Förorenade områden i länet

De allra flesta områden som är eller kan misstänkas vara förorenade har kartlagts av Länsstyrelsen och kommunen. I vår karta över förorenade områden kan du se vilka områden som är misstänkt eller konstaterat förorenade.

Karta över förorenade områden

Använd kartan över förorenade områden (EBH-kartan) för att se var det finns misstänkt eller konstaterat förorenade områden.

Begär utdrag från kartan

Om du vill få ut information om specifika objekt i kartan eller specifika fastigheter kan du begära ett utdrag från Länsstyrelsen.

Det är viktigt att du får med följande uppgifter när du gör en begäran:

  • Fastighetsbeteckning eller ID-nummer
  • Kommun

Observera att det endast är möjligt att få utdrag från kommuner i det egna länet.

 

Skicka din begäran till gotland@lansstyrelsen.se.

Information om förorenade områden från andra aktörer

Det är fler än Länsstyrelsen som har information om förorenade områden. Kontakta i första hand den som är tillsynsmyndighet för området för att få mer information, vilket ofta är kommunen. Om kommunen inte är tillsynsmyndighet kan de oftast hänvisa dig rätt.

Även andra myndigheter kan ha information om förorenade områden, till exempel:

Försvarsmaktenlänk till annan webbplats

Trafikverketlänk till annan webbplats

Sveriges geologiska undersökninglänk till annan webbplats

Tänk på att ett område kan vara förorenat även om myndigheterna saknar uppgifter om området.

WMS-tjänster och nedladdningsbara geodata

Du som behöver tillgång till WMS-tjänster och nedladdningsbara shape-filer för förorenade områden kan använda länsstyrelsernas geodatakatalog.

Förorenade områden på Gotland

På Gotland finns cirka 1000 områden som misstänkt vara förorenade. Genom historien har det funnits många olika verksamheter som kan ha orsakat föroreningsskador, till exempel sågverk, kemtvättar, bränsle- och skrothantering samt olika typer av småskalig industri.

Fastigheter där marken misstänks vara förorenad

Du som förmedlar, köper eller säljer en fastighet som misstänks vara förorenad kan behöva veta hur arbetet med misstänkt förorenade områden påverkar dig. Läs mer i broschyren som Länsstyrelsen tagit fram:

Förorenad mark - syns inte men finnsPDF

Förorenad mark vid gamla handelsträdgårdar

Platser där det har legat en handelsträdgård kan vara förorenade, även om handelsträdgården inte längre finns kvar. Som fastighetsägare är det viktigt att veta om marken är förorenad.

Förorenad mark vid gamla handelsträdgårdar – information till fastighetsägare och boendePDF

Fördjupad information om förorenade områden i Gotlands län


Länsstyrelsen ansvarar för att samordna arbetet med förorenade områden i länet. I begreppet samordning ingår bland annat planering, prioritering och uppföljning. Här kan du läsa mer om hur Länsstyrelsen arbetar med samordningsansvaret för förorenade områden.

Geografiska förutsättningar

Gotland är en ö i Östersjön och ett av Sveriges minsta län. Av länets totala areal på cirka 3140 kvadratkilometer och av landytan används cirka 70 % till jord- och skogsbruk. Länet har cirka 800 kilometer kustlinje.

Länet har endast en kommun som 2011 bytte namn från Gotlands kommun till Region Gotland. Knappt 60 000 innevånare är fastboende på Gotland varav knappt hälften bor i Visby. Av dessa är ungefär hälften kvinnor och hälften män. I världsarvet Hansestaden Visby finns bland annat ringmuren som sträcker sig runt Visby innerstad och är 3440 meter lång.

Geologiska och hydrologiska förhållanden

Gotlands berggrund består av sedimentär berggrund som utgörs av lagrad kalksten, märgelsten, revkalksten och mindre områden med sand- och siltsten. Kalkstenen är ofta sprickrik. Under inverkan av luft och vatten bryts kalkstenen ner (kemisk vittring) och bildar karstfenomen som tunnlar, grottor och spricksystem. Akvifärer (geologisk bildning som lagrar grundvatten) i kalksten är viktiga för vattenförsörjningen på Gotland. På grund av det sprickrika berget kan grundvattennivåerna variera starkt i kalkberggrunden.

