Honungsbin och vilda bin – samspel och synergier i odlingslandskapet

Den 10 mars 2026 samlades drygt 20 deltagare från lantbruk, biodling och naturintresserade för att delta i webbinariet "Honungsbin och vilda bin – samspel och synergier i odlingslandskapet".

Syftet med webbinariet var att öka förståelsen för hur honungsbin och vilda bin, särskilt solitärbin, samverkar och konkurrerar i våra odlingslandskap. Fokus låg på att hitta praktiska lösningar för att främja en hållbar samexistens och stärka den biologiska mångfalden.

Anne Meyer, rådgivare för biologisk mångfald från Waila AB, inledde med att betona vilda bins, särskilt solitärbins, avgörande roll i pollineringen. Solitärbin är ofta effektivare pollinatörer än honungsbin för många grödor. De har mer löst pollen på kroppen och stannar längre i varje blomma, vilket ökar chansen för pollinering. Dessutom är många solitärbin specialiserade på specifika växter, vilket gör dem känsliga för förändringar i odlingslandskapet, främst för minskning av areal naturbetesmarker och blommande fält- och vägkanter.

Björn Gustavsson, rådgivare för biodling från Jordbruksverket, fördjupade sig i samspel och konkurrens mellan honungsbin och vilda bin. Han förklarade att honungsbin är generalister och kan flyga långa sträckor (2-3 km, ibland upp till 5 km), medan solitärbin ofta har kortare flygradie (150 – 500 m) och är mer känsliga för förändringar i landskapet. När födoresurserna är begränsade, till exempel i ensidiga jordbrukslandskap eller under torka, kan konkurrensen bli ett problem för de redan hotade solitärbina eftersom honungsbin och vilda bin besöker till stor del samma blommor.

Sofie Pålsson, växtodlingsrådgivare på Hushållningssällskapet i Halland, presenterade konkreta råd för etablering och skötsel av blommande åkrar och kantzoner. Hon betonade vikten av att upprepa harvningen innan sådd för att minska ogrästrycket och att värme och regn är avgörande för en snabb etablering. Så det lönar sig att vänta in regnet. Hon lyfte även att fleråriga blommande fältkanter är fördelaktiga för den biologiska mångfalden och samtidigt det bästa alternativet ekonomiskt sett.

Andra åtgärder som nämndes under webbinariet var:

• Låta remsor i vallodlingarna stå kvar vid skörd, så att klöver och lusern kan blomma för att ge solitärbin en kontinuerlig födotillgång.
• Odla blommande grödor som åkerbönor, ärter eller raps.
• Anlägga småbiotoper som stenrösen och sandbäddar för markbyggande solitärbin.
• Bygga så kallade bihotell med lövträbitar och ihåliga grenar för hålbyggande solitärbin.
• Ej ha för många honungsbisamhällen på en och samma plats. Man kan ha max 3-4 samhällen/ km² som riktvärde för att undvika negativa effekter på vilda bin.
• Inte placera bikupor för nära känsliga områden (till exempel naturreservat) för att mildra konkurrensen mellan honungsbin och vilda bin. Minst 1 km avstånd är ett bra riktvärde.

Deltagarna fick möjlighet att ställa frågor och dela med sig av egna erfarenheter.

Webbinariet gav en djupare förståelse för hur vi kan främja ett hållbart samspel mellan honungsbin och vilda bin. Genom att öka tillgången på föda och boplatser för solitärbin, samtidigt som vi planerar bikupornas placering med hänsyn till de vilda binas behov, kan vi skydda de hotade vilda bina och säkerställa deras viktiga roll i pollineringen. Detta är avgörande för att bevara den biologiska mångfalden och säkra framtidens livsmedelsproduktion.

Ett stort tack till alla deltagare och föreläsare för en inspirerande och lärorik kväll!

För mer information eller frågor, kontakta Anne Meyer på info@waila.se eller 0498-29 07 70.

Denna aktivitet finansieras genom "Ett rikt odlingslandskap", med medel från EU och svenska staten genom den strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken.