Vessinge sandhedar

Vessinge sandhedar är en värdefull sandmark och en hot spot för biologisk mångfald. Här har det hittats många hotade och ovanliga arter. Från naturreservatet har du en fin utsikt över Vessingesjön och Laholmsslätten. Området är lättströvat men har inga markerade leder.

På sommarhalvåret kan du promenera i det öppna landskapet och njuta av den vackra blomningen av ängsväxter och lyssna till ljudet av surrande insekter. I luften kan du se backsvalor och andra insektsätande fåglar jaga över sjön. Gulsparv och sävsparv häckar i de öppna markerna och besökare som riktar blicken mot vattnet kan få se bland annat änder, sothöna och gråhäger.

Värdefull plats för många arter

Vessinge sandhedar kan beskrivas som en hot spot för biologisk mångfald. Totalt är över 100 rödlistade och regionalt intressanta arter hittade i reservatet. Sällsynta och hotade arter finns bland såväl insekter som växter, svampar och fåglar. Ett antal fjärilar som i sitt larvstadium äter av växten hårginst tillhör de mer exklusiva arterna i området.

Varför trivs arterna här?

Det finns flera förklaringar till att just detta område är särskilt artrikt. Området är sandigt och det uppskattas av många insekter som gillar värme och som behöver jord som är lätt att gräva bon i. En annan förklaring är att dagens skötsel med bränningar skapar en rikedom av blommande örter för födosökande insekter samt svartbrända ytor som ger ett varmare mikroklimat. Reservatet är också omgivet av andra sandmarker vilket innebär att det har funnits goda förutsättningar för genetiskt utbyte mellan populationer av samma art.

Spår från förr

I trakten kring Veinge finns flera spår efter stenåldersbosättningar. I Veinge-Tjärby-området finns också rikligt med bronsåldershögar vilket innebär att människor har levt och verkat i området även under denna tid. Utöver de arkeologiska, forntida fynden finns också kartor och skriftliga källor som berättar om landskapets utveckling under de senaste seklerna. Här har det funnits både ljunghed och skog och marken har använts för både bete och odling.

Genom kartmaterial från 1800-1806 vet vi att området kring Vessingesjön var obeskogad utmark under denna tid. Carl Malmströms kartor över skogens utbredning i Halland runt 1650 och 1750 visar att utmarken var obeskogad redan vid dessa tidpunkter.

Ljungheden expanderade

I Hallands landsbeskrivning från 1729 framgår att utmarken var samfälld mellan krono- och skattehemman i Vessinge by, som tillsammans med Elestorps by låg norr om utmarken. Utmarken beskrivs som mager ljunghed. Såväl i Höks härad (som reservatet befinner sig i) som i Halland i stort expanderade ljungheden mellan 1600-talet och andra halvan av 1800-talet. Ljungheden växte och skogarna blev väsentligt mindre. Träduttag, bete och betesförbättrande bränningar banade väg för ljunghedarnas utvidgning. Vad gäller boken hade produktionen av tunnstäver och pottaska stor betydelse för trädartens tillbakagång.

Enligt landsbeskrivningen från 1729 gav spannmålsodlingen dålig avkastning i Veinge socken, varför djurhållningens betydelse istället ansågs större. På ljunghedarna kunde djuren beta året om, medan betet på skogen inte gav tillräcklig föda under vintern.

I spåren av avskogningen följde inte enbart expansionen av ljunghedar, utan också sandflykten. Sven Petter Bexell skriver 1817-1819 om ”Weinge strandbygd, där ofantliga flygsandsdrivor möta ögat”. På en karta från 1800-1806 finns också ett område intill Wessinge by avgränsat som ”flygsand”.

Odlingen ökade på marker som tidigare inte hade använts

Ljunghedens utbredning i Halland minskade gradvis från andra halvan av 1800-talet och fram till andra halvan av 1900-talet. Laga skiftesreformer och tekniska effektiviseringar i jordbruket bidrog till en ökad odling på marker som tidigare inte hade använts.

Odlingen av foderväxter och rotfrukter gjorde att det blev lättare att stallutfodra djuren, vilket gjorde att behovet av vinterbete på ljunghedar blev mindre. I frånvaro av mular och brand blev en stor andel av Hallands ljunghedar till skog igen. Under andra halvan av 1800-talet bedrevs dessutom kampanjer för att öka odlingen av tall och gran, vilket starkt bidrog till återbeskogningen av landskapet. Fortsatt sandflykt till Veinge hindrades genom kustnära tallplanteringar.

Markerna övergick till betesmark

Delar av den gamla utmarken brukades som åker under 1800-talet, troligtvis med början under dess senare hälft. På en karta från 1919-1925 kan vi se att delar väster om Vessingesjön vid denna tidpunkt var åker. Lite längre fram i tiden, 1967, visar kartor att stora delar av området har övergått i betad vall.

Förmodligen upphörde gödslingen när markerna övergick till betesmark mellan 1920- och 1960-talet, varefter gödseleffekten snabbt klingade av i de sandiga, lättdränerade jordarna. Det bör också tilläggas att gödselgivorna i jordbruket fram till 1960-talet var mycket lägre än idag. Detta sammantaget är troligen en viktig förklaring till att restaurering med vårbränning gett så snabb respons under senare år och att hävdgynnade arter som månlåsbräken faktiskt kan hittas i ganska stort antal i de gamla betesvallarna.

Vårbränningar har genomförts sedan 2009

På den ekonomiska kartan från 1960-talet syns att inte all mark var betesvall. Den idag avbanade åkermarken norr om sjön var till exempel åker. Dock är det inte särskilt långsökt att anta att även stubbåkrarna betades efter sädesskörden – precis som de artrika ginsthedsslänterna.

Under senare tid har området vid Vessingesjön betats omfattande och betesdjuren har släppts ut efter midsommar. Men sedan 2013 har det inte gått några djur på bete i området. Vårbränning har genomförts årligen över stora delar av området sedan 2009.

Från Vessinge sandhedar har du utsikt över både sandhedar och vatten.

Föreskrifter

För att skydda naturreservatet har Länsstyrelsen beslutat om särskilda föreskrifter, bland annat sådana som du som besökare i området måste följa och respektera.

Förutom vad som gäller enligt annan lagstiftning är det förbjudet att:

  • skada levande eller döda stående eller liggande träd och buskar,
  • skada, plocka eller samla in växter. Plockning av bär, matsvamp och enstaka exemplar av kärlväxter är dock tillåten förutsatt att arterna inte är fridlysta,
  • utan länsstyrelsen tillstånd använda fällor som fångar eller dödar ryggradslösa djur,
  • inplantera/sätta ut för området främmande arter,
  • utan länsstyrelsens tillstånd anordna lägerverksamhet eller tävlingar,
  • sätta upp tält,
  • ställa upp eller parkera husvagn eller husbil i reservatet kl. 24:00 – 06:00,
  • sätta upp tavla, affisch, skylt eller göra inskrift,
  • framföra motordrivet fordon annat än på bilväg eller parkera annat än på anvisad plats,
  • medföra okopplad hund, samt att
  • elda.

Serviceinformation

  • Kollektivtrafik
  • Parkering

Kontakt

Fakta

Dominerande naturtyp: Sandhedar

Kommun: Laholm

Areal: 20,1 hektar

Skyddat sedan: 2018

Ägare: Staten

Förvaltare: Länsstyrelsen