Dessa föränderliga grundvattennivåer gör att det oftast är svårt att bedöma hur föroreningar kan tänkas sprida sig. På Gotland finns ett fåtal rullstensåsar och sandfält, vanligtvis med liten mäktighet, men de är lokalt mycket viktiga för vattenförsörjningen. För övrigt dominerar tunn morän, moränlera, torvjordar och kalkhäll med vittringsjord.

Stora områden på Gotland utgörs av hällmarker utan jordtäcke eller med tunna jordlager. Ytvattnet kan snabbt rinna ner till grundvattnet genom spricksystem och karstformationer. Dessa omständigheter gör att grundvattnet är mycket känsligt för föroreningar på markytan. Spill, utsläpp genom industriverksamhet eller olyckor kan, om de sker inom ett påverkansområde för en större vattentäkt, få förödande konsekvenser för vattenförsörjningen.

Industristruktur

Idag domineras Gotland av de fyra basnäringarna jordbruk, industri, turism och offentlig sektor. Antalet jordbruksföretag har minskat de senaste åren men utgör ändå en mycket stor del av det gotländska näringslivet. Industrin är mestadels småskalig. Det finns ett fåtal större företag som kalkstens- och cementindustrin, med stora anläggningar. Förutom Cementa och Nordkalk Storugns, som dominerar branschen även nationellt, finns en småskalig brytning av kalksten på ön. De småskaliga industrierna utgörs av stenhuggerier och slipstensfabriker mm. Historiska uppgifter tyder på att det har funnits cirka 500 kalkugnar på ön.

Gotlands isolerade läge har inneburit ett behov av de flesta branscher, vilka också har förekommit på ön. Den småskaliga industrin representerar ett brett spektrum. Förutom alla lantbruk och andra vanliga verksamheter som bensinstationer, bilverkstäder, skrotar, impregneringsverksamheter, mekaniska verkstäder, kemtvättar och sågverk, finns även många andra verksamheter representerade genom åren, till exempel livsmedelsindustrier (mejeri, slakteri mm), garverier, ytbehandlare (både trä och metall), oljedepåer, plast- och gummiindustri, hamnar, varv, asfaltverk, gasverk samt oljeborrning. Tidigare fanns även ett järnvägsnät som var i bruk fram till 1963.

Nationella miljömål

Målet inom miljöarbetet i Sverige är att vi till nästa generation ska kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Som ett riktmärke finns 16 nationella miljökvalitetsmål. Ett av dessa är Giftfri miljö som innebär att förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället inte ska hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna.

För varje miljökvalitetsmål finns ett antal preciseringar beslutade som syftar till att utgöra kriterier för att bedöma möjligheterna att nå miljökvalitetsmålen. Preciseringen för förorenade områden är att de är åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller miljön.

Naturvårdsverket har under år 2014 tagit fram förslag på etappmål gällande efterbehandling av förorenade områden. Målen ska bidra till att öka arbetstakten samt att öka användningen av annan teknik än den traditionella, schaktning och deponering av massor, i syfte att effektivisera efterbehandlingsprocessen.

Förslaget är utformat enligt följande:

  • Minst 25 procent av områdena med mycket stor
    risk för människors hälsa eller miljön är åtgärdade år 2025.
  • Minst 15 procent av områdena med stor risk för
    människors hälsa eller miljön är åtgärdade år 2025.

Användningen av annan teknik än schaktning följt av
deponering, utan föregående behandling av massorna, har ökat år 2020.

Som övergripande mål gäller att år 2050 ska alla områden med mycket stor risk eller stor risk för människors hälsa eller miljön vara åtgärdade. Vidare anges att som förutsättning för att uppnå etappmålet ska samlad, tydlig och kvalitetssäkrad digital information om förorenade områden finns allmänt tillgänglig. Förorenade områden undersöks och utreds även i sådan omfattning att takten i åtgärdsarbetet kan hållas.

Regionala miljömål

Länsstyrelsens övergripande målsättning är att alla förorenade områden med mycket stor risk eller stor risk för människors hälsa eller miljön ska vara åtgärdade år 2050.

