Pågående och kommande arbete

Information om vad som pågår just nu i arbetet med förorenade områden och vad som planeras för de kommande åren.

Pågående arbete

Inventering

I det tillsynsarbete som genomförts inom förorenade områden har tillsynen 2020 varit fokuserad på MIFO-inventering av ett flertal medelstora täktverksamheter där länsstyrelsen har tillsynsansvar. Fokus har även lagts på att få till stånd utredningar och åtgärder vid två av länets stora industriverksamheter. Med anledning av covid-19 har viss omprioritering gjort att all planerad tillsyn inte kunnat genomföras.

Undersökningar och utredningar

Länsstyrelsen har under 2020 genom sin tillsyn arbetat med att få till stånd utredningar och inventeringar vid ett flertal objekt. Inom det bidragsfinansierade efterbehandlingsarbetet har undersökningar fortsatt bedrivas med målet att färdigställa utredningsfasen för två av länets prioriterade objekt. Utredningarna vid dessa objekt har bestått av kompletterande huvudstudier. Utredningarna bedöms kunna vara färdigställda under 2021. Även bland länsstyrelsens tillsynsobjekt pågår eller planeras utredningar de närmaste åren. Dessa bekostas av företagen och verksamhetsutövarna själva. Bland de tillsynsobjekt som nyligen undersökts kan nämnas Källungesågen och deponier vid kalk/cementindustrin.

För 2021 har länsstyrelsen ansökt om medel från Naturvårdsverket för undersökningar och utredningar. Nedan listas de platser som Länsstyrelsen ansökt om utredningsmedel för 2021.

Gasverkstomten

Ansökt belopp för 2021 är 415 000 kr för kompletterande huvudstudie.

Endre kvarn

Ansökt belopp för 2021 är 250 000 kr för huvudstudie och 200 000 för 2022.

Kommande arbete

De mest prioriterade objekten i länet redovisas i en prioriteringslista. Prioriteringslistan omfattar länets samtliga objekt inom riskklass 1 (13 stycken) och i regel några av de högst prioriterade inom riskklass 2. Listan ses över och revideras varje år.

En stor del av de objekt som prioriteras högst på listan hör till branscherna träimpregnering och kemtvättar.

Översiktlig beskrivning av de mest prioriterade objekten

Verksamheten bestod bland annat av impregnering med kreosot mellan 1954 och 2001, då den lades ner. Verksamheten var som störst under 50- och 60-talet. Det första tillsynsbesöket gjordes 1978 och flera råd och anvisningar gjordes för att minimera utsläpp. Två markundersökningar genomfördes på 1980-talet av KTH (1982) samt Uppsala universitet (1989) där det fastslogs att marken var förorenad av kreosot. Under 2001 genomfördes en undersökning, MIFO fas 2 och mellan 2003 och 2004 gjordes en huvudstudie på området. Undersökningarna visade att marken och grundvattnet är kraftigt förorenat av kreosot. Föroreningen i jorden ovan berget är relativt välutredd medan grundvattenföroreningen är mycket komplicerad. Det krävs därför ytterligare undersökningar av grundvattnet, innan man kan fastställa vilka åtgärder som är lämpliga. Förorenat grundvatten i berget har hittats minst 400 m från anläggningen, vilket tidvis har påverkat enskilda vattentäkter. Detta ledde till att man under 2011 drog fram kommunalt dricksvatten till de påverkade fastigheterna. Miljö- och byggnämnden har med hjälp av saneringsförsäkringen tagit bort alla kvarlämnade kemikalier på fastigheten.

Ansvarsfrågan har varit mycket omdiskuterad, eftersom ansvaret för föroreningen kunde lastas ett dödsbo och ett bolag. Miljö- och byggnämnden drev frågan om ansvar under flera års tid gentemot dödsboet, men efter beslut i miljödomstol, samt samråd med Naturvårdsverket, fastslogs att ansvar från dödsboet inte kunde utkrävas. Det bolag som kunde åläggas delvis ansvar har försatts i konkurs, och inga medel finns att tillgå. Detta resulterade i att fastigheten blev herrelös. SGU är huvudman för fortsatta undersökningar och åtgärder. Länsstyrelsen erhöll statligt bidrag för undersökningar 2017, 2018 samt 2019. På grund av ändrade förutsättningar hos huvudmannen har det dock blivit en fördröjning i färdigställandet av huvudstudien.

Vid sågen har impregnering med koppar, krom och arsenik skett från 40-talet fram till mitten av 70-talet. Verksamheten vid sågen lade ned kort därefter. Området har delvis sanerats under 90-talet men efterföljande undersökningar har visat att området fortfarande är allvarligt förorenat. Höga halter arsenik finns i marken, i anslutning till där impregneringen skett. En ansvarsutredning avseende undersökningsansvaret har genomförts och detaljerade undersökningar (motsvarande huvudstudie) har genomförts i ansvarigs regi.

