Sandmiljöer
Sandmiljöer är artrika områden, inte minst bland insekter och spindlar. Det rör sig om allt från vackra sanddyner och stränder till konstgjorda miljöer såsom vägkanter, kraftledningsgator och sandtäkter.
Dynmiljöer har minskat på grund av exploatering, invasiva arter (vresros) samt igenväxning till följd av kvävenedfall, upphörd beteshävd- och släketäkt.
Restaurering av igenväxt sanddyn på Fårö.
Sandtäkter med sydvända slänter är värdefulla miljöer.
Sand- och grustäkter är värdefulla miljöer, som på senare år uppmärksammats allt mer inom naturvårdsarbetet. På Gotland är sandtäkter en av de viktigaste områdena för flera rödlistade steklar. Vid efterbehandling men även i täktens aktiva fas finns det mycket man kan göra för att gynna dessa värden.
Faktablad om naturvärden i gotländska sandtäkter
Pdf, 774.1 kB.
Skylt - Kustnära sandmiljö Pdf, 1.1 MB, öppnas i nytt fönster.
Skylt - Kustnära sandmiljö på engelska Pdf, 1.1 MB, öppnas i nytt fönster.
Följande åtgärdsprogram berör sandmiljöer:
Stortapetserarbiet fanns tidigare spritt över stora delar av södra Sverige, men har under 1900-talet minskat dramatiskt och finns idag huvudsakligen i Skåne och på Öland och Gotland. Glädjande nog har fynd även gjorts i Småland, Uppland och Östergötland på senare år.
Thomsonkägelbiet är ett bi som lever som parasit på stortapetserarbi. Denna art är troligen endemisk för Gotland, det vill säga den finns bara här i hela världen. Även denna art ingår i åtgärdsprogrammet.
Hona stortapetserarbi gräver sin bohåla. Foto: David Lundgren
Åtgärder i länet
För att gynna dessa sandlevande bin sker åtgärder i vitt skilda biotoper, allt från sand- och grustäkter till dynmiljöer. Åtgärderna består främst i att få fram solbelysta ytor med blottad sand, och gynna nektarrika växter, såsom väddklint.
Läs mer:
Faktablad om stortapetserarbi Pdf, 353.3 kB.
Artdatabanken om stortapetserarbi
Länk till annan webbplats.
Artdatabanken om thomsonkägelbi Länk till annan webbplats.
Artdatabanken om storkägelbi Länk till annan webbplats. (ej på Gotland)
Svartpälsbiet är ett stort humlelikt bi, som trivs i torra och varma, blomrika marker. Man hittar den på sandiga/grusiga och exponerade platser i åker- och ängslandskap och ruderatmiljöer. Ofta hittar man arten på till exempel körvägar, skjutbanor, motorbanor eller blomrika, ohävdade slänter och sluttningar i stadsmiljö. Svartpälsbiet kan ses flyga maj-juli.
Den främsta anledningen till att svartpälsbiet har minskat i Sverige är att jord- och skogsbruket har blivit mer intensivt, och biets boplatser i tidigare blomrika kanter och marginalmarker har vuxit igen.
Hane svartpälsbi på pärlhyacint. Foto: David Lundgren
Åtgärdsprogrammet heter vildbin på ängsmark, men arterna som finns på Gotland återfinns främst i sandiga och grusiga miljöer. Dock är tillgången på blommande örter väldigt viktig, speciellt blåklockor och vädd.
Tio arter ingår i programmet varav tre stycken finns på Gotland, storblomsterbi, gotländskt guldsandbi och fibblegökbi.
Storblomsterbi är rödlistad som akut hotad (CR) och de två övriga starkt hotade (EN). Gotland hyser Sveriges enda population av storblomsterbi och gotländskt guldsandbi, fibblegökbiet återfinns även på Öland.
Område där sandåtgärder för vildbin utförts på Gotlands östkust.
Kustnära sanddyner är en naturtyp som förändrats mycket de senaste 100 åren, främst i form av igenväxning av tall och vresros, men även exploatering och en förändrad markanvändning. Naturtypen är ovanlig i Sverige och återfinns främst i Skåne, Halland och på Gotland.
Flertalet värmeälskande sandlevande insekter finner sin hemvist här, och har missgynnats av det senaste seklets utveckling.
Gräshoppsstekel ingår i åtgärdsprogrammet, i Sverige finns den bara på Gotland.
Läppstekel ingår i åtgärdsprogrammet, på Gotland finns den bara i Gnisvärd och Vamlingbo. Foto: David Lundgren
För att återskapa öppna sanddyner med blottad sand utför Länsstyrelsen restaureringsåtgärder runt om på Gotland.
Är du fastighetsägare eller delägare i en samfällighet på sandstrand eller dynmiljöer och vill att det ska röjas? Kontakta oss!
Före och efter bekämpning av vresros som breder ut sig på de gotländska stränderna.
Martorn växer huvudsakligen på sandstränder utmed kusten, den är rödlistad och fridlyst. Dess livsmiljöer hotas bland annat av den invasiva arten vresros som breder ut sig i strandmiljöer och konkurrerar ut inhemsk växtlighet och djurliv.
Läs mer:
Åtgärdsprogram för martorn Länk till annan webbplats.
Artdatabanken om martorn Länk till annan webbplats.