Inventering av martorn (Eryngium maritimum) på Gotland sensommaren 2009

Om publikationen

Löpnummer: 2010:4

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1653-7041

Publiceringsår: 2010

Sidantal: 47

Publikationstyp: Rapport

Sommaren 2009 genomfördes en totalinventering av växten martorn på Gotland. Arten omfattas av ett åtgärdsprogram och inventeringen var ett led i faktainsamlingen om arten. Åtgärdsprogrammet är initierat av Naturvårdsverket och gäller under åren 2008-2012. 
 
Inventeringsmetoden följde i stort manualen för undersökningar av arten i Sverige (Bengtsson & Finsberg 2009). Häri ingick, förutom räkning av antalet exemplar, även rutanalyser av följearter, inventering längs transekter för att utröna växtlighetens täckningsgrad kontra fri sand m.m. (kornstorleksanalys), analys av förbuskning (buskskiktets täckningsgrad),  bedömning av växtmiljön (efter förutbestämda habitattyper), lokalens exponeringsgrad mot vattnet, bad och friluftsliv, störning, beteshävd m.m.
 
Antalet martornsindivider på ön visade sig överträffa tidigare uppgifter. På enstaka lokaler kunde den dock inte återfinnas. Sammanlagt inräknades 11 574 exemplar varav 8135 var fertila (med blommor eller frukter). Martorn hittades på 17 lokaler (>500 m inbördes avstånd) enligt ArtDatabankens definitioner. Av dessa fanns sju på Gotska Sandön. Nya lokaler hittades på Stora Karlsö, Eksta, samt med tre lokaler på Gotska Sandön. På sex besökta lokaler kunde inga exemplar av martorn återfinnas. 
 
Den största lokalen med knappt 9000 exemplar fanns på en sträcka av ca 5 km i ett mer eller mindre sammanhängande bestånd från Vinbukten förbi Nyhamn och Tärnudden, genom Franska bukten och runt Kyrkudden (Gotska Sandön). Enligt föreliggande åtgärdsprogram (Bengtsson, Appelqvist & Lindholm 2009) var detta den enda lokalen i Sverige med mer än tusen individer. 
 
Martornsplantor förekommer på olika typer av stränder med sand, grus eller sten (kalk). I inventeringen framkom att de vindetablerade vita dynerna med mycket bar sand är viktiga för arten. Detta gäller troligen särskilt då nya plantor skall etablera sig från frö
 
Förbuskning kan vara ett hot mot arten och de mest expansiva och i längden mer hotande arterna är tall och vresros (Rosa rugosa). Överraskande många martornsplantor hittades dock i nyetablerad och rätt tät tallskog, i bevuxna grå dyner och i bestånd av vresros. Martorn behöver inte ha etablerats i denna täta växtlighet utan kan ha kommit till växtplatsen innan buskar och träd fått fäste. För att få klarhet i artens förmåga att etablera sig i denna miljö måste enskilda små plantor märkas ut och följas under flera säsonger.

Kontakt