I Regeringens årliga regleringsbrev till Länsstyrelserna finns ofta uppdrag eller prioriteringsgrunder över vad länsstyrelserna bör inrikta sin verksamhet mot. Uppdragen kan variera men de senaste åren har dock ett stående uppdrag varit att länsstyrelserna ska verka för att andelen privatfinansierade efterbehandlingsåtgärder ska öka. Detta sker främst genom ökad tillsyn och tillsynsvägledning.

I Länsstyrelseinstruktionen har länsstyrelsen även ett uppdrag att integrera ett jämställdshetsperspektiv i sin verksamhet samt att verka för att det nationella folkhälsomålet uppnås. Inom folkhälsomålet är förorenade områden en viktig del i samhällsplaneringen. Många nya bostäder och områden byggs upp och ibland kan det vara nödvändigt att genomföra utredningar och saneringar av förorenad mark innan bostäder byggs. Vid saneringar inför bostadsbyggande bedöms risken främst utifrån att barn ska kunna bo på platsen utan risk.

Tillsynsmål

Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för förorenade områden vid de större tillståndspliktiga anläggningarna i länet. Region Gotlands miljö- och byggnämnd har dock tillsynsansvar för de flesta förorenade områden som finns i länet. Ett viktigt uppdrag för Länsstyrelsen är därför att bidra med tillsynsvägledning inom förorenade områden. De mål som satts upp gäller Länsstyrelsens egen tillsyn och tillsynsvägledning.

Mål för Länsstyrelsens tillsyn:

  • Alla riskklass 1-objekt ska vara klara för åtgärd eller ha påbörjat åtgärd 2023.
  • Ytterligare minst två riskklass 2-objekt är i undersökningsfas 2023.
  • Samtliga objekt inklusive medelstora täktverksamheter, som Länsstyrelsen bedömer behöver MIFO-klassas, ska vara klassade vid utgången av år 2021.

Mål för Länsstyrelsens tillsynsvägledning:

  • Länsstyrelsen har löpande tillsynsvägledning genom kontakter och möten med Region Gotland.
  • Årligen erbjuda minst en utbildningsinsats för Region Gotland.

Prioriteringar

Utgångspunkten för allt efterbehandlingsarbete bör vara att nå största möjliga riskreduktion så kostnadseffektivt som möjligt. Ett annat sätt att uttrycka detta är att välja bästa möjliga teknik vid efterbehandlingsarbete. I Gotlands län finns det ca 1000 förorenade eller potentiellt förorenade områden. Mängden objekt kräver både ur praktisk, ekonomisk och risksynpunkt att en strategi för urval av förorenade områden finns utformad.

Prioriteringsgrunder i Gotlands län

Grundvattenresurserna på Gotland har alltid varit viktiga att skydda, vilket blivit ännu tydligare med den brist på dricksvatten som varit under de senaste somrarna. Många förorenade områden ligger på eller i anslutning till nuvarande eller möjliga vattenresurser för dricksvatten. Dessa objekt är prioriterade att arbeta vidare med.

På de platser där det förekommit verksamheter inom vissa branscher, som man av erfarenhet vet kan orsaka markföroreningar, görs en platsspecifik riskklassning enligt Metodik för Inventering av Förorenade Områden (MIFO) . Klassningen är en samlad bedömning av vilken risk området kan utgöra för människors hälsa och miljö. I klassningen bedöms föroreningarnas farlighet, föroreningsnivå, spridningsförutsättningar samt områdets känslighet och skyddsvärde.

Platserna ges en riskklass mellan 1 och 4. Även om begreppet riskklass kan låta dramatiskt så är i första hand MIFO-klassningen ett prioriteringsverktyg för att avgöra om det är motiverat att gå vidare med tekniska markundersökningar och analyser.

Riskklass 1 och 2 innebär mycket stor respektive stor risk och riskklass 3 och 4 innebär måttlig respektive liten risk. Områden med hög riskklass (1 och 2) bör undersökas mer noggrant.

På de platser som bedömts ha måttliga eller låga risker (klass 3 och 4) går man oftast inte vidare med undersökningar eller åtgärder. Om man däremot ändrar markanvändningen på dessa platser kan det bli nödvändigt att göra undersökningar, liksom när nya uppgifter kommer fram som kan göra att riskklassningen bör ändras.

