Hotad fauna i Gotlands täkter - en inventering med speciell inriktning på gaddsteklar

Om publikationen

Löpnummer: 2009:17

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1653-7041

Publiceringsår: 2009

Sidantal: 96

Publikationstyp: Rapport

Under 2008 har ett flertal arter med speciella räddningsprogram från naturvårdsverket,
s.k. ÅGP-arter (åtgärdsprogramarter) eftersökts i gotländska täktmiljöer. Fokus har bland annat legat på att finna nya lokaler för två hotade bin, svartpälsbi (Anthophora retusa) och stortapetserarbi (Megachile lagopoda). Nya lokaler för dessa båda arter har hittats i samband med denna inventering. Ytterligare fynd av ÅGP-arter har gjorts på enstaka lokaler. Liten myrlejonslända (Myrmeleon bore), gräshoppsstekel (Sphex rufocinctus), väddsandbi (Andrena hattorfiana) samt guldsandbi (Andrena marginata) har kunnat konstateras.

Samtidigt har kontinuerligt samlande fönsterfällor stått ute under april-juli i ett femtiotal täkter för att få in ytterligare fynd av hotade insektsarter i täktmiljö. Främst har gaddsteklar artbestämts ur detta material. Sammantaget kunde drygt 20 rödlistade gaddsteklar konstateras från Gotlands täktmiljöer. Ett flertal nya landskapsfynd har gjorts. Dessutom hittades en ny vägstekel för landet, finsk borstvägstekel (Anoplius alpinobalticus).

En redogörelse för biologiska grundelement som krävs för olika levande organismer i täktmiljöerna visar att dessa reduceras kraftigt vid nuvarande efterbehandlingsarbeten, trots att lagstiftning om efterbehandlingen från början syftade till att återställa täktområden till förhållanden innan brytning. Många av de nuvarande rutinerna går helt stick i stäv med att skapa naturliga sand- och mineraljordsmiljöer och naturliga strukturer som hör till dessa. Trots lätt tillgänglig kunskap om detta på länsstyrelser fortsätter efterbehandling av täkter på ett för floran och faunan förödande sätt. På Gotland har de senaste 0-5 åren massiva efterbehandlingar i mycket stor skala skett som bidrar till att reducera den biologiska mångfalden på ön.

Råd om nya rutiner föreslås när det gäller efterbehandlingsarbeten. Dessa presenteras i rapporten och innebär att delar av nuvarande obehandlade täkter undantas från ingrepp vid efterbehandling. Dessa delar utgör värdekärnor för flora och fauna så att arter kan bevaras under täktens övriga efterbehandlingsprocesser. Sterila delar av täkten kan omstruktureras så att fler topografiska element skapas än vad som brukar vara fallet idag. Topografiska element utgörs av branter, kullar, terrasseringar samt mindre vattensamlingar m.fl. oregelbundenheter i marken. Dessa är nödvändiga för att bibehålla en varierad naturmiljö, vilket framgår av denna rapport. Deponerade massor bör inte användas som översta marklager vid efterbehandling. Träd kan planteras i mindre dungar. Dessa enkla moment kan enkelt och billigt bevara biologisk mångfald i landskapet i samband med efterbehandlingar av täkter. Främst slipper man omfattande markarbeten och förflyttningar av stora mängder massor. Men även skogsplanteringskostnader kan reduceras. Enligt lag är det inte obligatoriskt att plantera träd på mark med höga naturvärden. Täkter har mestadels höga till mycket höga naturvärden.

En statistisk analys av en för mineraljordmarker representativ insektsgrupp, vägsteklar, visar att de negativa verkningarna av förstörda sandmiljöer genom exempelvis felaktiga efterbehandlingar av täkter, men även genom andra marknäringar och bruk, verkligen har haft en negativ verkan på den biologiska mångfalden för denna exempelgrupp insekter. Analysen koncentrerar sig på skillnaderna mellan Stockholms och Gotlands län eftersom likvärdigt insamlade fällmaterial från dessa områden funnits tillgängligt genom denna inventering och en liknande inventering i Stockholms län 2006.

Situationen för Stockholms län 2006 visar att ca 20% av vägstekelfaunan där är hotad om nuvarande markbruk i landskapet fortsätter. En av de viktigaste påverkande faktorerna för sandlevande djur är täktefterbehandlingar. Därför är sättet dessa genomförs på av yttersta vikt för sandlevande faunan idag, men även för många andra organismgrupper knutna till marginalmarker, ruderatmarker och öppen fri mineraljordsmiljö i landskapet.

På Gotland har inte situationen hunnit bli hotade på samma sätt som i Stockholm (fram till 2008). Detta beror dock på en väl känd eftersläpning i naturens utveckling på grund av kalk i marken. Eftersom Gotland accelererande sköts med samma metoder som Stockholms län kan man dock förvänta sig att en liknande utveckling som i Stockholm kommer att ge sig tillkänna även på Gotland inom en snar framtid. På Gotland finns också för ön speciella arter som är unika för landet och norra Europa. Detta innebär en lägre tröskel för att värna arter på ön jämfört med fastlandet. Om Gotland möter samma utveckling som Stockholm riskeras större värden gå till spillo än vad som är fallet där.

Graden av hot mot faunan växlar i takt med våra förehavanden. Det är därför möjligt att förbättra prognosen för både Stockholm och Gotland. Men då behöver man arbeta med generella åtgärder som gynnar biologisk mångfald (inte främst hotade arter!) inom ett flertal marknäringar. Det är författarens övertygelse att om en normal biologisk diversitet upprätthålls kommer även de mest sällsynta och hotade arterna med på tåget utan specialinsatser behöver genomföras för just dessa. Diversitet kan mätas med artabundanskurvor för olika organismgrupper. Om insatser däremot endast fokuserar på enstaka mycket hotade arter och enstaka lokaler (som idag) kommer utvecklingen bara att rekrytera ytterligare nya hotade arter från de idag fortfarande ganska vanliga arterna.

En av de ”enklaste” markbruken att strukturera om så att den blir miljövänlig är täktverksamhet. Åtgärder som bevarar biologisk mångfald innebär här en minskning av kostnaderna för näringen och samhället. Men även andra markaktörers rutiner måste på sikt förändras om vi ska kunna behålla en biologisk mångfald knuten till bar mineraljord i landet. Till dessa hör organisationer som anlitar markentreprenad och trädgårdsindustri, som exempelvis vägverket och kommuner. Dessa har också mycket stora möjligheter att miljöanpassa sitt markbruk i positiv riktning om de skulle vilja.

Kontakt