Almpopulationens framtid på Gotland

Om publikationen

Löpnummer: 2020:14

Diarienummer:

ISBN/ISSN-nr: 1653-7041

Publiceringsår: 2020

Sidantal: 26

Publikationstyp: Rapport

Almen utgör ett karaktärsträd på Gotland. Den är tillsammans med andra ädla lövträd som ask och ek, ett viktigt träd i lövängarna som är ett mycket artrikt ekosystem. Lövängarna är en produkt av ett traditionellt jordbruk med anor från medeltid och förmodligen ännu längre tillbaka och har även ett högt kulturellt värde. Till almen finns också en stor artrikedom och biologisk mångfald kopplad. År 2005 upptäcktes almsjuka på Gotland, en sjukdom som kan ödelägga hela populationen av biologiskt värdefulla almträd och den artrikedom som är knuten till träden. Almsjukan, orsakad av en svamp som sprids med hjälp av almsplintborrar, har sedan första världskriget grasserat i de flesta almskogarna i Europa så att typiskt mer än 95 % av de gamla almarna har dött. Det förtjänar att påpekas att Gotlands almpopulation är unik i ett europeiskt perspektiv som den största relativt oangripna almpopulationen idag.

Ett saneringsprogram har pågått sedan 2006 där sjuka almar fälls och destrueras så att almsplintborren inte ska kunna föröka sig okontrollerat och sprida almsjukesvampen till friska träd. Fram till år 2019 har ca 63 000 träd sanerats av en tidigare uppskattad almpopulationen om ca 1 miljon träd. Syftet, att få behålla den värdefulla populationen av alm om än i reducerad storlek, har hittills upprätthållits. Modellsimuleringar visar att programmet har varit mycket framgångsrikt när det gäller att minska smittspridningen och att det finns indikationer på att de insatser och erfarenheter som gjorts fram till nu även skapar förutsättningar för ett kostnadseffektivare arbete i fortsättningen. Men programmet kräver en stor arbetsinsats och den långsiktiga nyttan har ifrågasatts. Frågorna kan delas upp i olika nivåer. Är verkligen almpopulationen så stor som det tidigare antagits? Om den är mindre, är inte dagens saneringsåtgärd så hård så att de biologiska värdena knutna till populationen försvinner ändå på längre sikt? Är det då motiverat att satsa resurser på att hålla kvar träden en tid? Om populationen är livskraftig med sanering, har man kvar träd som har de kvaliteter som befrämjar artrikedom och biologisk mångfald? Kan en sanering ge tid till inväxning från mindre träd så att biologiskt värdefulla träd ”fylls på”?

Syftet med den här rapporten är att belysa olika framtidsscenarier för hur almpopulationen utvecklas vid olika saneringsintensiteter.

En rapport från riksskogstaxeringen med fältarbete under 2020 visade att det finns ca 2,24 miljoner almar på Gotland idag. Det finns alltså mer alm än man tidigare trott. De flesta (1,94 miljoner) är under 10 cm i diameter (höjd över 1,3 m) och angrips bara i begränsad omfattning av almsjuka. Klena träd har generellt också lägre kultur- och miljövärden och analysen har därför riktats mot att belysa förändringar i populationen av äldre och grövre träd.

Beräkningarna i denna rapport visar att om man upphör med bekämpningen kommer almar med en diameter över 10 cm att vara angripna och döda inom 15 år. Visserligen kommer det att finnas en inväxt från klenare dimensioner, men den kommer mycket snabbt också att bli angripen. Resultatet är en almpopulation med klena träd som inte fungerar som habitat för en stor del av den biologiska mångfalden. Liknande resultat erhålls om man tappar i effektivitet i bekämpningsarbetet så att almsjukan får en ökad spridning. Det triggar ett behov av ökade saneringsåtgärder på längre sikt. Skulle behovet vara dubbelt så stort som dagens kommer man enligt beräkningarna inte att behålla en livskraftig population av alm grövre än 10 cm på Gotland till år 2100. Vilket även innebär förlust av biologisk mångfald och kulturella värden.

Om bekämpningen fortsätter på dagens nivå kommer man långsiktigt till år 2100 att kunna ha en almpopulation med äldre och grövre träd som är i storleksordningen hälften så stor som dagens. Då kommer också en del av dagens population av gamla och värdefulla träd att finnas kvar.

Det är troligt, utgående från den tendens som funnits de senaste fem åren, att en effektiv sanering kommer att minska almsjukespridningen långsiktigt så att ett mindre behov av sanering finns i framtiden. Denna tendens kan förstärkas genom en effektivisering av övervakning och inventering av nya angrepp. I scenariot med ett framtida halverat behov av sanering jämfört med dagens nivå skulle almpopulationen kunna behållas på minst tre fjärdedelar av dagens storlek. Då kommer också en större del av träd med höga värden för biologisk mångfald att överleva till år 2100.

Beräkningar gjordes också för ett längre tidsperspektiv på 200 år. Då ger både bekämpning på dagens nivå och en effektiviserad bekämpning med mindre sjukdomsspridning och hälften så många sanerade träd en livskraftig population. I beräkningsalternativet med en effektivare bekämpning och något högre inväxning från klenare träd är populationsstorleken fortfarande 90 % av dagens.

Sammanfattningsvis kan man säga att om man tappar avsevärt i bekämpningseffektivitet eller helt slutar med bekämpningen kommer man mycket snabbt förlora de grövre, äldre och mest biologiskt och kulturellt värdefulla almträden på Gotland. Med dagens effektivitet av bekämpning kan man långsiktigt behålla en population av grövre och äldre almträd. En effektivare bekämpning kommer långsiktigt att bli billigare eftersom färre träd då behöver saneras och den skulle också ge en större population av almträd på Gotland.

Även ett kortsiktigt uppehåll med bekämpningen kommer att ge en omfattande och svårreparerad massdöd hos almen inom en femårsperiod. Den samhällsekonomiska kostnaden för att hantera denna kvartsmiljon träd med diametrar över 10 cm som dör initialt vid en avbruten bekämpning bör också tas med i beräkningen.

Kontakt