Arbetssätt

För att hantera alla de närmare 80 000 misstänkt förorenade platser som länsstyrelserna tillsammans har pekats ut i Sverige, och de cirka 1000 områdena i Gotlands län, har Naturvårdsverket utvecklat en metod för att prioritera de mest angelägna objekten, metodiken för inventering av förorenade områden, MIFO-metodiken. Sammanfattningsvis så utgår det ifrån:

1. Registrering sker i den nationella databasen hos länsstyrelserna, EBH-stödet.

2. Inventering enligt metodiken för inventering av förorenade områden, MIFO-metodiken och en platsspecifik riskklassning.

3. Undersökningar och utredningar görs på de områden som prioriterats efter riskklassningen. Därefter avgörs om området behöver undersökas vidare eller om efterbehandlingsåtgärder behövs och i vilken omfattning. Provtagning kan behöva ske i jord, grundvatten, ytvatten, sediment, inomhusluft, byggnadsmaterial med mera. Resultatet från analyserna, tillsammans med annan information om området, används sedan för att bedöma föroreningssituationen på platsen. Allt sammanställs i en rapport, där man också redovisar vilka risker som är förknippade med föroreningarna på området. Att göra riskbedömningar är ett kvalificerat arbete som ger svar på vad eller vem som kan vara mest utsatt. Vid dessa bedömningar utgår man från de känsligaste individerna som är barn. Även kvinnor och män kan drabbas olika av föroreningar.

4. Det finns många olika åtgärder att ta till för att efterbehandla ett förorenat område. Vanligast är med åtgärder som tar bort föroreningskällan till exempel schaktning, men åtgärder kan även vara administrativa som att exempelvis sätta upp stängsel eller införa restriktioner för vad man får göra på området. Vilken åtgärd som är lämpligast bedöms från fall till fall. Det kan ta lång tid från det att ett förorenat område upptäcks till att platsen blir slutligt åtgärdad.

Organisation (internt)

Länsstyrelsens efterbehandlingsfrågor handläggs inom EBH-gruppen (efterbehandlingsgruppen) som är en del av Miljö- och vattenenheten. Detta avser både ärenden som finansieras av statliga medel där ansvarig saknas och tillsynsärenden där någon ansvarig finns.

Förorenade områden vid pågående verksamheter handläggs ofta gemensamt av EBH-gruppen och de miljöskyddshandläggare som har tillsynsansvaret för anläggningen. Inventering och riskklassning av pågående verksamhet görs av EBH-gruppen.

EBH-gruppen fungerar också som uppgiftslämnare och internt stöd vid handläggning av andra typer av ärenden där förorenade områden berörs, såsom planärenden, vattenärenden och naturvårdsärenden. Förorenade områden och sanering av dessa aktualiseras ofta i samband med planläggning eller ändrad markanvändning av ett område. Genom detta krävs ett stort samarbete mellan handläggare inom samhällsbyggnad och förorenade områden.

Samverkan (externt)

Kommunal samverkan

Länsstyrelsen träffar regelbundet representanter från Region Gotland. Under träffarna diskuteras objekt som ska utredas och finansieras genom bidrag, och dessutom ges tillsynsvägledning till kommunala miljöinspektörer.

Vid plansamråd informerar Länsstyrelsen om identifierade förorenade eller potentiellt förorenade områden för det aktuella området.

Samverkan med Miljösamverkan Sydost

Regionförbundet i Kalmar län driver projektet Miljösamverkan Sydost, där syftet är att driva ett projekt för samverkan mellan miljöhandläggare i Kalmar och Gotlands län inom olika miljö- och hälsoskyddsområden. Projektet finansieras ekonomiskt av samtliga kommuner i länen, Länsstyrelserna och Regionförbundet. Miljöbalkens syfte att ge alla invånare och kommande generationer en hälsosam och god miljö, kräver att tillsynsmyndigheterna i länen samverkar.

Samverkan med Mälarlänen

Länsstyrelserna inom Mälarlänen (Västmanlands län, Södermanlands län, Örebro län, Dalarnas län, Gotlands län, Stockholms län och Uppsala län) driver tillsammans gemensam tillsynsvägledning med utbildningar till länens kommuner. Det genomförs också regelbundna träffar för handläggarna inom länen där aktuella frågor tas upp.

EBH-stödet är en nationell databas med misstänkt förorenade områden.

