De äldsta kartorna ger i stort sett en bild som visar hur byarna sett ut även många århundraden tillbaka i tiden.

Stora Äskereds by

I Landsbeskrivningen (1729) står att byn var ett mantal och ägdes av utsocknes frälse. Fyra åbor brukade jorden. De två gårdarna på kartan har alltså troligen bebotts av två familjer i varje kringbyggd gård. Två av de fyra åborna var gifta, barn under femton år togs inte med i landsbeskrivningen men det framgår att det fanns två drängar och två pigor på gårdarna.

Stora Äskereds by bestod också år 1813 av två gårdar, enligt storskifteskartan. Det är dock 80 år mellan landsbeskrivningen och kartan, det kan ha hänt saker under den tiden men men det var mycket vanligt med dubbelgårdar.

Åkern i Stora Äskereds by utgjorde 1813 ungefär 30 procent av inägogärdet, lika mycket äng och några beteshagar för de djur man behövde ha i närheten av gårdarna. Betet på utmarken var samfällt med Steninge och Nortorps byar.

Torp med rötter i medeltiden?

Äskeredstorp låg i inägornas nordöstra hörn. Det är ett ovanligt gammalt torp, omskrivet första gången 1726. De flesta torp tillkom under 1800-talets sista hälft. Detta kan tyda på en medeltida bosättning från början. På torpet bodde två skattefria personer, troligen var de gamla.

Tackslätt

Tackslätt var en liten gård, enligt äldsta kartan, men det är inte angivet vad marken användes till, om den var åker, bete eller äng. Gården bestod av ett åttondels mantal och där bodde en åbo med hustru och ett hjon.Namnet Taghslett från 1660 kan komma av det danska ”tag” som betyder vass eller halm. Kanske var marken till den lilla gården lämplig för leverans av halm eller vass till andra? Marken till gården är en uppodlad mosse.

Ensamgården Bäckagård – utan bäck

Bäckagård var en ensamgård enligt äldsta kartan 1808, men den låg inom samma inägogärde som Nortorp och Steninge byar samt Linnesgård. Enligt landsbeskrivningen var gården ett halvt mantal. Den brukades av en åbo med hustru, en piga och ett hjon. Namnet är lite konstigt eftersom här inte finns någon bäck.

Nortorp

Enligt Landsbeskrivningen 1729 fanns det sex åbor i Nortorp och sammanlagt bodde 24 vuxna personer i byn. Den äldsta kartan ritades 1808 och då bestod byn av tio gårdar som låg samlade på rad norr om åkermarken, på gränsen mot Steningeberg.

Nr 1 och 2 var frälsegårdar och ägdes av adelssläkter medan brukaren på gård nr 3 var en självägande bonde. Söder om gårdarna ligger den brukade åkermarken med smala remsor av ängsmark emellan. Åkern ligger på lättbrukad morän och när det neråt Skintan blir en finare jordart och blötare i marken, övergår den i den nödvändiga ängsmarken. Ängen skulle ge vinterfoder år djuren och var oftast en mycket större areal än åkern.

Linnesgård

Linnesgård ligger mellan Nortorp och Steninge byar. 1729 bodde där sju personer, varav två var åbor, enligt landsbeskrivningen. Gården arrenderades av kronan. Namnet kommer av trädet lind.

Steninge by

Steninge var den by i socknen som hade flesta invånare 1729. Här bodde 43 personer varav 13 var åbor. Nr 1 och 2 ägdes av adelssläkter, medan 3 och 4 arrenderade gårdarna av kronan. Det fanns en backstuga i byn. Kyrkan är från tidig medeltid men långhuset har byggts om 1826. I kyrkbyn fanns skräddare och skomakare.

Karta över Steninge by 1839

Steninge by 1839

Bytomten i Steninge 1839

Bytomten i Steninge 1839

Kontakt

Serviceinformation

Grafikkarta över Steninge

Steninge ligger mellan Halmstad och Falkenberg, strax norr om Haverdal.

