Alvarmark

Alvarmark är en ovanlig naturtyp i Sverige som främst finns på Öland och Gotland, kännetecknande är en kalkbergrund med inget eller tunnt jordlager.

Alvarmarken på Gotland är spridd över ön från Sundre till Fårö, de största sammanhängande områdena finns i norr och nordväst. Naturtypen på Gotland varierar i karaktär, allt från trädfria grusalvar och hällar med enbuskar, till alvarmarker som är glest bevuxna med tall.

Kartshällmark

Alvar av typen karsthällmark. Foto: David Lundgren

En mängd djur- och växtarter har sin hemvist i denna speciella miljö. Stora delar av Gotlands alvar var betade förr i tiden, en tradition som minskat. Detta gör att alvarmarkerna växer igen med träd och buskar, vilket på sikt missgynnar många naturvärden.

Arter med åtgärdsprogram som berör alvarmark på Gotland är:

Gulfläckig igelkottspinnare är en vacker nattfjäril som är få förunnat att få se. Lättast är faktiskt att i mars-april leta efter den håriga larven som under varm väderlek kryper på alvar och andra varma, magra marker.

Arten har minskat drastiskt under de senaste 150 åren i Sverige, och finns nu främst kvar på Gotland, Öland och i södra Halland. Orsaken är att dess livsmiljöer har växt igen på grund av upphört bete, exploatering och kvävenedfall.

Då denna fjäril är diskret av sig, vet vi inte riktigt hur spridd den är på Gotland.

Gulfläckig igelkottspinnare, Gotland

Gulfläckig igelkottspinnare. Foto: David Lundgren

Åtgärder i länet

För att gynna den gulfläckiga igelkottspinnaren behöver man först få en uppfattning över utbredningen på Gotland, och hur de olika områdena ser ut. Därför har arten inventerats under ett antal år, där både förkomst av larver och områdets utseende gällande igenväxning etc. har noterats.

Röjningar av träd och buskar för att återskapa de solvarma bryn och gläntor som fjärilen gynas av är planerade för 2019.

Gulfläckig igelkottspinnare,

Gulfläckig igelkottspinnare. Foto: David Lundgren

Larven känns igen på:

  • Lång behåring, med längre tofsar bak!
  • Håren är svarta, med inslag av rödbruna hår på främre delen av kroppen och på sidorna

Tipsa gärna oss om du sett en larv eller fjäril av denna art!

Läs mer:

Åtgärdsprogram för gulfläckig igelkottspinnarelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Inventeringsrapport gulfläckig igelkottspinnare PDF

Artdatabanken om gulfläckig igelkottspinnarelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Svartfläckig blåvinge

Svartfläckiga blåvingar. Foto: David Lundgren

 

Svartfläckig blåvinge är en dagfjäril som har minskat kraftigt i Sverige, men som fortfarande är förhållandevis spridd på Gotland. Här trivs den bland annat i solvarma alvarmarker. Man kan också finna den i sandiga och magra betesmarker och glesa hällmarksogar där värdväxten backtimjan finns.

Fjärilen har ett komplicerat förhållande med rödmyror, som bär fjärilslarverna till sitt bo, här kan den växa upp skyddad och kalasa på myrlarver. Igenväxning av fjärilens livsmiljöer är ett hot, likaså allt för hårt betade marker samt intesivt skogsbruk.

Läs mer:

Åtgärdsprogram för svartfläckig blåvingelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

FaktabladPDF

Inventering av svartfläckig blåvinge (Maculinea arion) på Gotland 2006PDF

Inventering av svartfläckig blåvinge (Maculinea arion) på Gotland 2007-2008PDF

Nipsippa och Gotlandssippa är två sällsynta växter varav nipsippa även finns i Ångermanland. Gotlandssippa är en underart till backsippa, den finns endast på Gotland. Arterna trivs på hällmarker med tunt jordtäcke, ofta i gles tallskog.

Störtsta hotet mot arternas fortlevnad är igenväxning och exploatering.

 

Nipsippa

Nipsippa. Foto: David Lundgren

Öländsk tegellav trivs på vittrade kalkstensblock- och avsatser på alvarmark. Namnet till trots finns den främst på Gotland.

Öländsk tegellav vill ha det varmt och ljust. Det största hotet är därför igenväxning.

Öländsk tegellav på kalksten

Öländsk tegellav på ett vittrat kalkstensblock. Foto: David Lundgren

Krissla och luddkrissla hyser en mängd insekter som lever av växtens blad och blommor. Krisslan trivs i magra marker med glest växttäcke, såsom alvarmark. I åtgärdsprogrammet för hotade insekter på krisslor ingår flera fjärilar och skalbaggar

Luddkrissla

Luddkrissla på Gotländsk strandäng. Foto: David Lundgren

Svartvit säckmal är en liten nattfjäril som i dagsläget bara är känd från Gotland i Sverige. I Norden är arten känd från södra Norge och södra halvan av Finland. Den förekommer även i Baltikum, Mellan- och Sydeuropa. 

Fjärilen flyger i slutet av maj och juni. Larverna lever på backglim och tjärblomster på torr sandmark och alvarmark. Det är viktigt för arten att inte markerna betas för hårt så att värdväxterna försvinner, samtidigt måste fjärilens livsmiljöer hållas öppna så dom inte växer igen.

Den svartvita säckmalern ingår i åtgärdsprogrammet för småfjärilar på slåtteräng.

Läs mer:

FaktabladPDF

Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteränglänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Sällsynta fjärilsarter på nordöstra GotlandPDF

Läs mer om svartvit säckmal på artdatabankens hemsida.länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

 

Blodtoppblomvecklaren är en liten nattfjäril som i Sverige endast är känd från Gotland. Arten finns för övrigt i Mellaneuropa samt i sydvästra Norge. I den svenska rödlistan 2015 är den klassad som sårbar.

Fjärilen finns i vitt skilda miljöer såsom kalkkärr, alvarvätar och ängen, men även längs vägkanter och kanaler. Den är starkt knuten till värdväxten blodtopp.

 

Arten hotas av igenväxning, tidig slåtter av värdväxten samt eploateingar i form av t. ex. kalkbrytning.

Kontakt