Inventering av gulfläckig igelkottspinnare Hyphoraia aulica på Gotland 2009 och 2010

Om publikationen

Löpnummer: 2010:14

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr:

Publiceringsår: 2010

Sidantal: 41

Publikationstyp: Rapport

Gulfläckig igelkottspinnare är en av våra mest sällsynta bofasta svenska spinnare. Den tillhör familjen Arctiidae, dvs björnspinnarna, vilket syftar på de pälsklädda larverna (se bilder). Noggrannare beskrivning av artens utseende, ekologi samt nutida och tidigare utbredning ges i Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna och i Åtgärdsprogram för gulfläckig igelkottspinnare (Hydén med flera 2006 och Naturvårdsverket 2010).
 
Arten är idag i Sverige endast känd från några begränsade dynområden vid havet i gränsområdet mellan Skåne och Halland samt några få lokaler på Öland och Gotland. Äldre fynd visar att utbredningen ser ut att ha varit betydligt vidsträcktare i Sverige (Hydén med flera 2006 och Naturvårdsverket 2010) och platserna är spridda upp till sydligaste Svealand. På fastlandet kan man anta att den var mer utbredd när landskapet var öppnare och det fanns gott om ogödslade, kuperade naturbetesmarker och åsar som inte betades lika intensivt som många betas idag. Kända äldre fynd av arten är dock få vilket visar att arten sannolikt alltid varit ovanlig och mycket lokal i Sverige. Den är dessutom svårfunnen, särskilt som fullbildad fjäril.
 
Den minskning som lett till artens begränsade förekomster idag förmodas bero på upphört bete med följd av igenväxning, igenplantering och bebyggelse. Även kvävenedfall som förändrar sammansättningen i växtligheten på lokalerna anges som en orsak till att arten minskat. Intensifierat utnyttjande av vissa strandområden för bad- och friluftsliv, där vegetationen är slitagekänslig anses också vara ett hot (artfaktablad från Artdatabanken). På Öland har tydlig nedgång av antalet larver noterats när betestryck ökat vilket även lett till utdöende på en lokal inom loppet av endast en säsong. Eftersom den gulfläckiga igelkottspinnaren förmodas vara nära ett utdöende i Sverige har ett åtgärdsprogram upprättats för arten (Naturvårdsverket 2010). I den senaste rödlistan klassas arten som EN, dvs starkt hotad (Gärdenfors 2010).

Kontakt