Inventering av stortapetserarbi (Megachile lagopoda) och thomsonkägelbi (Coelioxys obtusispina) på Gotland 2014

Om publikationen

Löpnummer: 2015:8

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1653-7041

Publiceringsår: 2015

Sidantal: 59

Publikationstyp: Rapport

För att stoppa utdöendet av naturliga vilda biarter i Sverige har Naturvårdsverket fastställt flera åtgärdsprogram. Ett har syftet att vägleda länsvisa insatser 2010 – 2014 för arterna stortapetserarbi Megachile lagopoda och dess boparasit thomsonkägelbi Coelioxys obtusispina. Föreliggande inventeringsrapport ger en programavslutande bedömning av bevarandestatus 2014 hos de två målarterna i Gotlands län. En inventering samt utvärdering av eventuell förändring i bevarandestatus hos 47 lokala gotländska populationer under 2006 – 2014 redovisas. År 2006 hade stortapetserarbi setts på 43 av lokalerna och thomsonkägelbi på 17. År 2014 sågs de på 39 respektive 5. De totalt 8 på vilka stortapetserarbi inte återsågs 2014 bedömdes ändå utifrån sina kvalitativa egenskaper kunna utgöra habitat. Det låga antalet lokaler som thomsonkägelbi återsågs på var sannolikt inte direkt jämförbart med 2006 beroende på att ogynnsamt väder under försäsongen 2014 orsakat relativt sen fenologisk utveckling, framkomst och flygtid.  Bedömning: Få, kanske ingen, av 2006 års 43 aktiva lokaler saknar stortapetserarbi 2014 men arten och även dess boparasit thomsonkägelbi återfanns på färre lokaler (och i färre individer) och har sannolikt aningen sänkt, dvs. aningen mindre gynnsam, bevarandestatus i Gotlands län 2014 jämfört med 2006.  Konstans och förändring i de 47 populationernas status uppvisar tydliga mönster. Totalt 26 (55 %) har likvärdig status som 2006 tack vare att deras lokaler har omärkliga eller små förändringar. Övriga 21 (45 %) har påtaglig förändring, varav 17 (36 %) med tydligt sänkt och 4 (9 %) med tydligt höjd status. Populationerna med sänkt status utgörs av 10 med svagt och 7 med starkt sänkt status, medan de med höjd utgörs av 3 med svagt och 1 med starkt höjd status. Samtidigt är de studerade populationerna geografiskt fördelade 3, 23 och 21 mellan södra, mittre och norra tredjedelen av Gotland, respektive. I dessa har 1, 9 och 16 likvärdig status medan 1, 12 och 4 sänkt status. Samtidigt domineras den mittre tredjedelens 23 lokaler av två kluster, 13 på öns västra sida inom 5 km från Visby stad och 7 i grustäkter på öns östra del.  Bedömning: De flesta populationerna har en likvärdig status som 2006 men bland de som har förändrad status är det fyra gånger fler som har en negativ än en positiv förändring. De allra flesta med likvärdig status återfinns på öns norra tredjedel som mer sällan och i mindre utsträckning utsätts för markant ändrad markanvändning. De flesta populationer med sänkt status finns på öns mittre tredjedel där de har påverkats negativt av ändrad markanvändning antingen i centralorten Visby stad med omnejd på västra sidan eller i grustäkter på östra sidan.  