Betesmarker

Betesmarker hyser en rik biologisk mångfald, allt från hävdgynnade växter till dyngbaggar och vildbin. Magra naturbetesmarker och betade alvar är en naturtyp som blir allt ovanligare, då det är mer ekonomiskt gynnsamt att ha betesdjuren på gödslade vallar.

Igenväxning av dessa magra marker sker långsamt, men missgynnar på sikt naturvärdena. Artgrupper som dyngbaggar är dessutom beroende av att det kontinuerligt finns betande djur i landskapet.

 

Betesmark Fårö Stora Gåsemora

Landskapsvårdare på Fårö. Foto: David Lundgren

Följande åtgärdsprogram berör betesmarker:

Dyngbaggar är ett samlingsnamn för skalbaggar ur familjen bladhorningar som lever i dynga. Många dyngbaggar har de senaste decenierna försvunnit från landet, i takt med att arealen lämplig betesmark minskat, då gårdar läggs ner.

För att vända på den negativa utvecklingen i  odlingslandskapet har Naturvårdsverket tagit fram ett åtgärdsprogram för dynglevande skalbaggar.

I programmet ingår sex stycken dyngbaggar, och en kortvinge (en annan sorts skalbagge som till skillnad från dyngbaggarna är ett rovdjur). På Gotland finns främst oxhorndyvel, en dyngbagge som trivs i varma, magra naturbetesmarker. Den finns bara på Gotland i hela norra Europa. Arten var försvunnen från mitten av 1900-talet, tills den återfanns på Sudret 2006.

Oxhorndyvel

Oxhorndyvel, Onthophagus illyricus. Foto: David Lundgren

Åtgärder i länet

Många dyngbaggar missgynnas när betesdjuren går på gödslade vallar istället för alvarmarker och naturbeten. Igenväxta betesmarker röjs och stängslas på Gotland för att gynna rödlistade dyngbaggar. Flertalet inventeringar för att undersöka dyngbaggefaunan har skett på Gotland.

Restaurerad betesmark på Gotland, Sundre socken.

Restaurering av betesmark på Gotland, till höger fortfarande igenväxt.

Läs mer:

FaktabladPDF

Åtgärdsprogram för dynglevande skalbaggarlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Inventering av dyngbaggar på Gotland 2006PDF

Länk till artdatabanken sidor om de ingående arterna nedan:

Oxhorndyvellänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Ribbdyngbaggelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Humlekortvingelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Köldyngbaggelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (ej på Gotland)

Fyrfläckig dyngbaggelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (ej på Gotland)

Månhornsbaggelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (ej på Gotland)

 

Betesdjurens tramp och mular håller vegetation kort och tillåter inte buskar och sly att breda ut sig. Detta gynnar en mängd organismer, bland annat marklevande svampar.

Tre svampar ingår i detta åtgärdsprogram, det är svamparter som förekommer i mager ogödslad och oplöjd grässval i öppna naturbetesmarker och slåtterängar. Igenväxning och ändrad hävd är de viktigaste orsakerna till tillbakagång.

Dom kallas med ett samlingsnamn ängssvampar - men vissa arter förekommer även i ädellövskogsmiljöer.

Kontakt