Återinventering av gotländska ängen 2010

Om publikationen

Löpnummer: 2010:18

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1653-7041

Publiceringsår: 2010

Sidantal: 32

Publikationstyp: Rapport

Gotlands ängen är en kulturprodukt, där gångna generationers ofta slitsamma skötsel, gav vinterfoder till gårdens djur. En uppskattning av arealen änge under järnåldern visar på cirka 20 000 hektar (Martinsson 1999). Arealen ökade stegvis fram till 1700-talet då cirka
40 000 hektar brukades som änge, motsvarande 10 % av Gotlands landyta. Vid denna tidpunkt omfattade öns åkermark hälften av detta eller cirka 20 000 hektar. De rikare markerna på Gotlands slätter dominerades alltså vid denna tid av ängen. Linné (1745) beskriver från sin resa på Gotland år 1741 området mellan Romakloster och Visby på följande sätt: ”På bägge sidor av vägen såg man vackra ängar och sköna ekelundar.”

Bruket av ängen avklingade efterhand under de senaste århundradena, då odlad vall ökade, främst på de nu utdikade myrarna. Då hade brukningsformen med ängen förekommit på ön i cirka 2000 år. Ännu omkring år 1900 uppskattades arealen änge till 32 000 hektar. Den minskade sedan snabbt för att omkring 1930 vara knappt 4 000 hektar. När den gotländska Ängeskommittén bildades år 1944 återstod endast 750 hektar. De f.d. ängena omfördes successivt till åker eller växte igen med skog. Eftersom de kvarvarande ängena nu ligger utspridda i det gotländska landskapet, har spridningsbarriärerna för ängets växter blivit mycket höga p.g.a. det ökade avståndet mellan de resterande slåtterytorna. År 2001 redovisas 202 ängen med en sammanlagd areal av 354 hektar (Croneborg 2001). Under senare år medförde ett fördelaktigt bidragssystem att arealen ytterligare ökade något till
omkring 360 hektar år 2005. Dock har arealen återigen minskat till 337 hektar 2010,
fördelat på 201 ängen.

De olika hävdmomenten i änget gynnade en speciell flora och fauna anpassad till slåtter
och lövtäkt. Ängena kan därför ses som en försvinnande nationell tillgång då de hyser en
hög biologisk mångfald med flera sällsynta och hotade växter och svampar. Internationellt har naturtypen uppmärksammats genom att den i EU:s Art- och Habitatdirektiv är medtagen som den prioriterade naturtypen Lövängar (6530). Femton gotländska ängen har därför avsatts inom nätverket Natura 2000 för att säkerställa denna biotops överlevnad även framöver.

Kontakt