Spärroxbär, ett växande problem i våra betesmarker

En regnig tisdag i slutet av oktober samlades ett litet gäng på Graute gård i Hejnum för att diskutera och utbyta erfarenheter kring spärroxbär och alternativ för att bekämpa den.

Inte alla markägare eller lantbrukare har lagt märke till den, eller uppmärksammat att den faktiskt finns på markerna sina. Ibland kan det komma som en otrevlig överraskning.

Spärroxbär är allmänt spridd över hela Gotland berättade Tiina Kumpula, samordnare för invasiva främmande arter på länsstyrelsen. Den sprids med fåglar som äter buskens bär. På sina håll börjar den nu alltmer ställa till med problem och igenväxning på alvar- och betesmarker. Arten är från början en populär trädgårdsväxt hittagen av människan. Den har främst använts till häckar och återfinns ofta i offentliga miljöer.

Metoder för bekämpning

Olika metoder att bekämpa spärroxbär diskuterades och utvärderades. Tiina Kumpula förevisade även hur man med hjälp av en rotuppdragare manuellt kan bekämpa exemplar av mindre storlek.
Men när gruppen tittade ut över Hejnum hällar, med ett hav av spärroxbär, är det lätt att förstå att den metoden inte fungerar storskaligt. Att dra upp busken med rötterna verkar vara det sätt som bäst möjliggör att man blir av med busken. Sågar man med röjsåg, kommer året därpå en mängd nya skott och år två blommar och ger den bär igen.

Hur kan vi på ett kostnads- och tidseffektivt och miljömässigt hållbart sätt få bukt med den här invasiva främmande arten? Den hotar ju inte bara Gotlands biologiska mångfald, utan även den enskilde lantbrukarens/markägarens ekonomi. Öns lantbrukare med EU-stöd och åtaganden i skötsel av ängs- och betesmarker utifrån stödvillkoren riskerar verkligen problem.

Frågorna var många, och svaren ganska få. Det här är en ny utmaning som vi ställs inför.
Utöver röjning och rotuppdragning diskuterades även andra metoder, som kvävning med tjock presenning efter bortröjning, bränning av roten efter bortröjning, olika typer av betesdjur och betestryck, liksom tankar kring användning av glyfosat. Det finns således inget facit, och på olika platser och områden ser förutsättningarna olika ut.

Diskussionerna var många, konstruktiva och med en krydda av frustration och uppgivenhet. När blickarna svepte ut över hällmarken med tusentals frodiga buskar av spärroxbär, är det lätt att förstå varför. Vi behöver gå samman i någon form av utvecklingsprojekt, hitta bästa sättet att bekämpa, testa och analysera olika metoder och hitta ekonomiska medel för arbetet. Samtalen kommer att fortsätta!

Rekommendationer att ta med sig

Där spärroxbär inte hunnit etablera sig med mer än några få buskar/individer, ta bort dessa omgående! Att bekämpa dem i ett tidigt skede är den möjlighet vi har att hålla den borta från att etablera sig i nya områden. Var försiktig med hantering av buskar med bär, på grund av spridningsrisken.