Publiceringsdatum:
Senast uppdaterad:
Förintelsens offer uppmärksammades
Peter Molin, Heléne Lööw, Eva Hållsten, Kerstin Blomberg och Effrim Oreba bidrog alla till programmet under Förintelsens minnesdag.
Eva Hållsten, Öja, tilldelades årets Emerich Roth-stipendium. Hon prisades för sitt arbete med asylsökande och flyktingar på Gotland.
Stipendiet instiftades för tio år sedan av Kerstin Blomberg, då ordförande för Rädda Barnen på Gotland, och Emerich Roth, som överlevde Förintelsen under andra världskriget. De båda utser tillsammans gotlänningar som på något vis arbetat för medmänsklighet i Emerich Roths anda.
Årets pristagare tillkännagavs under söndagens högtidlighållande av Förintelsens minnesdag på Almedalsbiblioteket i Visby.
– Många engagerade sig när flyktingarna började komma till Gotland 2015, men det finns nog ingen som gjort så mycket som Eva Hållsten, sade Kerstin Blomberg.
Eva Hållsten var bland annat med och startade volontärsnätverket på Storsudret och ordnade tillfälligt boende för ett 50-tal personer. Hon har fortfarande kontakt med flyktingar som fått lämna Sverige efter avslag på sin asylansökan.
Stipendiet på 3 000 kronor ska användas till utbildning för en 9-årig flicka som för ett år sedan skickades från Gotland till Afghanistan, berättade stipendiaten.
Arrangemanget av Förintelsens minnesdag på Gotland är ett samarbete mellan Röda Korset, Rädda Barnen, Uppsala universitet Campus Gotland, Almedalsbiblioteket samt Länsstyrelsen i Gotlands län.
Peter Molin, tillförordnad landshövding, konstaterade att länkarna till världskrigets utrotning av människor försvinner i takt med att överlevarna från lägren i Europa, och andra vittnen till Förintelsen, går ur tiden.
– Därför blir det för varje år bara viktigare och viktigare att vi samlas för att högtidlighålla minnet av Förintelsen, att tillsammans försöka förstå det obegripliga. För om vi inte minns detta, ett av mänsklighetens allra mörkaste kapitel, så kan vi kanske inte hindra det från att upprepas, påpekade han.
Heléne Lööw, docent i historia vid Uppsala universitet, gav sin syn på svenskarnas komplicerade förhållande till antisemitism. Bilden att svenskar inte är antisemiter och rasister växte fram i samband med att lagen om hets mot folkgrupp tog form under slutet av 1940-talet, berättade hon.
– Sverige och andra neutrala länder som stod utanför det andra världskriget behövde aldrig ta ställning till de svåra frågorna. Därför kunde vi konstruera bilden av att vi hade gjort motstånd om det blivit aktuellt.
Mönstret är snarare att människor gärna säger sig stå upp för olika saker, men i praktiken tittar bort, anser Heléne Lööw.
– Vi tror alla att vi skulle sträcka ut vår hand om någon behöver hjälp, men det vet man aldrig förrän man står inför en sådan situation. De som faktiskt agerade för att rädda judarna var en försvinnande liten minoritet, konstaterade hon.
Eftermiddagens musikaliska inslag stod Effrim Oreba för. Spelande på en krar, en slags lyra, framförde han sånger på tigrinska om hemlängtan och om kärlek.