EBH-stödet uppdateras löpande av EBH-gruppen på Länsstyrelsen med ny information som uppkommer vid inventeringar och undersökningar, när nya rapporter kommer in till Länsstyrelsen eller när fel i databasen upptäcks.
EBH-gruppen får löpande frågor om uppgifter som finns i databasen. Det kan gälla frågor från konsulter, spekulanter till fastigheter, banker, mäklare och allmänhet som undrar över vilka objekt som finns inom vissa områden och vilka uppgifter som finns om dessa. Uppgifter som finns i databasen är offentliga.

Vill du ha utdrag från databasen så tveka inte att kontakta oss!

Identifiering

I Gotlands län finns det knappt 1000 platser som är potentiellt eller konstaterat förorenade, dessa finns inlagda i EBH-stödet. Objekten innefattar både miljöfarliga verksamheter som är nedlagda och de som är i drift.

Av alla objekt är det cirka 600 platser som endast har identifierats, det vill säga att de endast lokaliserats till en plats men inte riskklassats individuellt. Av dessa är det cirka 130 platser som ännu bör riskklassas.

Inventering

Omkring sekelskiftet påbörjade Länsstyrelsen en storskalig inventering av nedlagda verksamheter som kunde ha orsakat föroreningsskador. Detta pågick i cirka 15 år och är idag i princip avslutat. En del objekt kvarstår dock som endast har identifierats samt att det tillkommer nya objekt som behöver inventeras.

Undersökningar och utredningar

Länsstyrelsen söker och fördelar statliga bidrag till utredningar och undersökningar av områden som kan vara förorenade där betalningsansvarig saknas. I de fall inte Länsstyrelsen själv genomför de inledande undersökningarna är kommunen oftast huvudman och handlar upp undersökningarna. I vissa fall kan Sveriges Geologiska Undersökning agera huvudman. Naturvårdsverket kan lämna bidrag för dessa undersökningar och utredningar.

Åtgärder

I Gotlands län inriktades arbetet tidigt på att hitta de förorenade områdena i länet och sedan åtgärda dom. Totalt finns det cirka 50–60 förorenade områden som har sanerats. Majoriteten av dessa saneringar har finansierats i privat regi.

De områden som har åtgärdats med hjälp av statliga medel inom Gotlands län är Reno Kemomat, Fidesågen, Ljugarns före detta elverk och före detta fönstersnickeriet i Fårösund.

Prioriterade objekt

De mest prioriterade objekten i länet redovisas i en prioriteringslista. Prioriteringslistan omfattar länets samtliga objekt inom riskklass 1 (13 stycken) och i regel några av de högst prioriterade inom riskklass 2. Listan ses över och revideras varje år.

En stor del av de objekt som prioriteras högst på listan hör till branscherna träimpregnering och kemtvättar.

Översiktlig beskrivning av de mest prioriterade objekten


Verksamheten bestod bland annat av impregnering med kreosot mellan 1954 och 2001, då den lades ner. Verksamheten var som störst under 50- och 60-talet. Det första tillsynsbesöket gjordes 1978 och flera råd och anvisningar gjordes för att minimera utsläpp. Två markundersökningar genomfördes på 1980-talet av KTH (1982) samt Uppsala universitet (1989) där det fastslogs att marken var förorenad av kreosot. Under 2001 genomfördes en undersökning, MIFO fas 2 och mellan 2003 och 2004 gjordes en huvudstudie på området. Undersökningarna visade att marken och grundvattnet är kraftigt förorenat av kreosot. Föroreningen i jorden ovan berget är relativt välutredd medan grundvattenföroreningen är mycket komplicerad. Det krävs därför ytterligare undersökningar av grundvattnet, innan man kan fastställa vilka åtgärder som är lämpliga. Förorenat grundvatten i berget har hittats minst 400 m från anläggningen, vilket tidvis har påverkat enskilda vattentäkter. Detta ledde till att man under 2011 drog fram kommunalt dricksvatten till de påverkade fastigheterna. Miljö- och byggnämnden har med hjälp av saneringsförsäkringen tagit bort alla kvarlämnade kemikalier på fastigheten.

