Fältvandring på Västerhuse

Naturbetesdagen blev till kväll, och ett glatt litet gäng samlades på Västerhuse i Hangvar för en fältvandring. Temat var såklart naturbete, men framför allt ville vi bekanta oss med den stora gutefårsflocken som betar naturreservatet.

För att uppmärksamma naturbetesdagen bjöd vi in till en träff och fältvandring den här kvällen, och vädret var sannerligen med oss! På plats träffade vi Johan Tevell som äger marken (som med sina höga naturvärden gjorts till naturreservat), och gutefårsbesättningen som var kvällens ”huvudpersoner”. För vi ville förstås passa på att uppmärksamma vår fantastiska gotländska lantras – gutefåret!

Vi började med att Johan berättade om gutefåren i allmänhet, att de har lätta födslar, är oerhört goda mödrar, och helst inte går in -även om det är busväder. Egenskaper som utmärker lantraser och gjort att de överlevt i århundraden eller nära årtusenden. Och det framgick tydligt att Johan är nöjd med sina djur och tycker mycket om de som friska och sunda, liksom goda(!) betesdjur. Att de dessutom är trevliga och sociala skulle vi även snart få uppleva.

Men först gällde det att hitta flocken!

Hagen liksom naturreservatet utgör inte mindre än dryga 70 hektar… Fiffigt nog har Johan satt en GPS-sändare om halsen på en av tackorna, och vi kunde därför direkt staka ut rätt riktning för vår vandring. (Annars hade vi nog vandrat runt och letat efter flocken än) Med hjälp av GPSen kan Johan följa hur flockens rör sig direkt i mobilen. Något som verkligen underlättar den dagliga tillsynen, och även gör att han kan se och ana mönster i deras beteende i förhållande till väder och dygnets timmar.

Vandringen genom hagen bjöd på väldigt varierade naturtyper, och stigar var det inte tal om där vi skulle ta oss fram. Vi passerade bland annat genom högvuxen äldre barrskog, områden vi kallar impediment, liksom tuviga och buskiga sankmarker innan vi kom ut på typiska alvarmarker.

Och där var de! Ute på alvarmarken gick flocken och knaprade bland annat backtimjan så det stod härliga till. Doften var fantastisk, och vi skojade såklart om de redan var färdigmarinerade efter en betessäsong härute…

Efter regnet som kom vill de hålla till härute på den karga alvarmarken berättade Johan, som sett mönstret. Flocken består bara av tackor och gimrar utan ungar än så länge. Så småningom ska alla tackor som lammat under våren få komma hit och beta, men än är de hemma på gården i Hall. När lammungarna blivit lite större och går säkra från räv och örn, så ska de också få komma hit med sina mammor.

Så kom hela gänget fram och ville hälsa och kolla in vilka vi var. Att få lite kli och uppmärksamhet verkade uppskattat. Och vi fick socialisera med dem en bra stund medan vi lyssnade till Johan som berättade om de. Härligt med så sociala och nyfikna djur trots att de gått ute på bete nu ett par veckor. Vanligt annars att de brukar kunna bli lite ”vilda” och avvaktande mot folk, men icke!

Vissa av tackorna hade fällt sin ull, medan andra börjat släppa den bara framme runt halsen. Att helt fälla sin ull eller päls är en egenskap som många gutefår har, men inte alla. Alla de som inte fällt måste nu klippas. Men man kan inte klippa de lika tidigt som vanliga pälsfår. Har de inte själva börjat släppa ullen, är det snudd på omöjligt at klippa de. Så här handlar det om timing och fårens egen ”cykel” inte ett exakt datum.

Kvällen avrundades så småningom med en promenad tillbaka till gården och bilarna, och då ville flocken följa med oss en bra bit. Men när vi gick in i skogen igen vände de tillbaka till det öppna alvaret, brisen och kvällssolen. Trevligt att träffas, men vi stannar här ute!

Ett härligt möte, och flera är vi som nu när en liten längtan att skaffa egna gutefår…

Tack alla som deltog och bidrog med egna erfarenheter, bra frågor och trevliga samtal!

Denna aktivitet finansieras genom "Ett rikt odlingslandskap", med medel från EU och svenska staten genom den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken.