Malön

Malön är en karg, flack ö som består av gräshedar och stora klapperstensfält. Fågellivet är rikt, framför allt under höst och vår då småfågel rastar i stor mängd. Området nås endast med båt och lämplig angöringsplats är sandstranden på östra sidan.

Det är klapperstensfälten (strandmalarna) som gett ön dess namn. Vegetationen på ön består främst av kråkrished och gräshed. På vårarna blommar mängder av styvmorsviol, trift och mandelblom. Mera ovanliga inslag är kustruta, strandmalört och marrisp. I nordöstra delen av ön finns en träddunge med planterad bergtall, med visst inslag av tall, asp, björk, rönn, brakved och oxel.

Rikt fågelliv

Öns fågelliv är rikt, här finns bland annat en imponerande havstrutkoloni samt kolonier med silltrut och gråtrut. Bland övriga häckfåglar kan nämnas kentsk tärna och skärpiplärka. Under höst och vår sträcker stora mängder fågel över Malön, främst tättingar, duvor och vadare. Några arter som förekommer i relativt stort antal är smålom, kärrsnäppa, kustpipare samt små- och myrspov. Bland öns övriga djurliv kan särskilt nämnas den praktfulla makaonfjärilen. Vattensorken är öns enda däggdjur som förekommer här permanent.

Spår från förr

På ön finns flera fornlämningar. I nordöst finns ett stort bronsåldersröse som kallas Malöros. På ön finns det även ett flertal mindre stenrösen samt så kallade tomtningar, vilket är lämningar från enklare byggnader som troligen används i samband med fiske och fångst. På norra delens mitt finns även en plats kallad Danska kyrkogården där tre mindre stenvallar är placerade på rad efter varandra. Det är möjligt att detta är en gammal begravningsplats för drunknade danska sjömän som spolats upp på Malöns strand.

Harvaktare bodde på ön

Malön har historiskt främst använts som betesmark. Men 1890 kom ön i Tjolöholms ägo, och under några decennier framöver användes ön även för jakt. Villebrådet var utplanterade skogsharar och för att gynna dessa planterades bergtalldungen på nordöstra Malö. För att skydda de åtråvärda djuren fanns under denna tid även en anställd harvaktare som bodde på ön.

Spår från istiden

Kungsbackafjordens öar är restberg. Men Maön utgörs av toppen på en moränrygg, som troligen är en ändmorän. Ändmoräner bildades under istiden i samband med att isen drog sig tillbaka. Framför iskanten efterlämnades stora mängder morän och om iskanten stannade på samma plats en lång tid bildades stora åsar, så kallade ändmoräner. Dessa bestod av material av olika storlekar, från lera till stora stenar. Från Malön har sedan havet sköljt bort det finkorniga materialet och kvar finns nu svallad morän. Denna utgör ett magert underlag för vegetationen varför större delen av ön täcks av gräs- och kråkrished.