Ort- och platsnamn

Steninge: Namnet tros ha sitt ursprung i mansnamnet Sten- och ”–inge” syftar på ljung, som säkert var en påtaglig växt på utmarkerna i trakten.

Linnesgård: Namnet kommer av trädet lind.

Hulabäck har haft många stavningar genom tiderna. Här är några exempel: Hwellebeck, Hollebeck, Hullebeck 1524, Hulebech, Holebäck 1645, Huhlabeck 1691, Huhlabäck 1718, Hålabäck 1756, Hulabäck 1876

Namnet är ursprungligen ett bäcknamn känt från flera håll i södra Sverige. Första ledet är en böjningsform av ordet ”hol” som betyder ihålig, urholkad och som betecknar att bäcken är djupt nerskuren i marken.

Skipås har också stavats på många sätt. Till exempel: Skiiffoos 1524, Schibaas 1602, Skibaass 164, Skeebåhs 1660, Skieppås 1756, Skiepås 1825, Skipås 1876

Första ledet är fornhalländska ”skip” för skepp, båt. Ursprunget till namnet är obekant.

Tackslätt Taghslett från 1660 kan komma av det danska ”tag” som betyder vass eller halm.

Ord och begrepp

Jordebok. Förteckning över jordegendomar, andra fastigheter och ekonomiska tillgångar samt den årliga avkastning som skulle utgå från dessa till jordägaren eller kronan. I norden upprättades jordeböckerna av kyrkan, klostren, kungamakten och andra stora jordägare från medeltiden.

Förhistorien: Tiden innan det finns skriftliga källor. I Sverige är det tidig medeltid vid 1000-talet som markerar övergången till den historiska tiden men gränsen mellan arkeologi och historia inte är knivskarp. Stenålder, bronsålder och järnålder räknas till förhistorien.

Åbo: I äldre tid allmän benämning på jordägare som själv bebodde och brukade sin jordegendom.

Åborätt: juridisk term som innebar rätten att på viss tid eller livstid bruka någon annans jord.

Kronohemman: en jordegendom som ägdes av kronan/staten och som brukades av en kronobonde med åborätt. Kronobonden hade nybyggnads- och underhållsskyldighet liksom annan landsbo.

Skattehemman: En gård där bonden betraktar jorden som sin egendom och betalar skatt till kronan/staten för den uppodlade arealen. Systemet går tillbaka till tidig medeltid.

Förmedlat hemman: Gården har nedsatt skattekraft till följd av missväxt, krig, pest eller andra omständigheter – tillfälliga eller bestående.

Säteri: En sätesgård var ursprungligen en lantegendom ägd och bebodd av en adelsman. Gården var alltså skattebefriad. Säterierna bildades under 1600-talet och var ofta huvudgård i ett godskomplex av spridda frälsegårdar. Från 1800-talet har ordet säteri ofta använts om äldre stora och välbyggda lantgårdar i allmänhet.

Manhus: Ungefär ”mangårdsbyggnad”. Byggnad på en lantgård där människorna bor, till skillnad från stallar, ekonomibyggnader, uthus och vagnslider mm.

Skvaltkvarn (skvalta): En mindre kvarn med strömmande vatten som kraftkälla. Skvaltans vattenhjul ligger horisontellt i vattnet och kopplat till en horisontellt liggande kvarnsten. Tekniken kommer från Mellanöstern och kan spåras tillbaka tillbaka till vår tideräknings början. I norra Europa är skvaltkvarnar kända sedan 600-talet och har varit i bruk ända in på 1900-talet.

Lägenhet: Inom äldre fastighetsrätt är lägenhet benämning på bland annat mindre fastighet utan egen mantalsbeteckning som bildats genom avstyckning eller avsöndring. Till exempel torp eller backstuga.

Nyckelbiotop: Område med en speciell naturtyp av stor betydelse för skogens flora och fauna och som har förutsättning att hysa hotade och rödlistade arter. Ett skogsområde kan vara en nyckelbiotop på grund av en speciell skogshistoria eller på grund av sällsynta ekologiska förhållanden.

