Naturreservat

Välkommen ut i Hallands vackra natur! Här finns över 180 natur- och kulturreservat att välja mellan. Vissa är tillgängliga och har anordningar för dig som besökare. Andra är mer utmanande eller passar kanske dig som söker ensamhet och tystnad. Varje naturreservat är unikt, så packa ryggsäcken eller fikakorgen och ge dig ut på ett äventyr!

Hallands natur varierar både i nord-sydlig och öst-västlig riktning. Vanligen delar man in Hallands natur i tre regioner: kustslätten i väster, skogsbygden i öster och övergångsbygden däremellan.

Bördiga slätter och fågelrika kuster

Den halländska kustslätten börjar ungefär vid foten av Hallandsåsen och sträcker sig norrut till trakterna mellan Varberg och Kungsbacka. Upp till de norra delarna av Halmstads kommun domineras kusten av långa sandstränder med dyner. Längre norrut blir kusten mer varierad med strandängar och ett kargare landskap med klippor, skär och vikar.

Mellan Falkenberg och Varberg finns de största strandängarna. Fågellivet här är rikt. Redan i februari anländer de första häckande flyttfåglarna med tofsvipa, strandskata, gravand och sånglärka i spetsen. Eftersom Kattegatt sällan blir isbelagt är Hallandskusten också viktig för många övervintrande sjöfåglar.

Vacker mellanbygd

Innanför kustbandet breder den låga, flacka kustslätten ut sig i ett öppet jordbrukslandskap med bördiga ler- och sandjordar. Till slätterna gränsar ett böljande landskap med lika delar odlad mark och skog. I övergångsbygden, eller mellanbygden som den också kallas, hittar vi ett vackert och småbrutet landskap med stenmurar, hagmarker och lövskogsdungar. Tack vare att området är kuperat kommer grundvattenströmmarna ofta i dagen och bildar källor, källflöden och översilningsmarker.

Helt orörda urskogar finns knappt i Halland, men i övergångsbygdens svårtillgängliga bergbranter och raviner kan man hitta ädellövskogar där människans påverkan varit minimal. Det har helt enkelt varit för besvärligt att hugga skog på dessa platser vilket har gynnat många sällsynta djur och växter. De mest kända områdena med bevarade och värdefulla ädellövskogar är Osbecks bokskogar i Laholm, Biskopstorp i Halmstad och Åkulla bokskogar i Varberg.

Gränstrakter med vildmarksprägel

I öster ligger skogsbygden. Zonen är smalast i söder och norr men i mellersta Halland är den flera mil bred. Höjden varierar mellan 100 och 200 meter över havet. Fram till slutet av 1800-talet dominerades området av vidsträckta ljunghedar. I gränstrakterna mot Småland växer barr- och blandskogar naturligt men annars kännetecknas regionen av planterade granområden.

Den sydöstra delen av den halländska skogsbygden hör till ett av Sydsveriges regn­rikaste områden med en årsnederbörd på cirka 1200 millimeter. Här och var öppnar sig skogarna i vidsträckta myrområden där vildmarks­känslan är påtaglig. I myrområdena häckar bland annat tjäder, orre och trana. I dessa marker är det inte ovanligt att få höra ljungpiparens vemodiga flöjtstrof eller se en älg kliva iväg över vidderna. Som ett välkommet inslag bryter ådalar, blanka sjöar, mindre lövskogar och odlingsmarker av den annars ganska enhetliga naturen i skogsbygden.