Fodersockerbetor på Gotland
– erfarenheter från två träffar med lantbrukare

Under början av året har Hanna Cederlund, HC Lantbruksråd, samlat gotländska lantbrukare till två träffar om fodersockerbetor. Intresset har vuxit efter erfarenheter från Danmark och fastlandet, där grödan visat potential att höja fett- och proteinhalt i mjölken samt stärka foderstaten, främst under år med svag grovfoderkvalitet.

Ett tiotal gårdar på Gotland har utfodrat betor till mjölkkor och slakttjurar under vintern 2025/2026. Det odlades cirka 5 hektar fodersockerbetor per gård. Erfarenheterna är blandade – men intresset att lära sig mer finns kvar!

Varför fodersockerbetor?

• En ny gröda i växtföljden
• Komplement vid grovfoderbrist
• Hög energiskörd per hektar
• Möjlighet till bättre fett- och proteinhalt i mjölken
• Torktålig gröda.

Erfarenheter från gårdarna

Många av de gotländska odlarna började med att utfodra färska betor direkt i fullfodervagnen. Under vintern har de övergått till ensilerade betor.

Alla upplever att smakligheten på fodermixen ökar. En utmaning är sönderdelningen av betorna. Vid utfodring av färska betor får bitarna inte vara för stora, då sorterar korna ut betorna och kan äta för mycket på kort tid, vilket påverkar trafiken i robotsystem och gör djuren slöa. Vid ensileringen minskar bitarna (till ungefär halva storleken), vilket gör att problemen med sortering inte blir lika stora. Däremot är det viktigt att bitarna inte blir för små vid ensileringen för då frisätts för mycket vätska och lagret blir för tätt, så vätskan rinner ut ur plansilon och går till spillo. I värsta fall kan det också ge ett ostabilt betlager som ”rinner ut” ur plansilon. Lagom stora bitar vid ensilering verkar vara knytnävsstora vid krossning, de minskar sedan till pingisbollsstorlek vid ensilering. För att få till rätt storlek behövs en kross- eller rivarskopa. Ett annat alternativ är att dela betorna i mixervagnen men då krävs tillräckligt med tyngd i vagnen, för annars åker betorna runt som billar i mixern. Någon gård har fått det att fungera genom att bara ha betor i vagnen när de ska delas. Andra har fått det att funka med kraftfoder och betor i mixern. Svårast verkar det vara med rent grovfoder och betor.

Inför starten av utfodringen har det funnits viss oro om ökad mängd jord i fodret och ökade celltal som konsekvens men inga gårdar har sett ökade celltal när de börjat med betorna. En förhoppning har varit ökad avkastning och förbättrade fett- och proteinhalter, det har upplevts på någon av gårdarna men de flesta har inte märkt någon större skillnad. Danska rådgivare har rekommenderat cirka 3,5 kg TS per ko och dag. På Gotland har de flesta legat lägre, runt 1,5 kg TS per ko och dag vilket kan vara en anledning till att vi inte fullt ut sett de positiva resultat som verkar vanligare i Danmark.

Ensilering – stora möjligheter men kräver planering

Både på Gotland och fastlandet har betor ensilerats tillsammans med gräs eller majs, i plansilo, rundbalar, korv eller stuka.

En viktig lärdom från den andra träffen i Hejde bygdegård var att betorna bör lagras minst tre veckor efter upptagning – gärna täckta med foderduk – innan de krossas och läggs ovanpå annan gröda. Direktkrossade betor avger annars stora mängder vätska.

Vid så kallad ”on-top-ensilering” läggs betorna ovanpå majs eller gräs i en plansilo. Pressvattnet från betorna sugs upp av grödan under och höjer energivärdet i det översta lagret visar studier från Tyskland. Betorna sjunker ihop 50–60 % vid ensileringen.

Flera gotländska gårdar har dock haft problem med att det runnit ur plansilon, särskilt vid låg torrsubstans i underliggande gräs (<30 % TS). En del har fått delar av silon förstörda. Andra har lyckats bättre, särskilt när majs med cirka 32 % TS använts som bas.

En gård testade rundbalar med olika blandningar av torrt majsensilage och betor – där 50/50 visade sig fungera väldigt bra, men mängden måste syras efter ts-halten på grovfodret.

Effekter på produktionen

Resultaten varierar. En del gårdar ser en fettökning på 0,2–0,3 procentenheter. Ingen tydlig generell ökning av mjölkavkastningen har observerats. Inga ökade celltal eller hygienproblem. Gårdarna har kunnat minskad spannmålsandelen i foderstaten.
Hanna Cederlund konstaterar att de gotländska gårdarna främst använt betorna som grovfoderkomplement snarare än kraftfoderersättning – och i relativt låg dos. Det kan vara en förklaring till att effekterna varit mer måttliga.

Odlingserfarenheter 2025

Avkastningen på Gotland har legat på 70–75 ton per hektar. Vissa rapporterar upp mot 80 ton. På lättare sandjordar har nivån varit runt 50 ton.

Framgångsfaktorer:

• Sådd i mars, inte för blött
• Jämn gödsling (något högre än till sockerbetor)
• Natriumtillförsel (40–50 kg vid placering)
• Noggrant sådjup
• God ogräskontroll
• Bortplockning av fröstockar är viktigt!

Betor är en specialgröda och kräver uppmärksamhet. Dålig uppkomst, sent sådd eller högt ogrästryck kan kraftigt sänka skörden.

Täckta stukor ger torrare och renare betor, vilket underlättar rensning och minskar jordinblandning. Jord kan syns i foderanalysen som hög askhalt, men det har inte observerats i de gotländska analyserna.

Logistiken är en av utmaningarna med odlingen. Välj en bra plats för stukan och undvik sönderkörda åkrar. En tanke framåt är att välja majssort så att ensilering kan samordnas med betorna.

Mattias Jonsson, Ogestad egendom & Hyllela Gård, pratade om sina erfarenheter under den andra träffen. Gården har odlat betor i 2 år och utfodrat betor i 3 år hittills. De har ökat sina kors avkastning med 3 kg mjölk per ko och dag samt höjde fetthalten med 0,8 procentenheter vid utfodring av cirka 13 kg betor per ko och dag – vilket är ungefär i nivå med de danska rekommendationerna på 3,5 kg TS. I deras foderstat ersätter betorna främst spannmål. Nästa år planerar de att ensilera betorna blandat med HP-massa i plansilo.

Frågor att arbeta vidare med:

• Optimal TS-halt i betorna vid ensilering
• Senare majssorter att samensilera med
• Blanda grödorna helt istället för att lägga ovanpå?
• CCM-majs som alternativ?
• Storlek på bitar och påverkan på kotrafik
• Risker med stenar i hanteringen av betorna
• Bättre gödsling av betorna?
• Hur hög giva i foderstaten krävs för tydlig produktionseffekt?

Frågan om investering i rensverk med kross diskuteras, om tillräckligt många är intresserade.
Flera gårdar planerar att fortsätta. Andra vill räkna mer noggrant på ekonomin eller lösa hanteringsfrågor innan beslut tas.

Träffarna har finansierats via Greppa Näringen med medel från EU. Hanna Cederlund från HC Lantbruksråd har arrangerat båda träffarna. Under träff två bidrog även Birte Lau och Lars Andersen från KWS, Mattias Jonsson från Ogestad egendom & Hyllela Gård samt Henrik Rundby Andersson från Ljugarns Schakt med sina erfarenheter och kunskap.