Luftvärnstornet i Ätrafors

Efter första världskriget skedde en nedrustning av försvaret i Sverige. Under 1930-talet ledde de politiska oroligheterna i Europa till en ökad medvetenhet om försvarets betydelse och det var flygvapnet och luftvärnet som prioriterades. Från andra världskrigets början 1939 till krigsslutet 1945 hade luftvärnets styrka mångdubblats flera gånger om.

I Ätrans dalgång, i nuvarande Falkenbergs kommun, byggdes ett system för luftövervakning som skulle varna beväpnade enheter om fientligt flyg. Under 1940 ersattes många provisoriska luftbevakningsstationer med luftbevakningstorn av trä och senare började torn i betong uppföras. Bland annat byggdes ett sådant luftvärnstorn i betong i Ätrafors. Det skulle skydda det intilliggande Ätrafors kraftverk som producerade el för hela nedre Ätradalen. I tornet fanns rum för övernattning och högst upp på taket en plattform bestyckad med en luftvärnskanon.

Ungefär 100 meter från tornet byggdes också ett markvärn av betong direkt på berget i ungefär samma utförande som tornets plattform och var avsett för samma typ av vapen, en Bofors 40 mm lvakan M/36.

Av de nästan 200 bestyckade luftvärnstorn som byggdes under andra världskriget finns det idag endast fem bevarade på olika platser i Sverige. Engagerade personer i Askome hembygdsförening räddade luftvärnstornet i Ätrafors från rivning. Luftvärnstornet är idag unikt som det som är bestyckat och har kvar större delen av den ursprungliga inredningen. Luftvärnstornet i Ätrafors är därför ett mycket viktigt byggnadsverk som berättar om utvecklingen av de viktigaste vapenslagen under andra världskriget och har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde både ur regionalt och nationellt perspektiv. Därför skyddas tornet som byggnadsminne enligt kulturmiljölagen.

Byggnadsminnesutredningen finns publicerad på Länsstyrelsens webbplats:

Luftvärnstornet i Ätrafors | Länsstyrelsen Halland Länk till annan webbplats.