Ansvarsfrågan har varit mycket omdiskuterad, eftersom ansvaret för föroreningen kunde lastas ett dödsbo och ett bolag. Miljö- och byggnämnden drev frågan om ansvar under flera års tid gentemot dödsboet, men efter beslut i miljödomstol, samt samråd med Naturvårdsverket, fastslogs att ansvar från dödsboet inte kunde utkrävas. Det bolag som kunde åläggas delvis ansvar har försatts i konkurs, och inga medel finns att tillgå. Detta resulterade i att fastigheten blev herrelös. SGU är huvudman för fortsatta undersökningar och åtgärder. Länsstyrelsen erhöll statligt bidrag för undersökningar 2017, 2018 samt 2019. På grund av ändrade förutsättningar hos huvudmannen har det dock blivit en fördröjning i färdigställandet av huvudstudien.

Vid sågen har impregnering med koppar, krom och arsenik skett från 40-talet fram till mitten av 70-talet. Verksamheten vid sågen lade ned kort därefter. Området har delvis sanerats under 90-talet men efterföljande undersökningar har visat att området fortfarande är allvarligt förorenat. Höga halter arsenik finns i marken, i anslutning till där impregneringen skett. En ansvarsutredning avseende undersökningsansvaret har genomförts och detaljerade undersökningar (motsvarande huvudstudie) har genomförts i ansvarigs regi.

En delåtgärd genomfördes 2015–2016 nedströms från fastigheten där material schaktades bort och omhändertogs. Kompletterande grundvattenprovtagningar utanför fastigheten har genomförts av ansvarig under 2017, och påvisar ingen spridning av arsenik till grundvattnet. En ansvarsutredning inför åtgärd har tagits fram av länsstyrelsen.

Bostadsområde i norra Visby med höga halter tungmetaller och PAH. Massorna kommer troligen delvis från gasverkstomten. Inom området finns ett 30-tal fastigheter samt en förskola. I samtliga undersökta kvarter inom området finns föroreningshalter som överskrider riktvärden för känslig markanvändning och i ett mindre antal prov överskrids även mindre känslig markanvändning avseende PAH och metaller (dock inte inom kvarteret Siken och Sjötungan).

Medelhalten av bly, koppar och kvicksilver inom området överskrider Naturvårdsverkets generella riktvärden för känslig markanvändning. Vid en delsanering, som genomfördes av ett lekområde i anslutning till förskolan vid S:t Göran, påträffades ett prov med mycket hög halt cyanid, i övriga området var halterna låga. Region Gotland har tagit på sig huvudmannaskapet och genomfört undersökningar. I ansvarsutredningen inför färdigställande av huvudstudie har det bedömts att inget ansvar går att utkräva.

Gasverk byggdes över hela Sverige från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet. Där torrdestillerades stenkol för tillverkning av gas för pannor, spisar samt industri vars biprodukter var koks, ammoniak och bensen. Visby gasverk bedrev gasverksverksamhet på fastigheten Blåklinten från mitten av 1910-talet till mitten av 50-talet.

Området har därefter förändrats och byggts om och nya verksamheter har etablerats på området. Det har gjorts ett antal provtagningar av grundvatten, jord, porluft och inomhusluft för att avgränsa föroreningen och huvudstudien är pågående. Provtagningar har visat höga halter av kreosot (PAH), cyanider samt tungmetaller. Eftersom gasverket avslutades innan 1969, har det bedömts att inget ansvar går att utkräva. Region Gotland har tagit på sig huvudmannaskapet för objektet för vidare undersökningar och åtgärd.

Vid gamla oljeterminalen har petroleumprodukter tagits emot och lagrats mellan 1930 och 1980. Petroleumet har lagrats i cisterner och även pumpats via markburna ledningar genom Palissaderna. Tidigare har översiktliga undersökningar visat på höga föroreningshalter på platsen för de gamla cisternerna. Undersökningar under 2014 visar att området är mer än dubbelt så stort mot vad som tidigare bedömts. Mycket höga halter PAH hittades också vid en undersökning 2014. Undersökningar har utförts i både Region Gotlands och de ansvariga oljebolagens regi.