Av de 47 populationerna har 40 (85 %) antropogena (= av människan orsakade) habitat medan resterande 7 (15 %) har naturliga habitat av strandmark eller klintäng. Av populationer i antropogena habitat har 20 statusförändring medan av de i naturliga habitat högst 1 (enda fallet otydligt). Av antropogena habitat utgör 15 gamla eller aktiva täktområden, 7 vägkantsmark, 7 övningsmark för sport eller militär, 6 industrimark och 5 lantbruksmark. Samtidigt är respektive antal populationer med sänkt status 7, 1, 2, 2 och 4. Av de 13 främsta lokalerna (”kärnlokalerna”) med samförekomst av båda arterna 2006, befanns 5 förekomster ha svagt sänkt och 3 starkt sänkt status 2014. Samtliga 8 är resultatet av antropogena habitatförsämringar.  Bedömning: Påtaglig statusförändring inträffar praktiskt taget uteslutande för populationer i antropogena habitat, medan någon statusförändring är knappt märkbar i naturliga habitat. Täkter och lantbruksmark uppvisar flest förändrade habitat och den direkta orsaken till att populationer där har sänkt status är ändrad användning eller skötsel av mark. Kärnlokaler med antropogena habitat uppvisar ofta populationer med sänkt status som ett resultat av plötsligt och drastiskt ändrad markanvändning.  Grundorsakerna till sänkt bevarandestatus hos många populationer 2006 – 2014 (och trend bakåt troligen till ca 1970) är dels en förändrad markanvändning för fortsatta inkomster (f.a. från skogsbruk), men dels också okunskap, slentrian och ignorans (f.a. klippning av födoblommor, användning av krossgrus som ytmaterial). De ingrepp och metoder som utrotar är avplaning av kvarblivna täktstrukturer (”återställning”), återbeskogning, klippning av blomrika vägkanter och av grönytor och marginalmark i bebyggelse, samt spridning av krossgrus på ytor i bebyggelse och längs infrastruktur. Även exploatering av örtrik mark för byggnation, gräsmattor m.m., eller för honungsproduktion med honungsbin som konkurrerar med vildbina gör ekologisk hållbarhet alltmer avlägsen. Ett allmänt ökande oerhört hot mot Gotland är vresrosens invasion. Pestväxten förstör allra först öns genuina strandmiljöer – målarternas naturliga habitat.  Bedömning: Storbilden idag jämfört med på 1970-talet är att antropocentrisk behandling av livsmiljön minskar vildbinas födoresurser, bomöjligheter och överlevnad. Målarterna och andra vildbin uppnår KRAFTIGT HÖJD BEVARANDESTATUS på Gotland om miljöansvariga: 1. Designerar 15 av täkterna som miljötäkt med enkel skötsel för boplatser och födoblommor. 2. Designerar 19 av vägmarkerna som hänsynskrävande blomrik vägkant med klippning tidigast 1 september. 3. Förstärker 12 av lokalerna med ekoplantering av främst födoblomman väddklint. 4. Avtalar med lokala biodlarna att inte ställa kupor med honungsbin närmare än 2 km från naturreservat. 5. Utvecklar marginalmarken i bebyggelse med ekologisk skötsel som gynnar gotländska örtblommor. 6. Inför miljöpraxis om minimal ytlig användning av krossgrus (vid infrastruktur, bebyggelse osv.). 7. Utrotar vresros genom beslutsam kampanj som berör alla markägare, såväl offentliga som privata.

