Fältvandring "Tre ängen" i Elinghem

På Naturbetesdagen den 17 juni passade vi på att arrangera en fältvandring i Elinghems lummiga ängsmarker. 25 personer kom för att ta del av de restaureringsarbeten som gjorts i markerna kring ödekyrkan.

Under vandringen tittade vi först på ett större område som röjts för att i första hand gynna naturvärden knutna till de gamla lövträden och hassel, och kommer användas som betesmark. Här berättade Maude Fyrenius, rådgivare inom Ett rikt odlingslandskap på Länsstyrelsen i Gotlands län, att det initialt krävdes manuella röjningar med röjsåg och motorsåg för att därefter möjliggöra maskinella åtgärder. Området var så kraftigt igenväxt att arbetet behövdes göras i etapper. Även metoder som ringbarkning har använts för att reducera beståndet av asp som gynnats av igenväxningen/kraftig beskuggning - och de olika åtgärderna börjar nu visa resultat. Att restaurera en ängs- eller betesmark tar i regel tid. Men redan första året börjar man ofta se att vissa arter av gräs och örter börjar återkomma, vilket deltagarna under kvällen kunde se med egna ögon.

En större röjningsinsats behöver i regel göras i etapper. Framför allt träd kan fara mycket illa av att ”chockas” med för kraftig röjning och plötsligt ljusinsläpp, liksom de kan blåsa omkull om de friställs för kraftigt. Detta och mycket mer var saker vi dryftade under vandringen.

Bland annat lyfte Annika Forslund, biolog vid Länsstyrelsen i Gotlands län, ett dilemma med röjningsrester, GROT (grenar och toppar) och bränsleved. Efter utkörning är det vanligt att detta blir liggande i stora högar under lång tid i väntan på flisning. Ofta ligger de under sommarhalvåret, vilket innebär att en rad olika, många gånger hotade och rödlistade, arter av insekter (som exempelvis flera långhorninga skalbaggar) lägger sina ägg här. De är helt beroende av död ved, men istället för att få en lyckad föryngling, riskerar en till två generationer av den lokala populationen att utraderas. Med andra ord blir dessa grothögar ett slags fångstvirke och utgör en dödsfälla.

Tre enkla tips för att försöka undvika detta fenomen:

• Skapa och lämna död ved vid röjning och gallring
• Röj och avverka efter 15 augusti
• Flisa före 15 april

Nästa område vi tittade på under vandringen var ett tidigare traditionellt skött änge om cirka 2 hektar, men som under 1980-talet slutat hävdats och istället påbörjat en kraftig igenväxning. Här berättade Maria Norderbrim, rådgivare inom Ett rikt odlingslandskap, länsstyrelsen, att 2018 röjdes änget igen, och nu 7e sommaren efter åtgärden börjar det åter likna ett änge. Mycket återstår, det finns fortfarande mycket hassel att ta bort eller föryngra, och deltagarna fick en inblick i restaureringsprocessen som varit och som kommer pågå framåt.

Dilemman som att väga natur-och kulturvärden mot varandra lyftes, liksom olika prioriteringar som gjorts, och tankesätt kring de val som ligger bakom.

Kort sagt finns det sällan ett sätt att restaurera en mark på, utan beror på målbild, markens beskaffenhet och vilka förutsättningar som omgärdar arbetet. Men det som tydligt framkom under kvällen är att det är en process som tar ett par år, och som bygger på kontinuitet i fortsatt efterröjning av stubbskott och sly, samt bete.

Utan betesdjur att släppa på efteråt, är det minst sagt ogjort arbete. Det jobbet djuren gör under en restaureringsprocess, går inte att ersätta med vare sig manuella eller maskinella insatser.

Slutligen gick deltagarna tillbaka mot ödekyrkan och tog del av kvällens tredje, och sedan många många år tillbaka traditionellt hävdade, änget som omger kyrkan. Här fanns gott om hävdgynnade arter, och bland annat visade Annika Forslund på höskallra, darrgräs, slåtterfibba och svinrot. Änget och området kring kyrkan sköts av Elinghem sockenförening som varje år ideellt ombesörjer fagning och slåtter, samt håller efter och föryngrar hassel. I samband med slåttern som sker under juli månad brukar det finnas gott om engagemang,och många händer som hjälper till. Vid övriga tider på året är det ofta en tapper mindre skara som ombesörjer fagning och pinnplockning.

Kvällen avslutades med en trevlig gemensam middag i det fria - med ödekyrkan som åskådare.

– Syftet med kvällen och fältvandringen var att visa på olika exempel, målbilder och resonemang kring röjning och restaurering av ängs- och betesmarker. Och framför allt hoppas vi kunna inspirera fler hugade markägare att vilja restaurera sina ängs- och betesmarker, säger Maria Norderbrim, projektledare för Ett rikt odlingslandskap vid Länsstyrelsen i Gotlands län.

Bilder från kvällen