Fossil åkermark: Mark som tidigare har brukats på ett ålderdomligt sätt och därför kan betraktas som fasta fornlämningar. Det finns fossil åkermark eller som de också kallas, fornåkrar, bevarade från bronsåldern och framåt.

Båtsman: Indelt militär som tjänstgjorde vid flottan.

Natur- och kulturvärden

I Skipås naturreservat finns öppna, enbevuxna hällmarker, mer eller mindre slutna bestånd av ek, björk, tall och lite gran samt i norr vackra bergekskogar med rikligt med kaprifol. I reservatet finns mycket variation med öppna hällmarker, olika typer av skog och ett rikt djurliv.

Steninge naturreservat, Hulabäck är en lövdominerad blandskog i kuperad terräng och anses åtminstone delvis vara en äldre sanddyn som vuxit igen med skog. I torra och friska avsnitt dominerar oftast ek och tall.

En meandrande bäck, sumpskog och träd som björk, rönn, asp, lönn och alm finns här är några exempel på vad man hittar i reservatet. Mitt i området finns också ett parti med yngre tall som troligen planterats.

Inom naturreservatet Steningekusten finns höga naturvärden på den hävdade kustheden. Det finns många rödlistade eller regionalt ovanliga arter i naturreservatet Steningekusten. Några av naturtyperna är

  • Vegetationsklädda havsklippor
  • Salta strandängar
  • Fukthedar med klockljung
  • Torra hedar
  • Enbuskar på hedar eller kalkgräsmarker
  • Artrika stagg-gräsmarker

Djuren håller öppet

De öppna kusthedarna inom reservatet hävdas genom ett extensivt bete under så lång period av året som möjligt. Betesdriften kompletteras med återkommande bränningar i mindre ytor. Några av de intressanta arterna som hittats:

  • Starkt hotade: slätbjörnbär
  • Missgynnade: silversmygare, hjärtstilla, marrisp, smal käringtand
  • Sårbara: knutört, hasselsnok, klockgentiana, hallandsbjörnbär
  • Regionalt intressanta: strandmolke
  • Övriga intressanta: snok

 

Ovanliga arter

Skipåsabergen

  • Hallandsbjörnbär
  • Åkerfibbla (starkt hotad, konkurrenssvag på lätta jordar i åkerkanter)

Steninge kyrkby

  • Loppstarr (sårbar, slåtter- och betesgynnad, kalkgynnad)

Karlslund

  • Åkersyska (sårbar, kulturberoende, konkurrenssvag på naken jord i åkerkanter, sällsynt och hänsynskrävande)

Steninge (på en löväng med äldre lövträd och hassel)

  • Knubblårsbarkfluga (sårbar, i åtgärdsprogram för hotade arter)

Nyckelbiotoper

Det finns nyckelbiotoper norr om Skipås naturreservat; ädellövskog med lövrika skogsbryn och lövsumpskog.

  • Steninge löväng är en lövskogslund med bland annat fossil åkermark.
  • Vid Karlslund finns alsumpskog och vid Linnesgård aspskog.
  • I stora Skipås finns ett större område med naturvårdsavtal varav den östra delen är ädellövnaturskog/hällmarksskog, en nyckelbiotop.
  • Vid Vårtoppen finns grova ädellövträd/ lövrika skogsbryn.

Därutöver finns flera områden klassade som naturvärde, biotopskydd och sumpskog.

Det finns stora sumpskogar i Undars mosse. Vid Täppet/Mannakull låg utmark som användes till bete. Områdena kallades då Ljungvägeberget och Dellaberget. Efter laga skifte har marken delvis odlats upp till åker till de små gårdarna.

Omgivande mark är på 1920-talet fortfarande öppen med enstaka lövträd och använd till bete.1960-talskartan visar skogsmark. I området finns platser för Hallandsbjörnbär. I fornminnesregistret finns en punkt om förlisningsuppgift.

I norra gränsen för Hulabäck ligger Högakullsberget som tidigare var betad utmark, troligen ganska öppen mark. På 1920-talet har kullen tätnat till skog och delar av omgivande mark har brutits till åker. 1960-talskartan visar också skogsmark.