Åtgärdsplan för fiskevård i Gotlands län, 2007-2010

Om publikationen

Löpnummer: 2007:5

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1653-7041

Publiceringsår: 2007

Sidantal: 66

Publikationstyp: Rapport

Fiskevårdsplanen för Gotlands län är en övergripande plan vars syfte i första hand är att fungera som ett verktyg och som kunskapsunderlag och inspirationskälla för planering av fiskevårdande åtgärder i Gotlands län. Den är även tänkt att fungera som underlag för
Länsstyrelsens ansökningar om fiskevårdsmedel (43:9 från Fiskeriverket). Fiskevårdsplanen är utarbetad inom ramen för ett EU mål 2 öarna projekt “Fiskeland Gotland”. I fiskevårdsplanen ingår ett stort antal vattendrag samt en del kustområden/vikar med åtgärdsförslag, och en enkel kostnadskalkyl baserad på en fyraårsperiod.

Fiskevårdsplanen innehåller flera delar varav de första är beskrivande och presenterar Gotlands vattenområden i allmänna ordalag. Där finns beskrivningar över områdets naturtyper, hydrologi, fiskbestånd, problembilder och inte minst underlagsmaterialet för sammanställandet av planen. Delar av fiskevårdsplanen är att betrakta som operativa eftersom de ger en allmän beskrivning av fiskevårdande åtgärder med aktuella åtgärdsförslag för de flesta områden.

Åtgärdsförslagen är utvalda med målsättningen att skydda, bevara och utveckla Gotlands fiskbestånd med följden att förbättra möjligheterna till ett attraktivt och uthålligt fiske. Förslagen innefattar biotopvård, anläggande av skyddszoner, anläggande av våtmarker, muddring av havsvikar, utplacering av risvasar och andra åtgärder. De föreslagna åtgärderna gynnar inte bara fisk utan även övrig fauna och flora eftersom syftet är att återställa vattnen till mer ursprungliga förhållanden. Kostnaderna för samtliga åtgärder har inte uppskattats eftersom detta ofta kräver projekteringar. Däremot har schablonmässiga kostnadsuppskattningar gjorts för biotopvårdande åtgärder.

Traditionell fiskevård har bedrivits inom Gotlands län sedan slutet av 1970-talet. I likhet med många andra områden i landet har insatserna då i första hand varit inriktade på att förbättra reproduktionsmöjligheterna för havsöring. Konstruktion av lek- och uppväxtplatser och komplettering och underhåll av befintliga lek- och uppväxtplatser har varit de mest förekommande åtgärderna.

I samband med de reproduktionsproblem som uppmärksammats för gädda och abborre har under senare år intresset väckts för fiskevårdande åtgärder även för dessa arter. Inom havsöringsfiskevården har tidigare framförallt gäddan setts som en ogräsfisk som i många fall avsiktligt har eliminerats där den påträffats. Numera sker naturligtvis inga sådana åtgärder. En nedgång i sikbeståndet har också noterats varför åtgärder för den kustlekande siken har diskuterats.

Kompensationsutsättningar av både gädda, abborre, sik och havsöring har tidigare gjorts men sedan mitten av 1990-talet har inga utsättningar av någon av dessa arter genomförts. Naturlig reproduktion och ett uttag i harmoni med den biologiska produktionen är den policy vi nu arbetar efter.

För de kustlevande bestånden av gädda, abborre och sik är orsakssambanden kring beståndsnedgångarna inte fullständigt klarlagda. Eftersom liknande reproduktionsproblem uppmärksammats i många andra områden har detta varit av stort nationellt intresse och varit föremål för olika studier, bl.a. annat via Fiskeriverkets kustlaboratorium. Den viktigaste orsaken till den dramatiska nedgången i många av våra kustbestånd anses där vara födobrist på yngelstadiet uppkommen genom storskaliga förändringar i Östersjöns näringsväv där de stora bestånden av sill och framför allt skarpsill nu utgör en viktig strukturerande faktor.

I de gotländska kustområdena har en ljusning för gädd- och abborrbestånden kunnat skönjas under senare år. Som en direkt följd av de problem som uppmärksammades i slutet av 90-talet genomfördes ett fångstförbud för gädda och abborre inom hela kustvattenområdet i Gotlands län, under lektid (1 april-31 maj). Under 2006 tog Fiskeriverket beslut att förlänga fredningstiden till att omfatta även mars månad (efter förslag från Sportfiskarna Gotland och samförvaltningsinitiativet Gotland). Dessa åtgärder anses vara betydelsefulla för den förbättring som konstaterats under senare tid.

Inom de olika fiskevårdsprojekt som genomförts inom länet under senare år har olika inventeringar av aktuella och potentiella lekområden för gädda genomförts. Även otolitanalyser för att klarlägga gäddornas ursprungsmiljö har utförts. Inom dessa projekt har bl.a. konstateras att gäddan i vissa begränsade områden har varit relativt talrik, även under perioder då den i andra områden i stort sett har varit försvunnen. I vissa vikar och små laguner har fortsatt gott om gädda funnits under olika tider på året. En insats som därför aktualiserats har varit att identifiera liknande miljöer och försöka genomföra återställningsarbeten i den mån det är möjligt. Ett sådant projekt genomfördes under 2006, där en lagun där förbindelsen med havet försvunnit, åter öppnades för att möjliggöra lek av kustgädda. För den framtida fysiska fiskevården inom Gotlands kustvattenområde anser vi att liknande projekt bör prioriteras. Problembilden för de kustlevande bestånden är emellertid fortfarande komplex och praktiska åtgärder därför vanskliga att föreslå. Stor ansträngning bör av den anledningen även läggas på ökad kunskap kring de faktorer som styr rekrytering av de limniska arterna i Östersjöns kustområden. Insamling av fångstuppgifter från både sport- och husbehovsfisket bör eftersträvas och eventuella regleringar i fisket diskuteras.

