Hotade arter

Vissa djur och växter är så hotade att det inte räcker att skydda dem i naturreservat eller genom fridlysning. För dessa arter finns speciella åtgärdsprogram.

Ungefär fem procent av Sveriges djur och växter är hotade. Det innebär att över 2000 arter riskerar att försvinna. För flera arter räcker det inte med att de blir fridlysta eller skyddas i ett naturreservat för att de ska kunna leva vidare. De hotade arterna behöver speciella åtgärder för att överleva. Därför har Länsstyrelsen olika program med åtgärder för att hjälpa de hotade arterna. Åtgärdsprogrammen tas fram nationellt av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.

Vårt arbete med åtgärdsprogram

Länsstyrelserna arbetar med ungefär 200 åtgärdsprogram för cirka 340 arter och sju naturtyper. Dessa arter behöver speciella åtgärder som till exempel slåtter eller naturvårdsbränning. Åtgärderna behöver göras på den plats i landskapet där arten eller miljön finns, inte bara inom naturreservat. I varje åtgärdsprogram beskriver vi den hotbild som finns mot arterna och de åtgärder som ska göras för att förbättra för arternas livsmiljöer.

Länsstyrelsen genomför åtgärderna tillsammans med markägare och verksamhetsutövare. Vi samarbetar även med frivilliga organisationer, Trafikverket, Skogsstyrelsen och olika skogsbolag. Utan dessa samarbetspartners och deras ekonomiska bidrag skulle vi aldrig kunna genomföra alla nödvändiga åtgärder. Åtgärderna och samarbetet är alltid frivilligt.

Åtgärdsprogram som berör Gotland

Gotlands är känd för sin vackra natur - här finns bland annat ängen, alvar, betesmarker, barrskogar och våtmarker. Länet berörs av ett 50-tal åtgärdsprogram med ett 100-tal arter, samt tre åtgärdsprogram för naturtyper. Flera av arterna har sin huvudsakliga, eller rent av enda förekomst på Gotland.

Stortapetserarbi på väddklint

Stortapetserarbi på väddklint. Foto: David Lundgren

Läs mer nedan om vilka naturtyper det finns på Gotland, och vilka åtgärdsprogram som ingår.

Alvarmark är en ovanlig naturtyp i Sverige som främst finns på Öland och Gotland, kännetecknande är en kalkbergrund med inget eller tunnt jordlager.

Alvarmarken på Gotland är spridd över ön från Sundre till Fårö, de största sammanhängande områdena finns i norr och nordväst. Naturtypen på Gotland varierar i karaktär, allt från trädfria grusalvar och hällar med enbuskar, till alvarmarker som är glest bevuxna med tall.

Kartshällmark

Alvar av typen karsthällmark. Foto: David Lundgren

En mängd djur- och växtarter har sin hemvist i denna speciella miljö. Stora delar av Gotlands alvar var betade förr i tiden, en tradition som minskat. Detta gör att alvarmarkerna växer igen med träd och buskar, vilket på sikt missgynnar många naturvärden.

Arter med åtgärdsprogram som berör alvarmark på Gotland är:

Gulfläckig igelkottspinnare är en vacker nattfjäril som är få förunnat att få se. Lättast är faktiskt att i mars-april leta efter den håriga larven som under varm väderlek kryper på alvar och andra varma, magra marker.

Arten har minskat drastiskt under de senaste 150 åren i Sverige, och finns nu främst kvar på Gotland, Öland och i södra Halland. Orsaken är att dess livsmiljöer har växt igen på grund av upphört bete, exploatering och kvävenedfall.

Då denna fjäril är diskret av sig, vet vi inte riktigt hur spridd den är på Gotland.

Gulfläckig igelkottspinnare, Gotland

Gulfläckig igelkottspinnare. Foto: David Lundgren

Åtgärder i länet

För att gynna den gulfläckiga igelkottspinnaren behöver man först få en uppfattning över utbredningen på Gotland, och hur de olika områdena ser ut. Därför har arten inventerats under ett antal år, där både förkomst av larver och områdets utseende gällande igenväxning etc. har noterats.

Röjningar av träd och buskar för att återskapa de solvarma bryn och gläntor som fjärilen gynas av är planerade för 2019.

Gulfläckig igelkottspinnare,

Gulfläckig igelkottspinnare. Foto: David Lundgren

Larven känns igen på:

  • Lång behåring, med längre tofsar bak!
  • Håren är svarta, med inslag av rödbruna hår på främre delen av kroppen och på sidorna

Tipsa gärna oss om du sett en larv eller fjäril av denna art!

