Invasiva främmande arter

Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. De kan också orsaka stora negativa effekter på jord- och skogsbruk samt människors och djurs hälsa.

Problemet ökar i takt med att vi blir fler och fler människor och att vi reser mer och mer. Vi har också en ökad världshandel där vi både medvetet och omedvetet flyttar arter mellan ekosystem. I Sveriges natur finns idag över 2000 främmande arter och drygt 400 av dessa räknas som invasiva. Många av dessa, till exempel spansk skogssnigel, jätteloka, parkslide och vresros orsakar redan nu stora skador och kostnader i form av årlig bekämpning.

Invasiva arter i vatten

Invasiva arter utgör ett hot mot ekosystemen och ekosystemtjänster och invasiva arter i vatten är i många fall svåra att förhindra, kontrollera och eliminera. Det är också mycket kostsamt. Därför är det viktigt att minska riskerna för att de förs in och etablerar sig.

I sötvatten, sjöar och åar finns vissa möjligheter att eliminera dem. Olagligt införd amerikansk signalkräfta på Gotland har framgångsrikt eliminerats för att skydda den rödlistade ursprungliga svenska flodkräftan. Utsläppande av akvarie- och dammfiskar som guldfisk har skapat några bestånd där ett för närvarande behandlas för att elimineras.

I havet runt Gotland har tidigare påträffats kinesisk ullhandskrabba men även strandkrabba. För närvarande sker en snabb ökning av svartmunnad smörbult, en fisk som kom till Östersjön i början av 1990-talet och till Gotland 2010. Den sprider sig nu mycket snabbt och har även påträffats i sötvatten.

Begreppen – nya, främmande och invasiva främmande arter

Varje år upptäcks flera nya arter i Sverige. Det är arter som sprider sig och naturligt kommer in i landet. Det kan även vara arter som levt här länge men som först nu har upptäckts. Gemensamt för dessa nya arter är att de tagit sig till Sverige av egen kraft. Exempel på en ny art är brandkronad kungsfågel.

Utöver de arter som etablerar sig på egen hand i Sverige dyker det också upp nya främmande arter. Det är arter som fått medveten eller omedveten hjälp av människan att ta sig till Sverige. Majs och vete är exempel på främmande arter.

Några främmande arter trivs för bra i sin nya miljö. De kan öka kraftigt och på så sätt påverka den biologiska mångfalden i den nya miljön. Sådana arter brukar kallas invasiva främmande arter eller invasiva arter. De kan till exempel skada ekosystemet eller ha negativa effekter på jord- och skogsbruk. Invasiva främmande arter kan även orsaka ekonomisk skada eller påverka hälsan hos djur och människor negativt.

Jätteloka och spansk skogssnigel är exempel på invasiva främmande arter. Den spanska skogssnigeln kom in i landet som en passiv fripassagerare bland importerade växter.

EU:s förordning om invasiva främmande arter

Problemet kring invasiva främmande arter har uppmärksammats av Europeiska unionen, EU. För att skydda miljön och samhället mot utbredningen och skadorna av invasiva främmande arter finns en EU-förordning. Enligt den är det förbjudet att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla levande exemplar av de arter som finns upptagna på den så kallade unionsförteckningen över invasiva främmande arter.

Regler i miljöbalken

Som ett tillägg till EU-förordningen behövs svenska regler. De nya reglerna finns i miljöbalken. De innebär bland annat att:

  • Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får tillåtelse att meddela hur enskilda invasiva främmande arter ska hanteras utifrån EU-förordningen.
  • Det som är förbjudet enligt EU-förordningen, nu också är straffbart. Den som bryter mot reglerna genom att exempelvis föra in eller sprida en sådan art i Sverige, kommer kunna dömas till böter eller fängelse i upp till två år.
  • Ansvariga myndigheter får tillträde till fastigheter, byggnader med mera för att där kunna utföra utrotningsåtgärder eller andra åtgärder som behövs för att förhindra att invasiva främmande arter sprids.

Utöver reglerna i Miljöbalken kommer en svensk förordning om invasiva främmande arter. Den tar bland annat upp vilka myndigheter som får ansvaret för att arbeta med området och i vilka roller. Hur reglerna ska tillämpas i praktiken blir klart först efter att ansvariga myndigheter har utsetts.

Kontakt