Brandövningsplatser har blivit utpekade som en källa för förorening och spridning av PFAS, högfluorerade ämnen. Ett av de värsta högfluorerade ämnen som använts i brandskum förbjöds inom EU 2011. Inom Visby flygplats har det funnits flera brandövningsplatser på både norra, mellersta och södra delen. Undersökningar har visat på förorening som även spridit sig till grund- och ytvatten och ett stort antal brunnar i närområdet har påverkats. Utöver PFAS har bly, PAH, PCB, alifatiska och aromatiska kolväten påträffats under provtagningar. Dessa föroreningar kan förekomma vid takningsplatser och verkstäder. Under 2008 sanerades fyra hotspots inom flygplatsen, men fortsatta undersökningar med kartläggning och riskbedömning behövs. Ansvariga för föroreningarna finns, och de brunnar med halter över Livsmedelsverkets rekommendationer, har ersatts med kommunalt vatten under 2018.

Hejdeby marmorbrott bröt marmor fram till 1970-talet, därefter användes fastigheten för en mekanisk verkstad med skrotupplag. I början på 90-talet bedrevs kabelbränning inom området, som har gett upphov till allvarliga metallföroreningar. Vid kabelbränning avlägsnar man isolerhöljet som kan bestå av gummi, plastmaterial, oljeindränkt papper eller isolerolja, för att nå metallen såsom koppar, bly och aluminium. Det vanligaste isolermaterialet är PVC-plast, vid förbränning kan fler farliga ämnen uppstå såsom dioxiner. Undersökningar har gjorts i omgångar och den sista färdigställdes 2015. Förutom synliga föroreningsskador efter förbränningen har grundvattenprover även påvisat dioxiner i grundvattnet i låg halt. Platsen ligger inom primärt vattenskyddsområde för Visby. Region Gotland har tagit på sig huvudmannaskapet för åtgärd.

På fastigheten har det tidigare bedrivits kemtvättverksamhet, troligen mellan 1961–1979. Den del av byggnaden där kemtvätt med största sannolikhet har bedrivits, är idag riven. Marken var troligtvis obebyggd innan kemtvätteriet byggdes och låg då avsides från tätorten. Idag ligger fastigheten i ett tätbebyggt område, inom tätorten Roma, och omkringliggande fastigheter består av villor med trädgårdar.

Undersökningar av grundvattnet inom fastigheten 2009, påvisade höga halter av tetrakloreten och trikloreten, vanliga vätskor vid kemtvätt. Hösten 2017 genomfördes översiktliga undersökningar av porgas under asfalt, vid den numera rivna delen av byggnaden, samt i byggnaden under betonggolvet. Mätningar av inomhusluft har genomförts i omkringliggande fastigheter och grundvattenanalyser har gjorts inom och utanför fastigheten i närliggande brunnar. Region Gotland har tagit på sig huvudmannaskap för kommande utredningar och åtgärd. I ansvarsutredningen har det bedömts att inget ansvar går att utkräva.

Det har bedrivits skrotverksamhet och återvinning på fastigheten sedan början på 60-talet. Mycket höga halter över KM av metaller såsom bly och koppar i mark, därutöver olika typer av petroleumprodukter. Området ligger inom yttre vattenskyddsområde för Visby och är därför högt prioriterat. Ansvarsfrågan är komplicerad, eftersom verksamhetsområdets yta har skiftat, och en mängd företag varit inblandade, varav en del gått i konkurs. En ansvarsutredning har tagits fram av Region Gotland och delvis ansvar har bedömts finnas. Området har undersökts i flera steg för att avgränsa föroreningen, detta har gjorts på ansvariga företags bekostnad. Huvudstudien för takplåten är avslutad och objektet har kommit in i åtgärdsfas.

Visby deponi började som en deponiplats i början på 1950-talet fram till slutet av 1990-talet. Deponins yta uppskattas till 20 000 m² och uppskattad mängd avfall som finns deponerat är 700 000 m³. Den är högt prioriterad eftersom den ligger i vattenskyddsområde. Det finns olika delområden inom deponin med hushållsavfall, industriavfall, byggavfall, schaktmassor, slam från reningsverk samt bilvårdsanläggningar. Det fanns också inom deponin en ugn där riskavfall från sjukhus förbrändes mellan 1980 och 1996. Lakvattnet har hanterats från 1990-talet, och idag ansamlas det i en reningsbassäng. Stora delar av deponin är idag täckt men fler åtgärder krävs. Idag finns anlagda motocross- och gokartbanor på avslutade deponeringsdelar. Fortsatta åtgärder och undersökningar pågår.