Läs mer:

Åtgärdsprogram för gulfläckig igelkottspinnarelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Inventeringsrapport gulfläckig igelkottspinnare PDF

Artdatabanken om gulfläckig igelkottspinnarelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Svartfläckig blåvinge

Svartfläckiga blåvingar. Foto: David Lundgren

 

Svartfläckig blåvinge är en dagfjäril som har minskat kraftigt i Sverige, men som fortfarande är förhållandevis spridd på Gotland. Här trivs den bland annat i solvarma alvarmarker. Man kan också finna den i sandiga och magra betesmarker och glesa hällmarksogar där värdväxten backtimjan finns.

Fjärilen har ett komplicerat förhållande med rödmyror, som bär fjärilslarverna till sitt bo, här kan den växa upp skyddad och kalasa på myrlarver. Igenväxning av fjärilens livsmiljöer är ett hot, likaså allt för hårt betade marker samt intesivt skogsbruk.

Läs mer:

Åtgärdsprogram för svartfläckig blåvingelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

FaktabladPDF

Inventering av svartfläckig blåvinge (Maculinea arion) på Gotland 2006PDF

Inventering av svartfläckig blåvinge (Maculinea arion) på Gotland 2007-2008PDF

 

 

Nipsippa och Gotlandssippa är två sällsynta växter varav nipsippa även finns i Ångermanland. Gotlandssippa är en underart till backsippa, den finns endast på Gotland. Arterna trivs på hällmarker med tunt jordtäcke, ofta i gles tallskog.

Störtsta hotet mot arternas fortlevnad är igenväxning och exploatering.

 

Nipsippa

Nipsippa. Foto: David Lundgren

Öländsk tegellav trivs på vittrade kalkstensblock- och avsatser på alvarmark. Namnet till trots finns den främst på Gotland.

Öländsk tegellav vill ha det varmt och ljust. Det största hotet är därför igenväxning.

Öländsk tegellav på kalksten

Öländsk tegellav på ett vittrat kalkstensblock. Foto: David Lundgren

Krissla och luddkrissla hyser en mängd insekter som lever av växtens blad och blommor. Krisslan trivs i magra marker med glest växttäcke, såsom alvarmark. I åtgärdsprogrammet för hotade insekter på krisslor ingår flera fjärilar och skalbaggar

Luddkrissla

Luddkrissla på Gotländsk strandäng. Foto: David Lundgren

Svartvit säckmal är en liten nattfjäril som i dagsläget bara är känd från Gotland i Sverige. I Norden är arten känd från södra Norge och södra halvan av Finland. Den förekommer även i Baltikum, Mellan- och Sydeuropa. 

Fjärilen flyger i slutet av maj och juni. Larverna lever på backglim och tjärblomster på torr sandmark och alvarmark. Det är viktigt för arten att inte markerna betas för hårt så att värdväxterna försvinner, samtidigt måste fjärilens livsmiljöer hållas öppna så dom inte växer igen.

Den svartvita säckmalern ingår i åtgärdsprogrammet för småfjärilar på slåtteräng.

Läs mer:

FaktabladPDF

Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteränglänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Sällsynta fjärilsarter på nordöstra GotlandPDF

Läs mer om svartvit säckmal på artdatabankens hemsida.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

 

Blodtoppblomvecklaren är en liten nattfjäril som i Sverige endast är känd från Gotland. Arten finns för övrigt i Mellaneuropa samt i sydvästra Norge. I den svenska rödlistan 2015 är den klassad som sårbar.

Fjärilen finns i vitt skilda miljöer såsom kalkkärr, alvarvätar och ängen, men även längs vägkanter och kanaler. Den är starkt knuten till värdväxten blodtopp.

 

Arten hotas av igenväxning, tidig slåtter av värdväxten samt eploateingar i form av t. ex. kalkbrytning.

De gotländska barrskogarna domineras av tall. Här finns en mängd olika fåglar, svampar, växter, lavar och insekter som trivs i de varma klimatet, den luckiga strukturen och tillgången till död ved och grova träd. Förr i tiden gick det betesdjur i många av de gotländska skogarna.

