Näringsrening i anlagda våtmarker

Om publikationen

Löpnummer:
2017:2
Diarienummer:
535-961-14
ISBN/ISSN-nr:
1653-7041
Publiceringsår:
2017
Sidantal:
52
Publikationstyp:
Rapport

Målet med projektet var att få ökad kunskap om olika typer av anlagda våtmarkers effekt på reduktion av närsalter. En utvärdering och jämförelse skulle göras
mellan olika våtmarker med varierande ålder, läge, utformning och huvudsakligt syfte vid anläggandet. För att kunna jämföra de olika våtmarkernas näringsrenande funktion med varandra skulle näringshalterna mätas vid samma tidpunkt i ett antal våtmarker.

Provtagning har gjorts i sex våtmarker av varierande ålder och storlek. Den äldsta dammen anlades för flera hundra år sedan medan den yngsta anlades 2012. Storleken på våtmarkerna varierar mellan 0,15 till 7 ha. Totalt genomfördes provtagning under tolv olika månader perioden mars 2014 – april 2016, främst vintertid. Varje månad med provtagning togs prover vid tre tillfällen under samma vecka. Vattenprov togs vid våtmarkens inlopp respektive utlopp. Samtidigt mättes flödet in eller ut ur våtmarkerna. Proverna analyserades på totalkväve och totalfosfor.

Vid bedömningen av våtmarkernas effekt på näringsreduktion användes
kvalitetskriterierna att inkommande vatten bör har riktvärdet om lägst 5 mg
kväve/l och 0,05 mg fosfor/l. Detta kan normalt nås med minst 50 hektars
tillrinningsområde med minst 70 % åkermark inom området.

Tre av våtmarkerna anlades primärt för näringsrening och dessa hade
tillrinningsområden som väl översteg kvalitetskriterierna, detsamma gällde både kväve- och fosforhalterna i inkommande vatten. Slutsatsen av provtagningen är att sedimentationen har haft stor betydelse för att fosforreduktion har kunnat ske. För kvävereduktion krävs att uppehållstiden i våtmarken är tillräckligt lång vilket gällde för två av dessa tre våtmarker. Den tredje våtmarken påverkades mer av högflödet vilket gjorde att jordpartiklar med fosfor följde med i utflödet och vid den perioden var även flödet för stort för att kvävereduktion skulle hinna ske. Eftersom denna våtmark hade flöde under stor del av året kunde dock näringsreduktion ske under längre del av året och påverka större mängder vatten.

En våtmark anlades för både näringsreduktion och biologisk mångfald. Denna våtmark består av ett system av tre våtmarker efter varandra. De hade begränsat inflöde med hög fosforhalt medan kvävehalten var lägre än kvalitetskriteriet. Både fosfor- och kvävereduktion skedde i våtmarken i begränsad omfattning eftersom liten mängd vatten passerade våtmarkerna.

Två av våtmarkerna hade ett stort tillrinningsområde på tusentals hektar och båda hade lägre halter av kväve och fosfor än kvalitetskriterierna. Betydelsen för den biologiska mångfalden är stor eftersom det finns få öppna vattenytor i
omgivningen.

Två av våtmarkerna används även för bevattningsändamål vilket förstärker nyttan för näringsreduktion. Bevattningen gör att grödan under vegetationsperioden har möjlighet att ta upp den näring som följer med vattnet. Näringsreduktion sker 4 både under lagringstiden i våtmarken och genom att näring tas upp av grödan och förs bort vid skörden.

I samband med att våtmarkerna anlades som miljöinvesteringar inom
landsbygdsprogrammet bedömdes huvudsyftet för våtmarkerna. Inga vattenprover togs utan bedömningen baserades på tillrinningsområdets karaktär och andel åkermark inom detta. Detta projekt visar att bedömningarna var korrekta eftersom näringsinnehållet fyllde de kvalitetskriterier som bör ligga till grund för anläggning av våtmarker för näringsreduktion. De våtmarker som har anlagts i syfte att rena vattnet är också de som har störst effekt på näringsinnehållet.

Kontakt