En delåtgärd genomfördes 2015–2016 nedströms från fastigheten där material schaktades bort och omhändertogs. Kompletterande grundvattenprovtagningar utanför fastigheten har genomförts av ansvarig under 2017, och påvisar ingen spridning av arsenik till grundvattnet. En ansvarsutredning inför åtgärd har tagits fram av länsstyrelsen.

Bostadsområde i norra Visby med höga halter tungmetaller och PAH. Massorna kommer troligen delvis från gasverkstomten. Inom området finns ett 30-tal fastigheter samt en förskola. I samtliga undersökta kvarter inom området finns föroreningshalter som överskrider riktvärden för känslig markanvändning och i ett mindre antal prov överskrids även mindre känslig markanvändning avseende PAH och metaller (dock inte inom kvarteret Siken och Sjötungan).

Medelhalten av bly, koppar och kvicksilver inom området överskrider Naturvårdsverkets generella riktvärden för känslig markanvändning. Vid en delsanering, som genomfördes av ett lekområde i anslutning till förskolan vid S:t Göran, påträffades ett prov med mycket hög halt cyanid, i övriga området var halterna låga. Region Gotland har tagit på sig huvudmannaskapet och genomfört undersökningar. I ansvarsutredningen inför färdigställande av huvudstudie har det bedömts att inget ansvar går att utkräva.

Gasverk byggdes över hela Sverige från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet. Där torrdestillerades stenkol för tillverkning av gas för pannor, spisar samt industri vars biprodukter var koks, ammoniak och bensen. Visby gasverk bedrev gasverksverksamhet på fastigheten Blåklinten från mitten av 1910-talet till mitten av 50-talet.

Området har därefter förändrats och byggts om och nya verksamheter har etablerats på området. Det har gjorts ett antal provtagningar av grundvatten, jord, porluft och inomhusluft för att avgränsa föroreningen och huvudstudien är pågående. Provtagningar har visat höga halter av kreosot (PAH), cyanider samt tungmetaller. Eftersom gasverket avslutades innan 1969, har det bedömts att inget ansvar går att utkräva. Region Gotland har tagit på sig huvudmannaskapet för objektet för vidare undersökningar och åtgärd.

Vid gamla oljeterminalen har petroleumprodukter tagits emot och lagrats mellan 1930 och 1980. Petroleumet har lagrats i cisterner och även pumpats via markburna ledningar genom Palissaderna. Tidigare har översiktliga undersökningar visat på höga föroreningshalter på platsen för de gamla cisternerna. Undersökningar under 2014 visar att området är mer än dubbelt så stort mot vad som tidigare bedömts. Mycket höga halter PAH hittades också vid en undersökning 2014. Undersökningar har utförts i både Region Gotlands och de ansvariga oljebolagens regi.

Brandövningsplatser har blivit utpekade som en källa för förorening och spridning av PFAS, högfluorerade ämnen. Ett av de värsta högfluorerade ämnen som använts i brandskum förbjöds inom EU 2011. Inom Visby flygplats har det funnits flera brandövningsplatser på både norra, mellersta och södra delen. Undersökningar har visat på förorening som även spridit sig till grund- och ytvatten och ett stort antal brunnar i närområdet har påverkats. Utöver PFAS har bly, PAH, PCB, alifatiska och aromatiska kolväten påträffats under provtagningar. Dessa föroreningar kan förekomma vid takningsplatser och verkstäder. Under 2008 sanerades fyra hotspots inom flygplatsen, men fortsatta undersökningar med kartläggning och riskbedömning behövs. Ansvariga för föroreningarna finns, och de brunnar med halter över Livsmedelsverkets rekommendationer, har ersatts med kommunalt vatten under 2018.

Hejdeby marmorbrott bröt marmor fram till 1970-talet, därefter användes fastigheten för en mekanisk verkstad med skrotupplag. I början på 90-talet bedrevs kabelbränning inom området, som har gett upphov till allvarliga metallföroreningar. Vid kabelbränning avlägsnar man isolerhöljet som kan bestå av gummi, plastmaterial, oljeindränkt papper eller isolerolja, för att nå metallen såsom koppar, bly och aluminium. Det vanligaste isolermaterialet är PVC-plast, vid förbränning kan fler farliga ämnen uppstå såsom dioxiner. Undersökningar har gjorts i omgångar och den sista färdigställdes 2015. Förutom synliga föroreningsskador efter förbränningen har grundvattenprover även påvisat dioxiner i grundvattnet i låg halt. Platsen ligger inom primärt vattenskyddsområde för Visby. Region Gotland har tagit på sig huvudmannaskapet för åtgärd.