Plantskolor eller handelsträdgårdar har identifierats som möjliga föroreningskällor på grund av användning av metall, arsenik och svavelföroreningar i bekämpningsmedel. Annelunds handelsträdgård har varit i drift i över 60 år varav 30 år inom perioden då bekämpningsmedel såsom DDT var vanligt. Det är okänt i vilka mängder och i vilken omfattning bekämpningsmedlen har använts, men dessa föreningar är mycket stabila och försvinner inte av sig själva, därför behövs föroreningsgraden utredas och åtgärdas. Vidare finns det inom området en enskild dricksvattentäkt, vilket gör att fastigheten har hög prioritet. Länsstyrelsen erhöll under 2018 medel för inledande undersökningar. Undersökningen visade på föroreningar i mark av metaller såsom bly och arsenik samt bekämpningsmedel såsom DDT.

Sanda valskvarn är en vattenkvarn, belägen vid Varbosån. Den uppfördes i slutet av 1800-talet, men fick sin nuvarande form 1908. Den upprättades för kvarnverksamhet där man via vattenkraft malde säd och genomförde betning av utsäde, som skyddade utsädet mot smitta och skadeinsekter. Under 1900-talets början utvecklades de första kvicksilverhaltiga betningsmedlen och under 1930-talet kom det flytande preparatet Panogen. I början av 1960-talet betades nästan allt utsäde med kvicksilver.

Höga halter av kvicksilver har konstaterats i den förstudie som Länsstyrelsen låtit göra på fastigheten. Ytterligare undersökningar genomfördes under våren 2015 som visade på att kvicksilver kunde påvisas i allt rödfärgat material, både betong och trä. Huvudstudien är färdigställd och regionen har tagit på sig huvudmannaskapet inför åtgärd.


Inventering

I det tillsynsarbete som genomförts inom förorenade områden har tillsynen 2020 varit fokuserad på MIFO-inventering av ett flertal medelstora täktverksamheter där länsstyrelsen har tillsynsansvar. Fokus har även lagts på att få till stånd utredningar och åtgärder vid två av länets stora industriverksamheter. Med anledning av covid-19 har viss omprioritering gjort att all planerad tillsyn inte kunnat genomföras.

Undersökningar och utredningar

Länsstyrelsen har under 2020 genom sin tillsyn arbetat med att få till stånd utredningar och inventeringar vid ett flertal objekt. Inom det bidragsfinansierade efterbehandlingsarbetet har undersökningar fortsatt bedrivas med målet att färdigställa utredningsfasen för två av länets prioriterade objekt. Utredningarna vid dessa objekt har bestått av kompletterande huvudstudier. Utredningarna bedöms kunna vara färdigställda under 2021. Även bland länsstyrelsens tillsynsobjekt pågår eller planeras utredningar de närmaste åren. Dessa bekostas av företagen och verksamhetsutövarna själva. Bland de tillsynsobjekt som nyligen undersökts kan nämnas Källungesågen och deponier vid kalk/cementindustrin.

För 2021 har länsstyrelsen ansökt om medel från Naturvårdsverket för undersökningar och utredningar. Nedan listas de platser som Länsstyrelsen ansökt om utredningsmedel för 2021.

Gasverkstomten
Ansökt belopp för 2021 är 415 000 kr för kompletterande huvudstudie.

Endre kvarn
Ansökt belopp för 2021 är 250 000 kr för huvudstudie och 200 000 för 2022.


Åtgärder

Länsstyrelserna har i uppdrag från regeringen att särskilt verka för att andelen privatfinansierade åtgärder för efterbehandling ökar.

Ett av länsstyrelsens delmål är att alla riskklass 1-objekt där länsstyrelsen är tillsynsmyndighet ska vara klara för åtgärd eller ha påbörjat åtgärd 2023.

I dagsläget pågår flera bidragsfinansierade åtgärder, och flera objekt är nästan klara för åtgärd.

Tillsynsvägledning

Länsstyrelsen har en roll som regional samordnare och en prioriterande roll gentemot övriga aktörer inom efterbehandlingsområdet. Länsstyrelsen ser rådgivning och övrig vägledning om förorenade områden och efterbehandling som en mycket viktig uppgift. Har du frågor om förorenade områden så tveka inte att höra av dig, kontaktuppgifter till oss finns längst ner på sidan.

Kontakt

Har du frågor? Kontakta Länsstyrelsens EBH-handläggare