Grönfläckig padda (Bufo viridis) på Gotland - Inventering och åtgärdsförslag

Om publikationen

Löpnummer: 2007:13

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1653-7041

Publiceringsår: 2007

Sidantal: 52

Publikationstyp: Rapport

Idag är den grönfläckiga paddan Sveriges mest hotade groddjur och är av ArtDatabanken klassad som akut hotad (CR). Den totala populationen uppskattades 2005 uppgå till 700 – 800 adulta djur (Wirén 2006). Flertalet av dessa är fördelade på tre lokaler, ett stort kalkbrott i
Limhamn, Eskilstorps ängar i Skåne och på Utklippan i östra Blekinges skärgård. Utöver dessa platser finns arten fåtaligt på några lokaler i Skåne samt på Öland och Gotland. Vid mitten av 1800-talet var arten känd från nära 100 lokaler spridda i Skåne, Blekinge, Småland,
Öland, Östergötland och Gotland (Wirén 2006). På Gotland antas arten ha varit utdöd under flera årtionden och de sista observationerna av spontant förekommande djur gjordes i Kettelvik 1952 (Wirén 2007) och på Stora Karlsö 1979 (Wirén muntl.). Före dess finns
rapporter om arten från Visbyområdet. Bland annat fångades det den 23 april 1907 en 100 mm lång grönfläckig padda vid Hospitalbäcken norr om Visby vilken skänktes till läroverkets samlingar (Hasselgren 1910). Detta exemplar finns numera, fortfarande välbehållet, i fornsalens ägo. Noréhn (1958) anger gamla uppgifter om att arten fångats flera gånger runt Visby. Han uppger också att arten noterats på ön 1857, var framgår dock inte. Han citerar även en resedagbok från student Lovén som den 13 maj 1824 vid stranden i Visby upplever följande

”Men tvenne klockogrodor (jag har aldrig hört i havet förr, det har således också sina
näktergalar) stämde upp ett qväde till kämpatidens ära”.

Noréhn (1958) påpekar att det sannolikt rör sig om grönfläckiga paddor vilket även jag vill skriva under på. Arten har alltså tidigare funnits vid Kettelvik på södra Gotland och i
Visbyområdet. Fyndet från Stora Karlsö som är det sista Gotlandsfyndet handlar sannolikt om en individ som hamnat på ön genom att den drivit med havsströmmarna. Kanske från Öland? Eller kanske var det den sista individen från Kettelvik som drev iväg?

Kontakt