Inventering av snäckor i rikkärr på Gotland 2006

Om publikationen

Löpnummer: 2010:2

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1653-7041

Publiceringsår: 2010

Sidantal: 84

Publikationstyp: Rapport

På uppdrag av Länsstyrelsen undersöktes landmolluskfaunan i 37 gotländska rikkärrsobjekt under hösten 2006. Ett stort antal rikkärr i Sverige har förstörts, främst genom dikning, och våtmarkstypen omfattas därför av ett så kallat åtgärdsprogram (20062010) som innefattar arterna större agatsnäcka och kalkkärrsgrynsnäcka. Åtgärdsprogrammet är initierat av Naturvårdsverket och inventeringen 2006 var förutom en uppföljning av tidigare markfaunainventeringar även ett led i länets rikkärrsarbete. Av 37 inventerade lokaler var 14 sådana som hyste större agatsnäcka och/eller kalkkärrsgrynsnäcka vid inventeringen 1997. De tillkommande inventeringslokalerna var främst icke undersökta Natura 2000-områden. 
 
Landlevande mollusker är en ekologiskt starkt specialiserad grupp. I Sverige har ca 130 arter anträffats, i Gotlands län hela 93 arter. Det stora flertalet är små till mycket små (en till några få millimeter stora.). De grundläggande ekologiska kraven för landmolluskerna kan sammanfattas i tre punkter: kalk, fuktighet och skydd. Anledningen till att bl.a. större agatsnäcka och kalkkärrsgrynsnäcka är prioriterade i åtgärdsprogrammet och inventeringen är för att båda huvudsakligen lever i rikkärr och hör till de sällsyntaste landsnäckorna i den svenska faunan. Större agatsnäcka är rödlistad i kategori EN (starkt hotad), kalkkärrsgrynsnäckan och tandsnäckan i kategori NT (missgynnad) i den senaste versionen av den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005). Kalkkärrsgrynsnäckan och smalgrynsnäckan är också upptagna i Annex II till EUs art- och habitatdirektiv Natura 2000. 
 
De gotländska rikkärren kan, med hänsyn till landmolluskfaunan, nästan uteslutande klassificeras som övergångsrikkärr och extremrikkärr. Mer slutna partier, sumpskogar, finns ofta i anslutning till objekten. En viktig aspekt för rikkärren på Gotland är hydrologin. Många kärr är av temporär typ och  torkar ut under sommarhalvåret. Typiska arter i sådana kärrtyper är rödskalig bärnstenssnäcka och smalgrynsnäcka även om dessa också hittas i kärr med mer stabil hydrologi. Den typ av kärr som är kopplad till käll- och bäckflöden och därmed har en stabil hydrologi, är mer ovanlig, mer artrik och hyser mer exklusiva landsnäckor. Typiska arter i denna kärrtyp är kalkkärrsgrynsnäcka och på södra delen av ön också tandsnäcka. 
 
Vid inventeringen 1997 hade större agatsnäcka försvunnit från 18 av 25 kända lokaler. Vid inventeringen 2006 hade denna drastiska minskningstakt avtagit men tyvärr har arten försvunnit från ytterligare två lokaler. Glädjande är att en ny lokal för arten upptäckts som dessutom verkar hysa en stabil population. Gotland var tidigare ett starkt fäste för arten med den har nu försvunnit från 80 % av sina ursprungliga lokaler och aktuellt antal lokaler än numera sju. Orsaken till tillbakagången är att artens livsmiljöer förändrats eller förstörts. Större agatsnäcka lever i halvöppna kantzoner och drabbas därför vid hård röjning, olämpligt bete eller igenväxning. När det gäller kalkkärrsgrynsnäcka så hade arten minskat något vid inventeringen 1997 med har inte försvunnit från ytterliggare lokaler fram till 2006. Det är positivt att sex nya lokaler hittats vid denna inventering, vilket innebär 12 aktuella lokaler i länet. Igenväxning med ag och vass är mycket negativt för arten som är beroende av öppna kärr. Tandsnäckan noterades också minska vid inventeringen 1997 men 2006 års inventering visar inga tecken på ytterliggare nedgång. Två nya lokaler hittades, vilket ger åtta aktuella lokaler för arten i länet. Arten finns endast i ett litet område på södra delen av ön och det gör den sårbar. Tandsnäckans lokaler bör undantas från skogsbruk.

Kontakt