Sandmiljöer

Sandmiljöer är artrika områden, inte minst bland insekter och spindlar. Det rör sig om allt från vackra sanddyner och stränder till konstgjorda miljöer såsom vägkanter, kraftledningsgator och sandtäkter.

Dynmiljöer har minskat på grund av exploatering, invasiva arter (vresros) samt igenväxning till följd av kvävenedfall, upphörd beteshävd- och släketäkt.

Restaurering sanddyn Fårö

Restaurering av igenväxt sanddyn på Fårö.

Sandtäkt

Sandtäkter med sydvända slänter är värdefulla miljöer.

Sand- och grustäkter är värdefulla miljöer, som på senare år uppmärksammats allt mer inom naturvårdsarbetet. På Gotland är sandtäkter en av de viktigaste områden för flera rödlistade steklar. Vid efterbehandling men även i täktens aktiva fas finns det mycket man kan göra för att gynna dessa värden.

Faktablad om naturvärden i gotländska sandtäkter.PDF

Följande åtgärdsprogram berör sandmiljöer:

Stortapetserabiet fanns tidigare spritt över stora delar av södra Sverige, men har under 1900-talet minskat dramatiskt och finns idag huvudsakligen i Skåne och på Öland och Gotland. Glädjande nog har fynd även gjorts i Småland, Uppland och Östergötland på senare år. 

Thomsonkägelbiet är ett bi som lever som parasit på stortapetserarbi. Denna art är troligen endemisk för Gotland, det vill säga den finns bara här i hela världen. Även denna art ingår i åtgärdsprogrammet.

Stortapetserarbi

Hona stortapetserarbi gräver sin bohåla. Foto: David Lundgren

Åtgärder i länet

För att gynna dessa sandlevande bin sker åtgärder i vitt skilda biotoper, allt från sand- och grus täkter till dynmiljöer. Åtgärderna består främst i att få fram solbelysta ytor med blottad sand, och gynna nekttarrika växter, såsom väddklint.

Läs mer:

Faktablad
PDF

Artdatabanken om stortapetserarbilänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Artdatabanken om thomsonkägelbilänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Artdatabanken om storkägelbilänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (ej på Gotland)

Svartpälsbiet är ett stort humlelikt bi, som trivs i torra och varma, blomrika marker. Man hittar den på sandiga-grusiga och exponerade platser i åker- och ängslandskap och ruderatmiljöer. Ofta hittar man arten t.ex. i körvägar, skjutbanor, motorbanor eller blomrika, ohävdade slänter och sluttningar i stadsmiljö. Svartpälsbiet kan ses flyga maj-juli. 

Den främsta anledningen till att svartpälsbiet har minskat i Sverige är att jord- och skogsbruket har blivit mer intensivt, och biets boplatser i tidigare blomrika kanter och marginalmarker har vuxit igen.

Hane svartpälsbi på pärlhyacint

Hane svartpälsbi på pärlhyacint. Foto: David Lundgren

Åtgärdsprogrammet heter vildbin på ängsmark, men arterna som finns på Gotland återfinns främst i sandiga- och grusiga miljöer. Dock är tillgången på blommande örter väldigt viktigt, speciellt blåklockor och vädd.

Tio arter ingår i programmet varav tre stycken finns på Gotland, storblomsterbi, gotländskt guldsandbi och fibblegökbi.

Stormblomsterbi är rödlistad som akut hotad (CR) och de två övriga starkt hotade (EN). Gotland hyser Sveriges enda population av storblomsterbi och gotländskt guldsandbi, fibblegökbiet återinns även på Öland.

 

Sandåtgärder Gotland

Område där sandåtgärder för vildbin utförst på Gotlands östkust.

Kustnära sanddyner är en naturtyp som förändrats mycket de senaste 100 åren, främst i form av igenväxing av tall och vresros, men även exploatering och en förändrad markanvändning. Naturtypen är ovanlig i Sverige och återfinns främst i Skåne, Halland och på Gotland.

Flertalet värmeälskande sandlevande insekter finner sin hemvist här, och har missgynnats av det senaste seklets utveckling.

Gräshoppsstekel

Gräshopsstekel ingår i åtgärdspogrammet, i Sverige finns den bara på Gotland.

Läppstekel i sandmiljö

Läppstekel ingår i åtgärdsporgrammet, på Gotland finns den bara i Gnisvärd och Vamlingbo. Foto: David Lundgren

För att återskapa öppna sanddyner med blottad sand utför Länsstyrelsen restaureringsåtgärder runt om på Gotland.

Är du fastighetsägare eller delägare i en samfällighet på sandstrand eller dynmiljöer och vill att det ska röjas? Kontakta oss!

Invasiv vresros
Restaurerad sanddyn Gotland

Före och efter bekämping av vresros som breder ut sig på de gotländska stränderna.

Martorn växer huvudsakligen på sandstränder utmed kusten, den är rödlistad och fridlyst. Dess livsmiljöer hotas bland annat av den invasiva arten vresros som breder ut sig i strandmiljöer och konkurerar ut inhemsk växtlighet och djurliv.

Läs mer:

Åtgärdsprogram för martornlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Artdatabanken om martornlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Faktablad från Floraväktarnalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Naturvårdsverket om vresroslänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Kontakt