På fastigheten har det tidigare bedrivits kemtvättverksamhet, troligen mellan 1961–1979. Den del av byggnaden där kemtvätt med största sannolikhet har bedrivits, är idag riven. Marken var troligtvis obebyggd innan kemtvätteriet byggdes och låg då avsides från tätorten. Idag ligger fastigheten i ett tätbebyggt område, inom tätorten Roma, och omkringliggande fastigheter består av villor med trädgårdar.

Undersökningar av grundvattnet inom fastigheten 2009, påvisade höga halter av tetrakloreten och trikloreten, vanliga vätskor vid kemtvätt. Hösten 2017 genomfördes översiktliga undersökningar av porgas under asfalt, vid den numera rivna delen av byggnaden, samt i byggnaden under betonggolvet. Mätningar av inomhusluft har genomförts i omkringliggande fastigheter och grundvattenanalyser har gjorts inom och utanför fastigheten i närliggande brunnar. Region Gotland har tagit på sig huvudmannaskap för kommande utredningar och åtgärd. I ansvarsutredningen har det bedömts att inget ansvar går att utkräva.

Det har bedrivits skrotverksamhet och återvinning på fastigheten sedan början på 60-talet. Mycket höga halter över KM av metaller såsom bly och koppar i mark, därutöver olika typer av petroleumprodukter. Området ligger inom yttre vattenskyddsområde för Visby och är därför högt prioriterat. Ansvarsfrågan är komplicerad, eftersom verksamhetsområdets yta har skiftat, och en mängd företag varit inblandade, varav en del gått i konkurs. En ansvarsutredning har tagits fram av Region Gotland och delvis ansvar har bedömts finnas. Området har undersökts i flera steg för att avgränsa föroreningen, detta har gjorts på ansvariga företags bekostnad. Huvudstudien för takplåten är avslutad och objektet har kommit in i åtgärdsfas.

Visby deponi började som en deponiplats i början på 1950-talet fram till slutet av 1990-talet. Deponins yta uppskattas till 20 000 m² och uppskattad mängd avfall som finns deponerat är 700 000 m³. Den är högt prioriterad eftersom den ligger i vattenskyddsområde. Det finns olika delområden inom deponin med hushållsavfall, industriavfall, byggavfall, schaktmassor, slam från reningsverk samt bilvårdsanläggningar. Det fanns också inom deponin en ugn där riskavfall från sjukhus förbrändes mellan 1980 och 1996. Lakvattnet har hanterats från 1990-talet, och idag ansamlas det i en reningsbassäng. Stora delar av deponin är idag täckt men fler åtgärder krävs. Idag finns anlagda motocross- och gokartbanor på avslutade deponeringsdelar. Fortsatta åtgärder och undersökningar pågår.

Plantskolor eller handelsträdgårdar har identifierats som möjliga föroreningskällor på grund av användning av metall, arsenik och svavelföroreningar i bekämpningsmedel. Annelunds handelsträdgård har varit i drift i över 60 år varav 30 år inom perioden då bekämpningsmedel såsom DDT var vanligt. Det är okänt i vilka mängder och i vilken omfattning bekämpningsmedlen har använts, men dessa föreningar är mycket stabila och försvinner inte av sig själva, därför behövs föroreningsgraden utredas och åtgärdas. Vidare finns det inom området en enskild dricksvattentäkt, vilket gör att fastigheten har hög prioritet. Länsstyrelsen erhöll under 2018 medel för inledande undersökningar. Undersökningen visade på föroreningar i mark av metaller såsom bly och arsenik samt bekämpningsmedel såsom DDT.

Sanda valskvarn är en vattenkvarn, belägen vid Varbosån. Den uppfördes i slutet av 1800-talet, men fick sin nuvarande form 1908. Den upprättades för kvarnverksamhet där man via vattenkraft malde säd och genomförde betning av utsäde, som skyddade utsädet mot smitta och skadeinsekter. Under 1900-talets början utvecklades de första kvicksilverhaltiga betningsmedlen och under 1930-talet kom det flytande preparatet Panogen. I början av 1960-talet betades nästan allt utsäde med kvicksilver.

Höga halter av kvicksilver har konstaterats i den förstudie som Länsstyrelsen låtit göra på fastigheten. Ytterligare undersökningar genomfördes under våren 2015 som visade på att kvicksilver kunde påvisas i allt rödfärgat material, både betong och trä. Huvudstudien är färdigställd och regionen har tagit på sig huvudmannaskapet inför åtgärd.

Kontakt

Har du frågor? Kontakta Länsstyrelsens EBH-handläggare