Den gotländska havsöringsfiskevården har varit framgångsrik och åtgärder har under lång tid genomförts i en stor mängd vattendrag runt hela Gotland. Även regleringar i rätten till fiske har genomförts i fiskevårdande syfte. Antalet fredningsområden har utökats från 10 st. i början av 1990-talet till 23 st. idag, omfattande drygt 30 vattendrag, där den senaste kompletteringen skedde 2005. I dessa mynningsområden och tillhörande vattendrag är allt fiske förbjudet under perioden 1 oktober till 31 december.

Alla de ansträngningar som genomförts för den gotländska havsöringen har bidragit till att bibehålla ett stort antal havsöringspopulationer. Man ska dock komma ihåg att de gotländska vattendragen är mycket begränsade till sin storlek och att produktionen därför i förhållande till många vattendrag på fastlandet av naturliga skäl är betydligt lägre. De gotländska vattendragen är dessutom kraftigt påverkade genom dikning och kanalisering och de områden som är möjliga för havsöringsreproduktion är därför i allmänhet förhållandevis korta. Naturliga vandringshinder finns dessutom i en del vattendrag, framförallt längs den nordvästra kusten, där den branta klinten sätter gränsen för havsöringens vandring.

Ett återkommande problem i de gotländska vattendragen, inte bara för öringen utan för allt biologiskt liv, är den totala uttorkning som regelbundet förekommer. De senaste åren har torkan slagit hårt mot öringbestånden och antalet individer som dukat under är därför betydande. Orsaken till den omfattande uttorkningen är låga nederbördsmängder under den varma perioden och att markerna förlorat sin vattenmagasinerande förmåga genom att 80-90% av alla våtmarker är utdikade och vattendragen uträtade. Följden blir att vattnet, när det kommer, snabbt transporteras genom vattendragen till havet.

Genom den forskning som bedrivits kring den gotländska havsöringens ekologi har ny kunskap om öringens livscykel kompletterat gammal visdom. Det har visat sig att en stor del av den vuxna öring som återkommer för lek, till skillnad från gängse uppfattningar, vandrar ut till havet redan som mycket liten, s k yngelutvandring. Yngelutvandring är ett begrepp som ofta återkommer inom den gotländska havsöringsfiskevården. Överlevnaden hos de yngel som vandrar ut i havet verkar vara god och högre ju närmare havet lekplatserna är belägna.

Trots att uttorkning regelbundet förekommer i många vattendrag behöver alltså inte traditionell havsöringsfiskevård, konstruktion och underhåll av lekplatser, vara bortkastade åtgärder eftersom många yngel beger sig ut till havet innan torkan kommer. På lång sikt är naturligtvis förhoppningen att många vattendrag ska kunna återställas till ett mer ursprungligt tillstånd men kortsiktiga åtgärder som bör prioriteras är absolut åtgärder för att förbättra lek- och uppväxtplatser i nära anslutning till havet. Många av vattendragen är så kraftigt modifierade att det inte är realistiskt att tro att de ska kunna återställas. Man har inte bara grävt utan på många ställen dessutom sprängt djupa kanaler i berggrunden vilket aldrig går att återställa.

Den framtida fiskevården i de gotländska vattendragen bör på lång sikt fokusera på vattentillgången och på återskapande av våtmarker eller andra typer av vattenmagasin. Vattendomar och rutiner vid dikesrensningar måste också inventeras med målsättningen att förbättra vattenregimen för livet i vattendragen. Arbetet med att skapa skyddszoner med skuggande träd längs vattendragen bör också prioriteras. På kortare sikt måste förutsättningar för den kontinuerliga fiskevården finnas. Här handlar det om att underhålla och komplettera lek- och uppväxtplatser och med tanke på betydelsen av yngelutvandring hos havsöring ytterligare satsa på lekområden nära havet.

Traditionellt har fiskevårdsmedel fördelats till ett antal olika aktörer runt om på Gotland efter inkomna ansökningar. I ett led att försöka samordna den gotländska fiskevården har under den senaste sexårsperioden dessa medel administrerats via projekt med Gotlands Sportfiskeklubb som huvudman, nu senast projektet Fiskeland Gotland. Härigenom har ytterligare medel erhållits från EU mål 2 öarna. Detta har inneburit en starkare samverkan mellan olika aktörer samtidigt som ytterligare finansiering har kunnat skjutas till. Samverkan har framförallt skett med Fårösunds Sportfiskeklubb, Östra Gotland Fiskevård Vilt och Fritid samt Klinte Båtklubb. Projekt är som bekant tidsbegränsade och innebär ingen långsiktig lösning på en betydelsefull verksamhet.
De aktuella projekten har drivits genom en liten ideell organisation där projektverksamheten varit beroende av enstaka initiativtagare. För den närmaste framtiden finns i dagsläget inga initiativ till liknande projekt varför fiskevården riskerar att hamna mellan stolarna. Ett ytterligare steg mot en mer långsiktig lösning är därför att länsstyrelsen tar ett större ansvar för driften av liknande projekt. En förhoppning är att den europeiska fiskefonden 2007-2013 kan innebära möjligheter till medfinansiering av projekt som kombinerar kommande fiskevårdsinsatser med en utveckling av nya alternativa fiskenäringar, som fisketurism. Länsstyrelsen bör här vara drivande till sådana initiativ.

Behovet av fiskevårdsmedel är idag betydligt större än tillgången på medel. En allmän fiskevårdsavgift skulle därför avsevärt förbättra möjligheterna till återställning av våra vatten, i linje med de åtaganden som finns inom ramen för vattenförvaltningen och miljömålen.

Kontakt