Västra Getterön

Västra Getteröns naturreservat är populärt och det är lätt att förstå varför. Här finns badvänliga klippor, spännande bronsåldersrösen, blommande örter, en härlig sandstrand och ett rikt fågelliv. Det vackra kustlandskapet har något för alla.

Västra Getteröns naturreservat ligger på yttersta delen av Getterön. En plats som i folkmun också kallas för Gubbanäsan. Men egentligen är Gubbanäsan bara namnet på Getteröns västligaste udde.

Ta dig fram i reservatet

Markerade stigar saknas i reservatet, men en tydlig stig går från parkeringen rakt ut till havet. Stigen fortsätter en bit söderut men därefter får man själv söka sig väg över klippor och klapper för att ta sig runt halvön. Det finns även stigar på båda sidor av Eneskärsviken.

Spännande och unik berggrund

Berggrunden vid Västra Getterön består till stor del av den ovanliga Varbergsgraniten, charnockit som är Hallands landskapssten. Det är också den bergart som Varbergs fästning är byggd av. Här finns även spännande geologiska företeelser som jättegrytor och vackra klapperstensfält. I en båge från uddens östra sluttning upp mot dess högsta partier ligger sju bronsåldersrösen. Mitt i reservatet ligger dess högsta punkt som är drygt 20 meter över havet. Här har du utsikt över västerhavet och Balgöfjordens skärgård i norr.

Salta bad från strand och klippor

Området är ett omtyckt utflyktsmål, speciellt på sommaren. Gubbanäsans stränder och klippor inbjuder till bad och östra stranden är en populär sandstrand. En stor del av reservatet utgörs av hav, av 183 skyddade hektar är det bara 53 hektar som är land.

Fåglar och växter

Gubbanäsan är en känd lokal för sträckande sjöfågel under våren. Om det stormar från väster har man här under hela året chans att få se havssula, stormfågel, alkor, labb eller stormsvala på besök från öppnare havsområden. Vegetationen domineras av gräs-, ljung- och sandhedar. Smällglim, liten blåklocka och trift ger karaktär åt sommarfloran. På stranden växer strandkål, strandkrypa, strandmalört, saltarv och den sällsynta sumpgentianan.

Betande djur håller markerna öppna

Markerna har en lång beteshistoria och sedan 1700-talet har närliggande jordbruk haft sina djur på bete här. Under mitten av 1960-talet upphörde betesdriften på Västra Getterön men sedan 1998 betas området på nytt. Djuren har en viktig roll och behövs för att hålla markerna öppna och bevara viktiga naturvärden. Betesdjur kan reagera aggressivt på hundar. Överväg därför om du verkligen ska ta med hunden in i betesmarken under betessäsongen. Om du ändå tar med dig hunden i reservatet måste den alltid hållas i koppel, det gäller alla dagar året om.