Lummelundagrottan

Lummelundagrottan är en av vårt lands längsta grottor – den sammanlagda längden av de hittills utforskade delarna uppgår till närmare 4,5 kilometer. Åtskilligt anses dock finnas kvar att upptäcka. Sommartid kan du med guide se den yttre delen av grottsystemet.

Grottan är en så kallad karstgrotta som har bildats genom att vatten via smala sprickor har trängt ned i kalkberggrunden. Där ytvattnet har mött grundvattnet, har vattnet börjat att lösa upp kalken, och efter hand har allt längre och vidare underjordiska gångar skapats.

Grottan kan sägas bestå av två delar: en vattenförande, aktiv del och en numera torrlagd del, det fossila systemet. Det vatten som rinner genom den aktiva delen av grottan kommer från en grävd kanal genom den numera utdikade Martebo myr. I botten av kanalen finns flera slukhål, där vattnet försvinner ner i marken för att sedan på hittills okända vägar leta sig fram till grottan. I grottan förekommer mängder av vackra droppstensbildningar av olika slag. De inre delarna av grottan har ett relativt konstant klimat med en lufttemperatur på 8-12o C och en relativ fuktighet på 95-100 %.

Större delen av grottan har förmodligen bildats före den senaste istiden. Mynningsdelen av grottan, Linnés grotta, har varit känd sedan länge och omnämns bland annat av Linné från hans resa på Gotland sommaren 1741. Den inre delen av grottan upptäcktes dock först 1950 av tre ungdomar.