Våtmarker
För att få mer ytor att odla på dikade man ut många våtmarker på Gotland i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. En myllrande mångfald av fåglar, fiskar, insekter och växter frodades här.
Fortfarande finns det en del våtmark kvar, med skiftande karaktär från tillfälliga vätar ute på alvarmark till blommande rikkärr, grunda träsk och fuktiga strandängar.
Våtmark på strandäng i Öja
Följande åtgärdsprogram berör våtmarker på Gotland:
Gotlandsranunkel är en mycket sällsynt växt som i Norden bara finns på två ställen, båda belägna på Gotlands östkust.
Åtgärder i länet
Gotlandsranunkeln vill ha fuktiga miljöer med gles grässvål, ofta på marker som översvämmas vintertid. För att gynna arter har det skett röjning av träd och buskar, och mossa skrapats bort. Gotlandsranunkeln övervakas varje år för att se hur bestånden utvecklas.
Faktablad om gotlandsranunkel
Pdf, 438.9 kB.
Åtgärdsprogram för gotlandsranunkel
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Artdatabanken om gotlandsranunkel
Länk till annan webbplats.
Rikkärr är en värdefull naturtyp med hög biologisk mångfald, här trivs en mängd sällsynta växter och ryggradslösa djur. Den kalkrika berggrunden gör att det finns förhållandevis mycket rikkärr på Gotland.
Kärrnycklar, en av många orkidéer som trivs i rikkärr. Foto: David Lundgren
Åtgärder i länet
Antalet rikkärr har minskat i takt med igenväxning och utdikning. Att utföra röjningsarbeten av sly och buskar, lägga igen diken, och återinföra betesdrift är sätt att få mer areal rikkärr.
Läs mer:
Faktablad om rikkärr Pdf, 403.1 kB.
Åtgärdsprogram för rikkärr Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Inventering av spindlar i rikkärr på Gotland Länk till annan webbplats.
Inventering av snäckor i rikkärr på Gotland Länk till annan webbplats.
Åtgärdsprogrammet för hotade vadare på strandängar innefattar tre arter - rödspov, brushane och svartbent strandpipare. Dom två förstnämnda häckar på Gotland.
Minskade arealer slåtterängar och betade gräsmarker har tillsammans med markdränering inneburit att brushane och rödspov endast finns på ett fåtal lokaler i södra Sverige.
Inventering av populationer och anläggning av nya våtmarker är exempel på åtgärder som görs för att gynna dessa vadarfåglar.
Rödspov, en av de rödlistade vadarfåglarna som ingår i åtgärdsprogrammet. Foto: David Lundgren
Väddnätfjärilen känns bland annat igen på det brokiga rutmönstret och de svarta fläckarna ytterst på bakvingarna. På Gotland förekommer den främst på tuviga vätar med varierad fuktighet under året. Honorna placerar äggen på blad av ängsvädd.
Väddnätfjärilen har minskat mycket kraftig i hela Västeuropa under de senaste 30 åren, i takt med att livsmiljön blivit ovanligare, och Sverige är inget undantag.
Väddnätfjärilen är listad i annex 2 till EU:s s.k. Art- och habitatdirektiv, vilket innebär att Sverige ska utse och skydda områden för att bevara arten. Dessa områden ingår i ett europeiskt, ekologiskt nätverk av skyddade områden, Natura 2000. Ett av huvudsyftena med Natura 2000-området Hejnum Kallgate, som ligger omedelbart norr om vägen mellan Visby och Slite, är just att skydda denna fjäril.
Temporära vatten, det vill säga vattensamlingar som torkar upp helt eller delvis under någon tid på året, är en viktig miljö för många arter. Det rör sig bland annat om olika vattenlevande insekter och groddjur, som tar nytta av att rovdjur såsom fisk och trollsländelarver inte kan leva här. Det är därmed en stor konkurrensfördel om man kan reproducera sig i vatten av temporär karaktär.
Temporärt vatten i betesmark på södra Gotland.
Det fullständiga namnet är åtgärdsprogram för temporära sötvatten med fokus på organismer i naturbetesmarker, hällkar och alvarmiljöer.
Fyra särskilda fokusarter som alla är beroende av temporära vatten för sin överlevnad, har pekats ut i åtgärdsprogrammet:
- Hydaticus continentalis, en skalbagge i familjen dykare
- Hästskoräka ,Triops cancriformis
- Spetssköldbladfoting, Lepidurus apus
- Linsräka, Limnadia lenticularis
Av dessa arter finns endast dykaren på Gotland. Gemensamt för dessa fyra arter är att de alla finns upptagna på rödlistan 2015 och att de förekommer i någon eller några av miljöerna naturbetesmarker, hällkar och alvar.Läs mer om dykaren på artdatabankens hemsida.
Artdatabanken om Hydaticus continentalis Länk till annan webbplats.
Det finns endast ett gammalt fynd av dykarskalbaggen på Gotland. Under 2019 skall det undersökas om arten fortfarande finns kvar, genom att ta vattenprover och analysera så kallat e-DNA. Det ären metod för att spåra arter genom att titta efter "DNA-spill" i vattnet. Läs mer om denna typ av analys på Naturhistoriska riksmuseets hemsida.
Naturhistoriska riksmuseet Länk till annan webbplats.
%20Hydaticus_continentalis_hane_med_skala_vit_bakgrund%20web.jpg)
Hydaticus continentalis. Foto: Johannes Bergsten, Naturhistoriska riksmuseet
Gotland har tidigare haft ett mindre bestånd av denna vackra padda, men arten försvann på 1950-talet. Framöver finns nu planer på att försöka återintroducera paddan.
Detta groddjur trivs i små, grunda vatten som värms upp tidigt på våren. Den tål bräckt vatten, och trivs därför även i kustnära vatten. För den grönfläckiga paddan är det viktigt att omgivningen är öppen och vegetationen låg, så att solens strålar når ner, då detta är en värmeälskande art. Det är även viktigt med gömställen och krypin för paddorna, i form av stenmurar, stenrösen etc. Miljöer som uppfyller dessa krav kan exempelvis vara betesmarker.