Återinventering 2006 av häckande fåglar på gotländska strandängar

Om publikationen

Löpnummer: 2007:17

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1653-7041

Publiceringsår: 2007

Sidantal: 172

Publikationstyp: Rapport

För tredje gången genomfördes inventering av häckande fåglar på de gotländska strand-ängarna. Samtidigt bedömdes hävden enligt en fyrgradig skala. Samtliga ytor inventerades av samma två personer som vid tidigare tillfällen. Utav de utvalda arterna (änder, vadare, trutar, måsar, tärnor och gulärla) häckade totalt knappt 6500 par, vilket innebär en minskning med ca 1500 par jämfört med 1996 och 2001. Denna ca 20%-iga minskning är i sig oroande, men än mer alarmerande är de kraftiga minskningar som skett för några redan ovanliga arter.

Mest kritiskt är det för vadarna brushane, sydlig kärrsnäppa och rödspov. Med den minskningstakt som rått de senaste fem åren kommer dessa arter inte finnas kvar som häckfåglar på Gotland om fem till tio år! Skälet till minskningen är inte alldeles uppenbar utifrån dessa inventeringar. Hävden har inte förändrats de senaste fem åren om man jämför alla inventerade områden. Däremot har vissa områden blivit alltmer välhävdade och där har också, i en del fall, fågeltätheten avtagit. Det finns dock inga tydliga samband mellan hävd och fågeltäthet.

Faktum är dock att för de mest utsatta vadarna torde måttligt hävdade ytor, där tuvor av fjolårsgräs tillåts finnas kvar, vara klart mest lämpade. Alltför hårt betade ytor, vare sig det är bete av nöt eller gås, gynnar endast vissa arter. Predation och inavel kan vara andra anledningar till de minskade antalen vadarfåglar. Bland de arter som glädjande nog upp-visar positiv utveckling märks främst snatterand, grågås och vitkindad gås.

Kontakt