Att få bukt med oönskade arter

Det blev ett stort intresse och deltagande på vårt kvällswebbinarium om oönskade arter den 15 april. Ett webbinarium i samarbete mellan Länstyrelserna i Örebro, Västmanland, Uppsala, Stockholm, Södermanland och Gotland, och av runt hundra deltagare var tiotalet från Gotland.

Föreläsare var Ingvar Claesson som i många år arbetat med oönskade, och så kallade ohävdsarter i ängs- och betesmarker på Länsstyrelsen.

Ingvar gick igenom en lång rad oönskade och mer eller mindre besvärliga växter som vi ibland eller allt för ofta, stöter på i våra betesmarker. Då växterna, förhållandena och problematiken skiljer sig ordentligt mellan länen och olika platser, hade deltagarna fått möjlighet att själva skicka in bilder och frågeställningar i förväg. Många hade hörsammat möjligheten och frågorna var många!

Några av de arter som avhandlades var örnbräken, älggräs, skräppa, aspsly, klibbal, tuvtåtel, och slån.

Olika arter beter sig såklart olika, och även beroende på markens beskaffenhet och de lokala förutsättningarna. Men det finns också en del likheter som gör att det en del så kallade standardmetoder kan rekommenderas. Dessa fick vi presenterade av Ingvar under kvällen.

Standardmetoder för att minska mängden ohävdsvegetation eller problemarter:

• Fållindelning
• Intensivt bete i omgångar
• Tidigt bete
• Putsning/röjning i juni
• En andra putsning/röjning i juli/augusti
• Lämpligt djurslag/flera djurslag
• Dra upp buskar och sly med rötterna
• Ge upp mindre ytor med dåliga förutsättningar

För oss gotlänningar kan det vara särskilt intressant att ta del av tips kring bekämpning av tynne, och här tipsade Ingvar om:

• Årlig röjning för att minska ner buskage, men spara små täta buskage
• Röj uppslag i juni/juli
• Dra upp med rötterna

Det låter plättlätt, eller hur? Men alla som jobbat med och mot slån, nypon och hagtorn (det vi på Gotland benämner tynne) vet ju att det är en seg kamp, att det gäller att ha tålamod och ihärdighet. Att arbetet tar ett par år om man ska lyckas. Och viktigast av allt, liksom kvällens tydliga budskap; inga maskiner eller metoder kan ersätta våra betesdjur. Vi behöver betande djur i våra marker för att hålla landskapen öppna! Det är när betesdjuren försvinner och hävden avstannar som markerna växer igen och ohävdsarterna får möjlighet att breda ut sig.