Gotland för Sveriges bästa

Jag har varit landshövding på Gotland i ett år. Det är ett viktigt och spännande uppdrag. Gotland är en vacker ö, men det är inte allt det fina som gör mitt jobb meningsfullt. Säkerhetsläget gör Gotland till en viktig ö för många fler än gotlänningarna.

”Östersjöns hangarfartyg” säger några; ”Den som äger Gotland äger Östersjön” säger andra. Och nu bygger vi totalförsvaret starkt så att vi kan möta olika typer av hot, från hybrid till direkt anfall, och kan göra det som krävs av Sverige som medlem i Nato.

Verklighetens alla förväntningar på ett motståndskraftigt och attraktivt samhälle ska samexistera på en drygt 3 000 kvadratkilometer stor ö. Svårt och nödvändigt! Det är just det som driver mig och länsstyrelsens arbete varje dag.

Men uppdraget möter hinder. Strax efter sommaren blev hela Gotland strömlöst – två gånger. Vid strömavbrott bryts telekommunikationerna, butikerna kan inte ta betalt, lantbrukarna får svårt att sköta sina djur – och den för hela Sverige kritiska cementtillverkningen riskerar att stoppas.

Under hösten kom så nedläggningsbesked av en fabrik – det var effektivare att flytta produktionen till fastlandet med säkrare el. Detta är raka motsatsen till vad Gotland behöver. För hela Sveriges säkerhet måste vi behålla jobben på Gotland och vi behöver rusta för att klara oss under en kris. Men priserna för att ta sig till och från fastlandet för privatpersoner och företag är höga och skapar problem såväl för pendlare som för bofasta. Attraktionskraften minskar när den skulle behöva öka.

Vattenförsörjningen måste också säkras. Gotland är en platt sten av kalk med ett tunt lager jord ovanpå. Det ger kroniska problem med grundvattnet. Det finns goda idéer och lösningar som kan avhjälpa – till exempel investeringar i avsaltning – men för få resurser.

Listan må låta som en litania. Men den visar samtidigt vägen framåt. Mycket av det som i dag uppfattas som hinder är egentligen målkonflikter. Staten har sett mycket av det som i dag finns på Gotland så skyddsvärt att man utpekat det som riksintresse. Dessa är nu så många och så disparata att staten ofta i praktiken strider med sig själv. Utveckling av elproduktion står mot militär upprustning samtidigt som upprustning inte är möjlig utan elproduktion. Vattenförsörjning står mot skyddsvärd natur och kultur och ibland den cementindustri som behövs för Sveriges totalförsvar. Samtidigt klarar sig varken industri eller natur utan vatten.

I grunden handlar det om huruvida Gotland ska begränsas till att enbart vara en vacker och glest befolkad semesterort för fastlänningarna – eller om Gotland också ska utvecklas till en integrerad del av Sverige, med ekonomisk dynamik som förmår bära en helt central del av det svenska samhällsbygget, i synnerhet försvaret.

För att Gotland – och därmed Sverige – ska bli säkert krävs mer än soldater och luftvärn. Det krävs en modern infrastruktur, bostäder, stabil energiförsörjning och inte minst en dynamisk ekonomisk utveckling som är attraktiv och som både kan få människor att stanna och locka fler som vill bo och leva på ön – alltifrån studenter till officerare.

Som landshövding ska jag verka för att nationella mål genomförs i länet samtidigt som jag ska bevaka regionala förutsättningar och förhållanden. Det här är några av de viktiga frågor som jag och länsstyrelsen arbetar med och som jag tar med mig till regeringen.