Tallskog på Gotska Sandön

Tallskog med död ved på Gotska Sandön. Foto: David Lundgren

Följande åtgärdsprogram berör den gotländska barrskogen:

Ett stort antal insekter gynnas av, eller är beroende av skogsbränder. Många av de arter som finns innan en brand försvinner till följd av branden eller av att det blir varmare och öppnare efter en brand.

Till följd av en effektiv brandbekämpning det senaste århundradet i kombination med snabb avverkning av bränd skog, har många av dessa arter minskat dramatiskt och i vissa fall troligen försvunnit från landet.

Länsstyrelsen har tagit fram en folder om hur man enkelt kan gynna hotade brandinsekter.

Informationsfolder om brandinsekter på GotlandPDF

Åtgärdsprogrammet som är skrivet för brandinsekter omfattar tio rödlistade arter, varav två finns på Gotland:

Läs mer:

Åtgärdsprogram för hotade brandinsekter i boreal skoglänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Faktablad om brandinsekterPDF

Brandsvampbaggen på GotlandPDF

I Sverige är dårgräsfjärilen känd från drygt 100 lokaler på mellersta Gotland och i Östergötland. Många av lokalerna är små och arten bedöms ha minskat med ca 20-50 % i hela Europa. Dårgräsfjärilen är klassad som missgynnad enligt rödlistan. På Gotland förekommer den i gles tallskog, ofta längs grusvägar, medan den i Östergötland finns i ekhagar.

Fjälltaggsvampar tillhör släktet Sárcodon, det är stora och köttiga mykorrhizasvampar. I Sverige förekommer minst 13 arter, där majoriteten är rödlistade.

Många fjälltaggsvampar är hotade i hela Europa, och för flera arter hyser Sverige av en stor del av den europeiska populationen, och har därmed ett särskilt bevarandeansvar. Det främsta hotet utgörs av igenväxning och skogsavverkning 

Lilaköttig taggsvamp

Lilaköttig taggsvamp ingår i åtgärdsprogrammet. Foto: David Lundgren

Äldre tallskogar på kalkberggrund är en ovanlig syn i Sverige, det är främst på Gotland och i Jämtland denna naturtyp finns.

Kalktallskogar är kända för sin artrikedom och särpräglade flora, här finns bland annat olika orkidéer. Även många rödlistade svampar, snäckor och insekter finns i detta skogsekosystem.

Röd skogslilja

Röd skogslilja, en exklusiv art i kalktallskogen.

Död tall i olika stadier är väldigt viktigt för många rödlistade skalbaggar. Flertalet är även gynnade av skogsbrand.

Följande arter ingår i åtgärdsprogrammet för skalbaggar på nyligen död tallved:

Ingår i programmet men finns ej på Gotland:

Text

Betesmarker hyser en rik biologisk mångfald, allt från hävdgynnade växter till dyngbaggar och vildbin. Magra naturbetesmarker och betade alvar är en naturtyp som blir allt ovanligare, då det är mer ekonomiskt gynnsamt att ha betesdjuren på gödslade vallar.

Igenväxning av dessa magra marker sker långsamt, men missgynnar på sikt naturvärdena. Artgrupper som dyngbaggar är dessutom beroende av att det kontinuerligt finns betande djur i landskapet.

 

Betesmark Fårö Stora Gåsemora

Landskapsvårdare på Fårö. Foto: David Lundgren

Följande åtgärdsprogram berör betesmarker:

Dyngbaggar är ett samlingsnamn för skalbaggar ur familjen bladhorningar som lever i dynga. Många dyngbaggar har de senaste decenierna försvunnit från landet, i takt med att arealen lämplig betesmark minskat, då gårdar läggs ner.

För att vända på den negativa utvecklingen i  odlingslandskapet har Naturvårdsverket tagit fram ett åtgärdsprogram för dynglevande skalbaggar.

I programmet ingår sex stycken dyngbaggar, och en kortvinge (en annan sorts skalbagge som till skillnad från dyngbaggarna är ett rovdjur). På Gotland finns främst oxhorndyvel, en dyngbagge som trivs i varma, magra naturbetsmarker. Den finns bara på Gotland i hela norra Europa. Arten var försvunnen från mitten av 1900-talet, tills den återfanns på Sudret 2006

Oxhorndyvel

Oxhorndyvel, Onthophagus illyricus. Foto: David Lundgren

Åtgärder i länet

Många dyngbaggar missgynnas när betesdjuren går på gödslade vallar istället för alvarmarker och naturbeten. Igenväxta betesmarker röjs och stängslas på Gotland för att gynna rödlistade dyngbaggar. Flertalet inventeringar för att undersöka dyngbaggefaunan har skett på Gotland.

