Kursdagar om den gotländska gården

Under vecka 37 har vi åter igen genomfört två väldigt uppskattade gårdsmiljökurser!

För tredje året i rad har vi tillsammans med sakkunniga inom varje område; trädgård, bebyggelsen och ängsmarkerna, satt den gotländska gården i ett sammanhang. Hur allt hänger ihop, och vad det egentligen handlade om, då när gården uppfördes kanske någon gång under 1700-1800-talen. Den ena av årets ”kursgårdar” var Viges i Grötlingbo på sydöstra sidan, och den andra var Bäcks i Hangvar på den nordvästra sidan.

Kurserna är tänkta att ge ett helhetsperspektiv över den gotländska gården. Ofta plockar man isär de olika delarna och håller kurser på vart och ett av de olika ämnena, en heldag om byggnadsvård, en om trädgårdar och en om landskapsvård och ängshävd. Men de här tre delarna menar vi hör ihop. Det hade inte gått att bryta ut en del, utan alla var lika viktiga. Då var de livsviktiga för försörjningen, och nu är de viktiga för att de berättar om densamma och livet som levdes på gården för knappt hundra, och flera hundra år sedan.

Med kunskap och förståelse för hur gårdarna förr fungerade (som i stort sett helt självförsörjande produktionsenheter), kan man som gårdsägare ofta göra bättre och mer medvetna val. Och med kunskap om byggnadernas olika funktioner, de material och tekniker som används för att uppföra dem och varför, finns riktigt bra förutsättningar för att göra lyckade åtgärder, både vad gäller restaurering, renovering och prioriteringar av olika slag.

Om detta berättade Mattias Norderbrim, hantverkare inom byggnadsvård och byggnadsrestaurering med traditionella metoder, och hans föredrag bjöd på många aha-upplevelser bland deltagarna. Många tillsynes självklara saker som man kanske bara inte tänkt på. Mattias visade också på en hel del föremål och byggnadsdetaljer i olika skick och material, allt kopplat till arbeten inom puts, trä och smide, sådant man ofta behöver laga och hålla efter på en gård.

Efter byggnaderna blev det trädgårdarnas tur med trädgårdsmästaren Klara Holmqvist. Särskilt fokus blev det förstås på den historiska användningen och synen på trädgården.

Vårdträd, rosor, rabatter, fruktträdgårdar och inhägnader kring desamma var några av de områden Klara berättade om under dagarna, beroende på de olika gårdarnas trädgårdar och vad som fanns på plats. Alla gårdar och trädgårdar är ju helt unika, samtidigt som det finns så väldigt mycket traditionella drag, växter och företeelser som är desamma eller liknande över hela ön.

Behoven av livsmedel och försörjning, liksom en strävan efter att ha det vackert omkring sig har varit i stort sett likadan över ön och genom tiderna. Det är detta som ligger bakom uppkomsten och som skapat våra gamla trädgårdar, som några har turen att ha kvar och få möjlighet att förvalta.

När så byggnader och trädgårdar blivit uppmärksammade, blev det ängsmarkernas tur. Här tog Hjalmar Croneborg med deltagarna på en redig tidsresa och insyn i hur gårdens försörjning såg ut för mindre än 100 år sedan, och dessförinnan i nära tusen år tillbaka! Om hur markerna genom hävd (fagning och slåtter) år efter år utan insatsmedel levererat det vinterfoder (hö) som djuren behövde för vintern. Djuren (kor, får, getter, häst och grisar) som i sin tur producerade den gödsel som man var helt beroende av till åkrarna för att kunna odla spannmål, rovor med mera. Hur ett helt cirkulärt kretslopp i århundranden gjort det möjligt för människor att leva och bo på Gotland, och som är anledningen till att vi idag har våra vackra gårdar och ängsmarker på ön. Och även om det bara finns fragment kvar av framförallt ängsmarkerna (mycket är ju bortodlat under främst 1900-talet ) på Gotland idag, så minner det om en annan tid och ett annat landskap.

Idag har vi på Gotland kvar runt 1-1,5 procent av all ängsmark som vi hade under 1700-talet. 99 procent är alltså borta. Trots detta sköts och hävdas runt 200 gotländska ängen på traditionellt vis än idag, vilket gör att Gotland i vanlig ordning sticker ut i riket!

Hjalmar hade med och visade historiska kartor över besöksgårdarnas forna ängsmarker, och visst blev det tydligt hur utbredda ängsmarkerna varit tidigare, och hur få hektar som idag finns kvar! Hjalmar poängterade även att ett änge, eller en äng, inte är ett markslag, utan en definition baserad på användningen. Ett änge eller en äng kan variera kraftigt i utseende, alltifrån helt öppna ytor, till ytor beklädda med tall eller björk eller… Mest vanligt och det många förknippar med ett gotländskt änge, är en gräsbeväxt mark med hassel, ask, alm och ekar. Men det är alltså användningen och skötseln som avgör om det är ett änge eller inte. Om det fagas och slås varje år för att bärga hö, och inte plöjs eller tillsätts växtnäring eller liknande, då är det per definition ett änge eller äng. Denna insikt kom att bli en aha-upplevelse för många! Även den egentligen rätt självklar, men som man kanske inte reflekterat över tidigare.

Cirka 30 personer deltog under de båda dagarna och vi vill rikta ett stort tack till alla engagerade och intresserade deltagare!

Aktiviteten anordnades genom projektet Ett rikt odlingslandskap och bekostas med medel från EU och svenska staten genom strategiska planen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Målgruppen är i första hand lantbrukare och verksamma inom jordbruks- och trädgårdsföretag.