Brandplan för Gotska Sandön

Om publikationen

Löpnummer: 2015:2

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1653-7041

Publiceringsår: 2015

Sidantal: 24

Publikationstyp: Rapport

Föreliggande arbete är en plan för att införa skyddsavbränning som ett verktyg för att minska risken för okontrollerbara skogsbränder samt för att bibehålla naturvärdena på Gotska Sandön. Ön härbärgerar en unik fauna som starkt gynnas av brand. Tidigare undersökningar har visat att fram till år 1760 brann öns skogar med ungefär 25 års intervall, därefter har endast två större bränder inträffat (1880 och 1917). Den långa frånvaron av brand har medfört både igenväxning och ackumulering av stora bränslemängder (humus, förna, mossor och fältskiktsarter, främst ljung) över stora områden. Igenväxningen har lett till minskning av arealen öppen sandmark. De mycket speciella förhållandena på Gotska Sandön med frånvaro av naturliga brandhinder (våtmarker, öppet vatten, större dynområden) i kombination med i princip ett sammanhängande ljungtäcke skapar förutsättningar för mycket stora skogsbränder med hög trädmortalitet och stor risk för bebyggelsen på ön (fyrbyn). Bränderna 1880 och 1739 har delvis haft denna karaktär. Igenväxningen är också negativ för en stor mängd arter (skalbaggar, fjärilar, kärlväxter med flera artgrupper) som är hotade och tillbakaträngda eller överhuvudtaget inte alls finns idag på det svenska fastlandet. För att minska risken för okontrollerade bränder med katastrofala effekter samt för att vända den negativa påverkan av igenväxningen föreslås införande av kontrollerad bränslereducerande skyddsavbränningar och naturvårdsbränningar som skötselmetod på delar av ön. Tack vare öns isolerade läge i havet finns på lång sikt goda förutsättningar för en framtida i huvudsak människostyrd brandregim som kontinuerligt minskar risken för okontrollerade, oönskat stora och beståndsdödande bränder. Många unika och hotade arter gynnas av dessa skydds- och naturvårdsbränningar. 
 
I brandplanen har ön delats in i fem olika områden utifrån ett säkerhets- och restaureringsperspektiv.  1. Områden som behöver skyddas från eld (egendom och kulturvärden, 150 ha).  2. Områden där brand skall undvikas och skall om möjligt skyddas i händelse av brand eller bränning (450 ha). 3. Skyddsavbränning i restaureringssyfte med lägre prioritet (1900 ha).  4. Skyddsavbränning i restaureringssyfte med högre prioritet (800 ha).  5. Skyddsavbränning i syfte att drastiskt reducera bränslemängderna i en bred zon runt fyrbyn som ett skydd mot okontrollerade bränder (ca 10 ha).

Kontakt