Restaurerad betesmark på Gotland, Sundre socken.

Restaurering av betesmark på Gotland, till höger fortfarande igenväxt.

Läs mer:

FaktabladPDF

Åtgärdsprogram för dynglevande skalbaggarlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Inventering av dyngbaggar på Gotland 2006PDF

Länk till artdatabanken sidor om de ingående arterna nedan:

Oxhorndyvellänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Ribbdyngbaggelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Humlekortvingelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Köldyngbaggelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (ej på Gotland)

Fyrfläckig dyngbaggelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (ej på Gotland)

Månhornsbaggelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (ej på Gotland)

 

Betesdjurens tramp och mular håller vegetation kort och tillåter inte buskar och sly att breda ut sig. Detta gynnar en mängd organismer, bland annat marklevande svampar.

Tre svampar ingår i detta åtgärdsprogram, det är svamparter som förekommer i mager ogödslad och oplöjd grässval i öppna naturbetesmarker och slåtterängar. Igenväxning och ändrad hävd är de viktigaste orsakerna till tillbakagång.

Dom kallas med ett samlingsnamn ängssvampar - men vissa arter förekommer även i ädellövskogsmiljöer.

Gotland är omgivet av hav, och möter detta element på ett flertal sätt - allt från branta klintkuster med tvära pallkanter, grunda havsvikar med gräsängar, sandstränder, flacka strandängar och steniga strandvallar.

Varvsbukten Gotska Sandön

Varvsbukten, Gotska Sandön. Foto: David Lundgren

Under ytan döljer sig en mångfald som är okänd för många, i ett Östersjön som står inför besvärliga utmaningar i form av bland annat övergödning, algblomning och utsläpp från industier, jordbruk och fartygstrafik.

Ansvarig instans för åtgärdsprogrammen som berör akvatiska akvatiska miljöer är Hav- och vattenmyndigheten.

På deras hemsida finns mer information.

Hav- och vattenmyndigheten, åtgärdsprogram.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Följande marina åtgärdsprogram berör Gotland:

Ålgräs är det dominerande sjögräset i Sverige och utgör basen för mycket artrika biotoper. Ålgräs utgör både skafferi och barnkammare för fiskar.

Ålgräsängar finns på mjukbottnar runt Gotland, bland annat i Slite Skärgård.

Läs mer:

Åtgärdsprogram för ålgräsängarlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Film om Slite Skärgårdlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Flodnejonögon tillhör djurgruppen rundmunnar, en slags primitiva fiskar som anses vara bland de lägst utvecklade av ryggradsdjuren. De skiljer sig från de egentliga fiskarna bland annat genom att sakna riktigt skelett och käkar.

I Sverige finns tre arter av nejonögon. Havsnejonöga, bäcknejonöga och flodnejonöga. På Gotland finns så vitt man vet bara flodnejonöga där den förekommer i flera bäckar och åar, bland annat Gothemsån.

Arten tillbringar sina första år i sötvatten och simmar sedan ut i havet. Vuxna nejonögon lever av smådjur och som parasit på fiskar till havs.

När de blivit könsmogna simmar de åter upp i något lämpigt vattendrag för att leka. Detta sker på Gotland vanligen i maj. Larverna, som kallas för linål, saknar ögon och är så olika föräldrarna att man tidigare trodde att de utgjorde en egen art! 

Eftersom flodnejonöga lever i skilda miljöer under olika stadier av sitt liv är de särskilt känsliga för miljöförändringar.

 

Sandmiljöer är artrika områden, inte minst bland insekter och spindlar. Det rör sig om allt från vackra sanddyner och stränder till konstgjorda miljöer såsom vägkanter, kraftledningsgator och sandtäkter.

Dynmiljöer har minskat på grund av exploatering, invasiva arter (vresros) samt igenväxning till följd av kvävenedfall, upphörd beteshävd- och släketäkt.

Restaurering sanddyn Fårö

Restaurering av igenväxt sanddyn på Fårö.

Sandtäkt

Sandtäkter med sydvända slänter är värdefulla miljöer.

Sand- och grustäkter är värdefulla miljöer, som på senare år uppmärksammats allt mer inom naturvårdsarbetet. På Gotland är sandtäkter en av de viktigaste områden för flera rödlistade steklar. Vid efterbehandling men även i täktens aktiva fas finns det mycket man kan göra för att gynna dessa värden.

