Håkan Hermansson, Havdhem

För ett par år sedan tog Havor Lantbruk AB steget till att ställa om sin grisproduktion till KRAV. En omställning de inte ångrat trots att det inneburit en del förändringar när det gäller till exempel arbetstidsåtgång och gödselhantering.

Längst ner på vägen till Havor i Havdhem öppnar sig landskapet och man möts av ett stort antal byggnader; stallar, maskinhallar mm. Medan jag väntar en stund på Håkan Hermansson som jag ska träffa så tittar jag på alla grisar som formligen studsar runt utanför stallarna. Solen skiner, det är väldigt varmt och en del har dragit sig in i skuggan. Många är dock alldeles för nyfikna för att låta mig passera utan uppmärksamhet.

För några år sen var Havor navet i en suggring med 600 suggor, varav de själva hade 350 i egen produktion. De hade också slaktsvinsproduktion. Det skedde förändringar på en del av gårdarna som var med i navet, till slut fanns det bara två satelliter. Ekonomiskt var det inte heller så bra som de önskade.

Gården drivs av bröderna Niklas och Håkan Hermansson, och Niklas fru Hanna. Det var i ovanstående situation som Hanna var på ett möte där det bland annat pratades om ekologisk grisproduktion. Marknaden för ekogris var god, och man erbjöds ett fast pris i fem år.

Ute året runt
Beslutet togs, Havor Lantbruk började ställa om till ekoproduktion. Det har självklart byggts om en del, men den stora skillnaden är egentligen hårdgjorda rastfållor utanför alla stall. Grisarna måste kunna vara ute året runt. Produktionen är KRAV-godkänd och det innebär att grisarna också skall ha tillgång till ”huvudsakligen bevuxen mark ” minst 4 månader per år.

– Nu har vi 150 suggor i integrerad produktion, och vi levererade de första slaktgrisarna i juli 2017. Priset är hyggligt även om det var betydligt bättre i början av omställningen. Kilopriset för KRAV-griskött är ungefär dubbelt mot det konventionella, säger Håkan.

Sedan förra året har försäljningen av KRAV-godkänt griskött stagnerat. Enligt Håkan beror det troligen på att man inte får använda nitrit i köttet, vilket gör att köttet är grått. Vid EU-ekologisk produktion är det tillåtet med nitrit och det gör att konsumenten ofta väljer det köttet istället.

– Vi behöver ha nitrit i köttet, det tror jag alla KRAV-grisproducenter är eniga om säger Håkan.

Har omställningen påverkat jobbet på gården mycket?, frågar jag.

– Ja, både och, säger Håkan. Det är lika mycket jobb med grisarna nu som det var innan trots att vi då hade många fler. Vi har ju också runt 40 dikor, men där skiljer det nästan ingenting i arbetstid. Grisarna tar tid. Vi är ännu mellan 6 och 7 årsanställda.

Suggorna går med smågrisar i box i tre veckor, sen ska de ut i familjebox. Där går de i djupströ med runt 10 suggor med grisar i varje storbox. De avvänjs vid 6 veckor istället för som annars vid fem veckor.

Grovfoder till grisarna
Hela gården är omställd. Odling sker på ca 320 hektar, och allt fodras upp till grisarna och dikorna. Det handlar om ärter, åkerbönor, stråsäd och vall. Även grisarna ska ha grovfoder och de får ensilage.

– Det tråkiga är att det bara är drygt halv skörd jämfört med konventionellt odlat. Men vi har köpt ny såmaskin och hacka tillsammans med en annan gård och hoppas att delvis ny teknik kan påverka skördarna uppåt.

Det som blivit lite knepigare är gödselhanteringen. Tidigare hade man stor andel flytgödsel, nu är i stort sett all gödsel fast med stor halminblandning. Det är svårare att få snabb effekt av gödseln, och mycket av kvävet försvinner tyvärr till luften.

Det finns idag 24 KRAV-godkända grisgårdar i Sverige, ännu fler som är EU-ekologiska.

Bröderna med familjer är elfte generationen vid Havor. Den här generationen har drivit gården sedan början av 1990-talet.

Har ni ångrat omställningen?

– Absolut inte, åtminstone inte ännu. Ekonomin är ok och även om grisarna hade det bra tidigare också så är det speciellt för slaktgrisarna en stor miljöförbättring.

Text: Ilse Hallgren, ekorådgivare länsstyrelsen