Summary 
To stop the national extinction of natural wild bee species, the Swedish Environmental Protection Agency has prescribed several action programmes. One has the purpose to guide county wide efforts 2010 – 2014 for the two bee species Megachile lagopoda and its nest parasite Coelioxys obtusispina. The present inventory report provides a concluding assessment of the status 2014 of these two target bees on Gotland, the Baltic island that constitutes Sweden’s as well as Europe’s last refugium harbouring the species C. obtusispina. An inventory and assessment of possible change of the conservation status of 47 local Gotlandic populations across an eight-year span, 2014 versus 2006, are reported. In 2006, M. lagopoda and C. obtusispina had been recorded on 43 and 17 of the localities, respectively. In 2014 they were resighted on 39 and 5. The 8 localities without any seen M. lagopoda were still from their qualities considered as possible habitat. Also, the low number of C. obtusispina seen 2014 were probably caused by a cool pre-season that had mainly delayed emergence of the parasite relative to the host.  Assessment: Very few, possibly none, of the localities from 2006 lack M. lagopoda 2014. Still, M. lagopoda and especially its cleptoparasite C. obtusispina were resighted on fewer localities and in lower number and have slightly less favourable conservation status on Gotland.  Constancy and change in the status of the 47 populations show a number of distinct patterns that further indicate a slight decrease. In total, 26 (55%) populations have an equivalent status vs. 2006 due to hardly noticeable or small changes. The remaining 21 (45%) exhibit considerable changes, viz. 17 (36%) with lowered and 4 (9%) with increased status. Of populations with a lowered status 10 have weakly and 7 strongly lowered status, while of those with an increase 3 have weakly and 1 strongly increased status. Furthermore, 3, 23 and 21 of the studied populations are located on the southern, mid and northern third of Gotland, respectively. In these populations, 1, 12 and 4 have a lowered and 1, 9 and 16 an equivalent status. The 23 localities on the “problematic” mid third are dominated by two clusters: 13 situated in the western part within 5 km from Visby town and 7 in the eastern part’s gravel pits.  Assessment: Most populations have an equivalent status vs. 2006, but among the rather large rest there are four times as many with a negative than a positive change. Most with an equivalent status vs. 2006 are on the northern third, where distinct changes in land use are relatively infrequent. Most with a lowered status are located on the mid third of the island and have suffered from a change in land use either in the Visby area on the west side or in the gravel pits on the east side.  Of the 47 populations, 40 (85%) have anthropogenic habitats while the remaining 7 (15%) have natural habitats of see shore or seacliff meadows. Of those in anthropogenic habitats 20 have status change, while in natural habitats maybe 1 (case unclear). Anthropogenic habitats are diverse: 15 are old or active gravel-pits, 7 road sides, 7 training ground for sports or the military, 6 industry land and 5 farm land. Their populations with lowered status are 7, 1, 2, 2 and 4, respectively. Of the 13 populations in 2006 that ranked the highest concern for conservation from the aspect of coexistence of host and parasite (”core localities”), 5 have weakly and 3 strongly lowered status in 2014. All these 8 cases result from anthropogenic habitat change.  Assessment: Status changes have almost exclusively occurred in anthropogenic habitats while hardly at all in natural habitats. Gravel-pits and farm land contribute most of the
changed local habitats. The reason why populations have suffered lowered status is change in the use and management of land. Populations in core localities with anthropogenic habitats have often got their status lowered by suddenly and drastically changed land use.  The basic causes for lowered conservation status in rather many populations 2006 – 2014 are a change in land use for more income (esp. from forestry), but most of all the lack of knowledge, jog-trot, and ignorance (cutting of food-flowers, surface use of crushed rock material). The negative trend probably dates back some 30-40 years. Major actions and methods that exterminate include bulldozing of left-over gravel-pit structures, reforestation, mowing of flowering road sides and of green marginal land in settlement, and spreading of crushed rock materials at infrastructure, settlement and industry. Also exploitation of land for honey production with honeybees that compete with the natural bees enforces less ecological sustainability. In addition, an increasing tremendous threat to Gotland is the ongoing invasion by Rosa rugosa. The first to be destroyed by this pest are the island’s genuine shore habitats – the natural ones of the target bee species.  Assessment: The big picture today vs. some few decades ago is that anthropocentric treatment of the living environment lowers habitat quality in food, nesting sites and survival for the target species and many other bees.   The target bee species reach much higher conservation status on Gotland if the environmental authorities: 1. Designate 15 of the gravel-pits for management with respect to nesting sites and flowering herbs. 2. Designate 19 of the road side habitats for late mowing (September 1st at the earliest). 3. Enforce 12 of the localities with ecoplantation of food-plants, preferably knapweed Centaurea scabiosa. 4. Advice local honeybee keepers not to place bee hives within 2 km of nature reserves. 5. Execute ecological management of herb rich flowering marginal land in human settlement. 6. Execute minimal superficial use of crushed rock materials at infrastructure, settlement and industry.  7. Exterminate Rosa rugosa by a decisive campaign across the county of Gotland.

Kontakt