Faktablad om naturvärden i gotländska sandtäkter.PDF

Följande åtgärdsprogram berör sandmiljöer:

Stortapetserabiet fanns tidigare spritt över stora delar av södra Sverige, men har under 1900-talet minskat dramatiskt och finns idag huvudsakligen i Skåne och på Öland och Gotland. Glädjande nog har fynd även gjorts i Småland, Uppland och Östergötland på senare år. 

Thomsonkägelbiet är ett bi som lever som parasit på stortapetserarbi. Denna art är troligen endemisk för Gotland, det vill säga den finns bara här i hela världen. Även denna art ingår i åtgärdsprogrammet.

Stortapetserarbi

Hona stortapetserarbi gräver sin bohåla. Foto: David Lundgren

Åtgärder i länet

För att gynna dessa sandlevande bin sker åtgärder i vitt skilda biotoper, allt från sand- och grus täkter till dynmiljöer. Åtgärderna består främst i att få fram solbelysta ytor med blottad sand, och gynna nekttarrika växter, såsom väddklint.

Läs mer:

FaktabladPDF

Åtgärdsprogram för stortapetserarbi, storkägelbi och thomsonkägelbilänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Artdatabanken om stortapetserarbilänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Artdatabanken om thomsonkägelbilänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Artdatabenken om storkägelbilänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (ej på Gotland)

Svartpälsbiet är ett stort humlelikt bi, som trivs i torra och varma, blomrika marker. Man hittar den på sandiga-grusiga och exponerade platser i åker- och ängslandskap och ruderatmiljöer. Ofta hittar man arten t.ex. i körvägar, skjutbanor, motorbanor eller blomrika, ohävdade slänter och sluttningar i stadsmiljö. Svartpälsbiet kan ses flyga maj-juli. 

Den främsta anledningen till att svartpälsbiet har minskat i Sverige är att jord- och skogsbruket har blivit mer intensivt, och biets boplatser i tidigare blomrika kanter och marginalmarker har vuxit igen.

Hane svartpälsbi på pärlhyacint

Hane svartpälsbi på pärlhyacint. Foto: David Lundgren

Åtgärdsprogrammet heter vildbin på ängsmark, men arterna som finns på Gotland återfinns främst i sandiga- och grusiga miljöer. Dock är tillgången på blommande örter väldigt viktigt, speciellt blåklockor och vädd.

Tio arter ingår i programmet varav tre stycken finns på Gotland, storblomsterbi, gotländskt guldsandbi och fibblegökbi.

Stormblomsterbi är rödlistad som akut hotad (CR) och de två övriga starkt hotade (EN). Gotland hyser Sveriges enda population av storblomsterbi och gotländskt guldsandbi, fibblegökbiet återinns även på Öland.

 

Sandåtgärder Gotland

Område där sandåtgärder för vildbin utförst på Gotlands östkust.

Kustnära sanddyner är en naturtyp som förändrats mycket de senaste 100 åren, främst i form av igenväxing av tall och vresros, men även exploatering och en förändrad markanvändning. Naturtypen är ovanlig i Sverige och återfinns främst i Skåne, Halland och på Gotland.

Flertalet värmeälskande sandlevande insekter finner sin hemvist här, och har missgynnats av det senaste seklets utveckling.

Gräshoppsstekel

Gräshopsstekel ingår i åtgärdspogrammet, i Sverige finns den bara på Gotland.

Läppstekel i sandmiljö

Läppstekel ingår i åtgärdsporgrammet, på Gotland finns den bara i Gnisvärd och Vamlingbo. Foto: David Lundgren

För att återskapa öppna sanddyner med blottad sand utför Länsstyrelsen restaureringsåtgärder runt om på Gotland.

Är du fastighetsägare eller delägare i en samfällighet på sandstrand eller dynmiljöer och vill att det ska röjas? Kontakta oss!

Invasiv vresros
Restaurerad sanddyn Gotland

Före och efter bekämping av vresros som breder ut sig på de gotländska stränderna.

Martorn växer huvudsakligen på sandstränder utmed kusten, den är rödlistad och fridlyst. Dess livsmiljöer hotas bland annat av den invasiva arten vresros som breder ut sig i strandmiljöer och konkurerar ut inhemsk växtlighet och djurliv.

Läs mer:

Åtgärdsprogram för martornlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Artdatabanken om martornlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Faktablad från Floraväktarnalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Naturvårdsverket om vresroslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

För att få mer ytor att odla på dikade man ut många våtmarker på Gotland i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. En myllrande mångfald av fåglar, fiskar, insekter och växter frodades här.

Fortfarande finns det en del våtmark kvar, med skiftande karaktär från tillfälliga vätar ute på alvarmark till blommande rikkärr, grunda träsk och fuktiga strandängar.

Blå kejsartrollslända Anax imperator

Trollsländor gynnas av våtmarker, på bilden en blå kejsartrollslända Anax imperator. Foto: David Lundgren

Följande åtgärdsprogram berör våtmarker på Gotland:

Gotlandsranunkel är en mycket sällsynt växt som i Norden bara finns på två ställen, båda belägna på Gotlands östkust.

Åtgärder i länet

Gotlandsranunkeln vill ha fuktiga miljöer med gles grässvål, ofta på marker som översvämmas vintertid. För att gynna arter har det skett röjning av träd och buskar, och mossa skrapats bort. Gotlandsranunkeln övervakas varje år för att se hur bestånden utvecklas.

FaktabladPDF

Åtgärdsprogram för gotlandsranunkellänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Artdatabanken på gotlandsranunkellänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Rikkärr är en värdefull naturtyp med hög biologisk mångfald, här trivs en mängd sällsynta växter och ryggradslösa djur. Den kalkrika berggrunden gör att det finns förhållandevis mycket rikkärr på Gotland.

Kärrnycklar

Kärrnycklar, en av många orkidéer som trivs i rikkärr. Foto: David Lundgren

Åtgärder i länet

Antalet rikkärr har minskat i takt med igenväxning och utdikning. Att utföra röjningsarbeten av sly och buskar, lägga igen diken, och återinföra betesdrift är sätt att få mer areal rikkärr.

Läs mer:

FaktabladPDF

Åtgärdsprogram för rikkärrlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Inventering av spindlar i rikkärr på GotlandPDF

Inventering av snäckor i rikkärr på GotlandPDF

Åtgärdsprogrammet för hotade vadare på strandängar innefattar tre arter - rödspov, brushane och svartbent strandpipare. Dom två förstnämnda häckar på Gotland.

Minskade arealer slåtterängar och betade gräsmarker har tillsammans med markdränering inneburit att brushane och rödspov endast finns på ett fåtal lokaler i södra Sverige.

Inventera populationer och anlägga nya våtmarker är exempel på åtgärder som görs för att gynna dessa vadarfåglar.

Rödspov

Rödspov, en av de rödlistade vadarfåglarna som ingår i åtgärdsprogrammet. Foto: David Lundgren

Väddnätfjäril känns bland annat igen på det brokiga rutmönstret och de svarta fläckarna ytterst på bakvingarna. På Gotland förekommer den främst på tuviga vätar med varierad fuktighet under året. Honorna placerar äggen på blad av ängsvädd.

Väddnätfjärilen har minskat mycket kraftig i hela Västeuropa under de senaste 30 åren, i takt med att livsmiljön blivit ovanligare, och Sverige är inget undantag.

Väddnätfjärilen är listad i annex 2 till EU:s s.k. Art- och habitatdirektiv, vilket innebär att Sverige skall utse och skydda områden för att bevara arten. Dessa områden ingår i ett europeiskt, ekologiskt nätverk av skyddade områden, Natura 2000. Ett av huvudsyftena med Natura 2000-området Hejnum Kallgate, som ligger omedelbart norr om vägen mellan Visby och Slite, är just att skydda denna fjäril. 

Ängsskötseln har en väldigt lång tradition på Gotland, och även om det bara återstår en spillra av de hävdade ängsmarkerna så finns här fortfarande en stor mångfald bland framförallt kärlväxter, lavar, svampar och insekter. Även ädellövskogen hyser en rik fauna och flora knuten till gamla träd och död ved.

Fagning i gotländskt änge

Fagning i ett gotländskt änge

Följande åtgärdsprogram berör änget och ädellövskogen:

Gamla och grova träd har blivit allt ovanligare i landskapet. I produktionsskogen avverkas träden långt innan de har nått sin maximala ålder och många lövängar och hagar har odlats upp. Idag finns många av de värdefullaste träden i människans närhet, i parker, alléer och kyrkogårdar och inte minst i de gotländska ängen som fortfa-rande finns kvar.

Jätteek Lojsta prästänge

En jätteek vid Lojsta prästänge. Jätteträd utgör en värdefull, artrik och tydlig ansvarsmiljö för Sverige. Foto: David Lundgren

Detta åtgärdsprogram inehåller sex stycken skalbaggar i familjen långhorningar, varav molnfläcksbock finns på Gotland. Gemensamt är att dom kräver nydöd eller döende ek- och/eller hasselved av klenare dimensioner.

Följande arter ingår i åtgärdsprogrammet:

  • Mörk spegelbock (Phymatodes pusillus)
  • Ekgrenbock (Exocentrus adspersus)
  • Hasselbock (Oberea linearis)
  • Mindre ekbock (Cerambyx scopolii)
  • Molnfläcksbock (Mesosa nebulosa)
  • Rödbent ögonbock (Ropalopus femoratus)

Molnfläckbocken vill ha områden med solexponerad död hassel, den finns frömst på norra Gotland.

Den svenska ögontrösten är en tidigblommande varietet av den vanliga ögontrösten Euphrasia stricta. Det är en ettårig och vårgroende ört som lever i ängen med traditionell slåtter. I Sverige finns den bara kvar på Gotland, och mycket tyder på att den gotländska populationen är den största i världen, trots att den endast finns i tio ängen och en betesmark.

Gamla gårdsmiljöer med omgivningar av betsmarker och ängar samt gamla lövträd med håligheter, klappade (hamlade) träd och hassel är bra områden för fladdermöss generellt, och i synnerhet barbastellen. Ofta är yngelkollonierna i byggnader, men även håligheter i träd.

Kontakta alltid Länsstyrelsen vid eventuella åtgärder på hus när det finns fladdermöss! Alla fladdermöss är fridlysta.

Jordbrukets marginalmarker, såsom åkerkanter, åkerholmar diken och blommande kantzoner och buskridåer är av stort värde för den biologiska mångfalden.

Många av dessa miljöer är även viktiga för arter som trivs i sandiga miljöer med någon form av markstörning som gör att det inte växer igen, läs mer under sandmiljöer.

Själva åkern är viktig för hotade åkerogräs, och på senare år även en häckningsmiljö för ängshök.

Blommande fält Gotland

Blommande träd och fält på Gotland.

Även kulturved i form av gamla byggnader och stolpar i odlingslandskap och fiskelägen kan hysa rödlistade arter bland lavar.

Följande åtgärdsprogram berör jordbruksmark:

Åkerogräsen tillhör en rad olika växtfamiljer. Många arter har sitt ursprung i Medelhavsområdet och i Västasien. Arterna har till stor del kommit till Sverige med utsäde och flertalet har förmodligen funnits här åtminstone sedan järnåldern.

I takt med att jordbruket har rationaliserats så har utbredningen för många åkerogräs minskat allt snabbare.  Tillbakagången av åkerogräs beror även delvis på att odlingen av vissa grödor har upphört, framförallt har linogräsen försvunnit till följd av upphörd linodling. De viktigaste orsakerna är dock den kemiska ogräsbekämpningen, rensningen av utsädet samt den omfattande odlingen av vall.


De ställen som fortfarande hyser hotade åkerogräs är ofta magra åkermarker där skötseln ännu inte rationaliserats fullt ut.  

 

Har du en ängshök i åkern? Kontakta oss!

Ängshökens traditionella häckningsmiljö på Gotland har varit i agmyrar. Men på senare år har ängshöken, liksom på många andra håll i Europa, börjat häcka i åkermark.

Detta kan medföra problem på då åkern skall skördas, länsstyrelsen vill därför få kontakt med markägare som kan ha en ”problemhäckning” för att gemensamt hitta lösningar.

Flyger en ängshökshona upp framför traktorn är boet mycket nära och det  är det viktigt att avbryta  och fortsätta slå grödan i en annan del av fältet. Normalt räcker det med att en ruta på  50*50 m (0,25 ha) sparas runt boet.

Ängshök på Gotland

Ungfågel av ängshök. Foto: David Lundgren

På gammalt obehandlat trä kan man hitta olika lavar. En del av dessa är mycket sällsynta, eftersom torrakor som de växer på naturligt, blivit en sällsynthet i skogen. Flera arter finns idag nästan bara kvar på gamla träbyggnader, gärdsgårdsstolpar och liknande, men även den här typen av substrat har minskat mycket.

Kulturved med sydlig ladlav

Byggnader vid gotländska fiskelägen är viktiga miljöer för rödlistade lavar på kulturved. Foto: David Lundgren

På Gotland finns två mycket snarlika arter, ladlav och sydlig ladlav, som främst hittas på strandbodar och som båda är rödlistade.

De här arterna hotas av att byggnader med gammalt obehandlat trä blir allt sällsyntare. Ett hot är att byggnader och gärdsgårdar förfaller, ett annat att de renoveras och målas, vilket gör att träet inte längre är lämpligt för lavarna.

Sydlig ladlav

Sydlig ladlav på kulturved. Foto: David Lundgren

Hjälp till att rapportera arter

Vissa arter är så sällsynta och så dåligt kända att vi behöver inventera för att se var de finns innan vi börjar med åtgärder. Alla fynd Länsstyrelsen hittar registrerar vi i Artportalen. Artportalen är en webbplats för observationer av Sveriges växter, djur och svampar. Du kan hjälpa till med att rapportera sällsynta (och vanliga) arter. Allmänhetens rapporter är mycket viktiga. Här kan du göra en stor insats!

Artportalenlänk till annan webbplats

Filer tillgängliga för nedladdning
Ikon som illustrerar filtyp Filnamn Filstorlek Datum fil laddades upp
Stortapetserarbi.pdföppnas i nytt fönster 353.3 kB 2018-04-10 14.49
svensk ögontröst.pdföppnas i nytt fönster 630.2 kB 2018-04-10 14.49
Brandinsekter.pdföppnas i nytt fönster 689.6 kB 2018-04-10 14.49
Dvärglåsbräken.pdföppnas i nytt fönster 569.9 kB 2018-04-10 14.49
dvärgrosettlav.pdföppnas i nytt fönster 369.5 kB 2018-04-10 14.49
dyngbaggar.pdföppnas i nytt fönster 685.1 kB 2018-04-10 14.49
Dårgräsfjäril.pdföppnas i nytt fönster 539.2 kB 2018-04-10 14.49
fjälltaggsvampar.pdföppnas i nytt fönster 838.8 kB 2018-04-10 14.49
Gotlandsranunkel.pdföppnas i nytt fönster 438.9 kB 2018-04-10 14.49
Gotlandssippa.pdföppnas i nytt fönster 786.3 kB 2018-04-10 14.49
Grönfläckig padda.pdföppnas i nytt fönster 568.8 kB 2018-04-10 14.49
hotade arter i täkter.pdföppnas i nytt fönster 810.4 kB 2018-04-10 14.49
Liten havstulpanlav.pdföppnas i nytt fönster 546.5 kB 2018-04-10 14.49
rikkärr.pdföppnas i nytt fönster 403.1 kB 2018-04-10 14.49
sienamusseron.pdföppnas i nytt fönster 450 kB 2018-04-10 14.49
skyddsvärda träd.pdföppnas i nytt fönster 533.7 kB 2018-04-10 14.49
Småfjärilar.pdföppnas i nytt fönster 479.5 kB 2018-04-10 14.49
svartfläckig blåvinge.pdföppnas i nytt fönster 531.1 kB 2018-04-10 14.49
Svartpälsbi.pdföppnas i nytt fönster 1.1 MB 2018-04-10 14.49
taggig hjorttryffel.pdföppnas i nytt fönster 488.5 kB 2018-04-10 14.49
täkter.pdföppnas i nytt fönster 774.1 kB 2018-04-10 14.49
violgubbe.pdföppnas i nytt fönster 932.8 kB 2018-04-10 14.49
Väddnätfjäril.pdföppnas i nytt fönster 597.8 kB 2018-04-10 14.49
åkerogräs.pdföppnas i nytt fönster 559.9 kB 2018-04-10 14.49
ädellövsvampar.pdföppnas i nytt fönster 514.1 kB 2018-04-10 14.49
öländsk tegellav.pdföppnas i nytt fönster 618.6 kB 2018-04-10 14.49
Nipsippa2018.pdföppnas i nytt fönster 431.4 kB 2018-04-11 17.11
Blodtoppblomvecklare.pdföppnas i nytt fönster 382.3 kB 2018-04-13 09.47
Lavar på kulturved.pdföppnas i nytt fönster 570.4 kB 2018-04-25 09.36

Kontakt